[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The Matrix Reloaded


The Matrix Reloaded

Tre år efter den första delen har det åter blivit dags att kliva in i "The Matrix". Ett par miljarder i intäkter senare går uppföljaren "The Matrix reloaded" upp på duken.
Bröderna Wachowski har färdats en lång genreresa ifrån sin utsökta debutthriller "Bound" (som för övrigt har bland de hetaste sexscener som någonsin förekommit på film).
Den här gången är det välpumpad sci-fi som gäller med en enda iskall sexscen.

Bröderna Wachowski har dragit upp specialeffektsbudgeten ett steg med Matrix Reloaded.
©Warner Bros

Uppföljaren handlar liksom ettan om mänsklighetens kamp mot maskinerna. Djupt nere i underjorden ligger staden Zion där de sista fria människorna befinner sig och kämpar för att hindra maskinerna från att slutgiltigt vinna. Tiden är knapp eftersom maskinerna håller på att borra sig ner genom jorden för att krossa Zion. Varför de inte åker samma väg som alla människorymdskepp gör vet jag inte. Hursomhelst, ett sätt att hindra maskinerna är att hälsa på hos elakingen Meovingian (Lambert Wilson) och där finna nyckelmakaren och med hans nycklar komma in i en dörr på ett våningsplan dit inga hissar och trappor går. Spränger man ett kraftverk i närheten och förstör reservströmmen så går det att ta sig in.
I slutändan så är det precis vad Neo (Keanu Reeves) och alla de andra försöker göra. Vidare, vad som sker i den verkliga världen och inne i "The Matrix" vet jag knappt själv, så ha överseende med det. Ni märker kanske att min beskrivning av handlingen haltar lite och känns luddig, men mer om det längre ned i texten.

Keanu Reeves har som vanligt lika mycket utstrålning som en träplint i ett gympasalsförråd, men som väl är finns det andra som bättre faller mitt personliga tycke i smaken. Carrie-Anne Moss som Trinity är färgstark och den inledning hon medverkar i är en av de mest fräckt filmade jag någonsin sett.
Bäst av dem alla är Hugo Weaving som åter dyker upp som antagonisten "Agent Smith". Bara hans sätt att säga "Mr Anderson" till Neo är en fröjd för mina öron. Att Agent Smith sedan dyker upp i hundra versioner av sig själv i en minnesvärd slagsmålsscen gör inte saken sämre.

Det "Matrix Reloaded" ger är "Matrix" ännu en gång - fast mer uppspeedat, mer tekniskt fulländat och dessutom än mer snurrigt när det gäller handlingen och de filosofiska resonemang som förs.
Ibland undrar jag om filmskaparna själva riktigt vet och förstår.
Vill du ha en visuellt nästintill fulländad film med fantastiskt filmade och långa slagsmål som tar andan ur en, otroligt bra kameraarbete, superba datoranimationer och en bilslakt utöver allt du tidigare sett, så har du kommit helt rätt.
Vill du däremot finna förståelse i vad som sägs i ord och agerande så har du kommit helt fel.
Nu är kanske undertecknad slö i huvudet, men första filmen framstår som riktigt greppbar och filosofiskt tankeväckande när man jämför med denna film.

"Reloaded" bjuder på en yta som är polerad och perfekt, men skrapar man bort lite så blir det aningens förvirrat. Filmen svämmar över av mytologiska och religiösa anspelningar, filosofiska resonemang och matematiska grubblerier. Kristus, det grekiska Hades, hippiekulturen med mera tar alla plats i Matrixgrytan. Kanske är det så att det krävs flera tittningar för att skaffa sig grepp om vad som egentligen sker och varför?

"Matrix reloaded" blandar högt och lågt, men är härlig ögongodis och räcker ändå en bra bit tills "Matrix Revolutions" kommer i november som får avsluta "Matrix"-triologin.

Innehållsförteckning:
Morpheus/Laurence Fishburne/Platon som profet i grottan
Klara "Ghost in the shell" och "Akira" influenser.
Persefone (Namnet på Hades drottning, men här Meovingians fru).
Inget Orakel i Delfi, men väl på parkbänken.
"Att svära på franska är som att torka sig i arslet med silkespapper" (ungefärligt filmcitat)

Svensk premiär: 21 maj 2003


Jörgen Krüsell : 03-05-18


 
> maila crew@bulldozer.nu