[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Matrix Revolutions


Matrix Revolutions


Det har blivit dags att få reda på hur det går med Neo (Keanu Reeves) och det komaliknande tillstånd han befann sig i senast jag såg honom. Det har också blivit dags att se hur den underjordiska staden Zion står emot maskinernas megaförsök att förinta människorasen en gång för alla. Det är även hög tid att se hur det går för min favoritfilmskurk Smith (Hugo Weaving) i hans försök att bli enväldig härskare över både människor och maskiner.
Det är alltså dags för "Matrix Revolutions" och därmed också den sista och avslutande delen i "Matrix"-triologin.

"Matrix Revolutions" är en sån här film som man har orättvist höga förväntningar på.
De två föregångarna har varit välgjorda och en härlig visuell resa, men jag bar på en viss oro inför detta sista tredje besök i "Matrix"-landet.

Ur "Matrix Revolutions"
"Undrar om skeden finns här då?". Neo på nya äventyr.
© Warner Bros

Den första filmen, "Matrix", var en mycket bra film och en relativt fristående historia som tack vare sin enorma publika framgång banade väg för två filmer till. Ungefär som i fallet med "Stjärnornas krig". Med det menar jag att historien i stort fanns färdigskriven, men utan en publik framgång så hade varken "Matrix" eller "Stjärnornas krig" blivit flera filmer.
"Matrix" blev som sagt en succé och detta ledde till att de två återstående delarna spelades in samtidigt och släpps nu med ett halvt års mellanrum. Det är här anledningen till min oro smygigt sig in. "Matrix Reloaded" var sämre än första filmen och jag fann den rörig och hade utan sina fantastiska actionsekvenser riskerat att bli en intetsägande filmsoppa. Om nu de båda sista filmerna spelades in samtidigt, innebär det att bristerna och förtjänsterna följs åt i båda filmerna? Både och kan jag nu konstatera.

Först och främst irriterade jag mig på hur snabbt Neo räddas ur sitt komatillstånd. Jag fick känslan av att det egentligen inte finns anledning att ha med de sekvenserna överhuvudtaget.
Det presenteras först som ett jätteproblem, men löses i en handvändning inne på ett disco där Merovingian (Lambert Wilson) befinner sig. Mycket av filmens inledning blev en känsla av snygg och ytlig utfyllnad.
Jag måste också erkänna att ibland känns filmen fånig och dialogen krystad och förutsägbar. Denna kritik till trots, så rasade filmen inte ihop.

Visserligen finns rörigheten och förvirringen kvar i "Matrix Revolutions", men känns inte lika stark som tidigare. Det är positivt.
Actionscenerna, scenografin och slagsmålen är fortfarande mycket skickligt filmade, men upprepningsvarning känns som ett passande uttryck i sammanhanget. Med en tendens till nedåtgående trend känns det som om just den här historien är färdigberättad nu. Alla frågetecken rätas inte ut, men tillräckligt många för att det för mig kändes som om jag visste på ett ungefär vad som hänt under tre filmer som skapat filmhistoria.

Innehållsförteckning:
Neo och Trinitys (Carrie-Anne Moss) öden och äventyr överraskar.
Indisk familj på tågstationen
För lite av Smith
Konduktör med dåliga tänder

Svensk premiär: 5 november 2003

Jörgen Krusell : 03-11-04


 
> maila crew@bulldozer.nu