[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Dagbok från en motorcykel


Dagbok från en motorcykel
(Diarios De Motocicleta)

I januari 1952 begav sig två unga argentinska män ut på en resa genom Sydamerika för att lära känna sin kontinent och sig själva.
På en skruttig motorcykel, till fots, liftande och med flotte krockar de med både kossor och en värld fylld av klass-skillnader och sociala orättvisor. Åtta månader senare är resan över och åtminstone en av dem har förändrats i grunden.
Men det dröjde ännu några år innan Ernesto "Che" Guevara och hans nyväckta politiska insikt skulle låta höra talas om sig.

Ur filmen "Dagbok från en motorcykel"
Ernesto (Gael Garcia Bernal) och Alberto (Rodrigo de la Serna) är arga på pågående orättvisor (strax utanför bildens vänstra kant).
© Sandrews

Men om detta handlar inte denna film. Walter Salles film baseras istället huvudsakligen på de två resenärernas självbiografiska böcker, "Notas de viaje" av Ernesto Guevara och "Con el Che por Sudamérica" av Alberto Granado och skulle lika gärna ha kunnat handla om vilka två unga killar som helst.
Den ännu vitale, nu 80-årige, Alberto har varit involverad i filmarbetet och varit en garant för att filmen ligger nära de händelser som utspelades under resans gång.

Det som börjar som en nöjesresa utvecklar sig till att bli ett slags uppvaknande där de två medelklassherrarna får upp ögonen för de sociala orättvisorna i samhället. Framför allt är det 23-årige Che (mycket väl spelad av sydamerikas hetaste filmhunk de senaste åren, Gael Garcia Bernal) som reagerar på hur de fattigaste av fattiga och de utstötta behandlas.
Ändå är det här i grunden ingen politisk film, utan mer av en klassisk road movie. Inte heller antyds på nåt sätt under filmens gång den vändning som Ches liv kommer att ta inom några få år efter resans avslutande. Inget Castro och Kuba i sikte. Istället utmålas han, åtminstone i filmens första del, som en ganska valpig och omedveten person som lillgammalt gnabbas med den lite äldre, men mer oansvarige Alberto (en lovande skådespelardebut av Rodrigo de la Serna).

Herrarnas ambitiösa resplan, att ta sig från Argentina till Peru på fyra månader, spricker ganska snabbt. Deras skruttiga motorcykel, de iderliga vurporna, de allmänna missödena, sjukdomar samt en och annan amorös historia på vägen, sinkar dem.
Ändå tar de det mesta med jämnmod och drivs av nyfikenhet och upptäckarlust. Det är i dessa små vardagliga umbäranden, i mötena med allehanda människor och i skildringen av Ernestos och Albertos väldigt olika personligheter som filmens charm ligger.
Medan Granado utmålas som charmör, sweet talker och den som tar lätt på tillvaron, så är Ernesto den allvarlige och på gränsen till dumt uppriktige. Det finns ett slags varm och ofta ganska oväntad lättsam humor genom hela filmen, trots den sociala misär som duon hela tiden stöter på, i stort och smått.

En lång passage i filmens slut handlar om hur de Ernesto och Alberto, som båda studerar medicin, jobbar som volontärer några veckor i en lepra-koloni. Här blir det väldigt tydligt att Salles vill visa Ernestos förvandling till en mer allvarsam och medveten person, som genom att vara medmänsklig mot "de utstötta" nästan framställs som parodiskt Messias-god. En mycket symbolisk scen är när Ernesto bestämmer sig för att fira sin födelsedag tillsammans med de leprasjuka istället för med läkarna och nunnorna. De sjuka bor avskilt på andra sidan en flod och Ernesto kastar sig dödsföraktande i de strida strömmarna för att ta sig över till "deras sida".

Trots vissa svårigheter att skildra förvandlingen från den omedvetne studenten Ernesto till den Che Guevara som blivit den kommunistiska revolutionens poster boy, så lyckas Salle ändå förmedla en känsla av ödesmättad tyngd i filmens slutminutrar.
Verklighetens Alberto Granado, ser den fiktive Ches flygplan lyfta mot en framtid som han kommer att vara en historiskt viktig del av.
Den framtid som Granado nu lever i på Kuba.

Innehållsförteckning:
Skruttig Norton-MC
Lepra-fotboll
Hostslemmiga astma-anfall
Baksäteshångel
Politiskt uppvaknande
Sinande resekassa
Social misär
Dokumentära resebilder under eftertexterna

Svensk premiär: 22 oktober 2004

Mia Gustavsson : 04-10-22


 
> maila crew@bulldozer.nu