[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Miljondollarsbrud-surfa:
> Filmens hemsida

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

 

>> sett - film - recension - Million Dollar Baby

Million Dollar Baby

Enkel bakgrund, "white thrash" från USA:s inhemska ekonomiska bakgård. Ja, Maggie Fitzgerald (Hilary Swank) är allt annat än framgångsrik i livet. Hennes högsta dröm är att bli kvinnlig proffsmästare i boxning. Det är därför hon en dag kliver in i Frankie Dunns (Clint Eastwood) slitna boxningslokaler.


Ur filmen  "Million Dollar Baby"
Hilary Swank fick nyligen en Oscar för sin roll som boxerskan Maggie Fitzgerald i i "Million Dollar Baby".
© Lakeshore International/SF

Den gamle ringräven är inte alls pigg på att ta sig en an ännu en boxningsnovis, framför allt inte en kvinna. Den målmedvetna Maggie ger sig inte så lätt och till slut viker Frankie ner sig och börjar träna henne med assistans av gamle vännen Scrap (Morgan Freeman). Alla tre bär på sina ärr från det förflutna och innan filmen är slut så kommer både glädje och sorg att röra om rejält i alla deras livsöden.

"Million dollar baby" råkade ut för ett smärre oscarsregn i vintras och låt mig slå fast att jag inte tycker det är oförtjänt. Jag som dessutom gillar boxning hamnade helt rätt när jag bänkade mig framför denna film.
För mig är ett bra exempel på utmärkt film när jag engagerar mig i vad som händer, när jag känner, när jag våndas och när jag skrattar. Kort sagt: när jag inte går oberörd därifrån.
"Million dollar baby" gör ont att se när det mänskliga lidandet är som värst. Filmen är varm att se när den suveräna skådespelarensemblen med trovärdig lågmäldhet och närvaro skildrar människors vardag.
Filmen hetsar upp mig, ja skrämmer mig när mitt primitiva jag vill se Maggie spöa skiten ur de motståndare hon möter i ringen.
Jag känner med alla i filmen på något sätt. Hatar, gillar, sörjer, lever med.
Jag tycker det här är filmgodis av mycket hög klass.
Så kända skådespelaransikten och ändå lyckas de vara de där okända anonyma vardagsgrå människorna med sina minnen, fel och brister.
Kan vara så att jag sett bästa filmen för året redan.
Helt i min smak, helt i min stil, helt rätt.

Ger en stor applåd till Clint Eastwood som klarar av att svara upp mot sin regiinsats i "Mystic River" med att regissera ännu en film som är lika bra.
Foto, miljöer, stämning, Swanks insats…jag hittar inget att klaga på.
Jag har inte bara sett en film, utan också känt mig närvarande i den och en sån upplevelse kan jag bara rekommendera.

Innehållsförteckning:
Väsande Eastwood
Pall i pallen
Inga Rocky-associationer

Svensk premiär: 8 april 2005

Jörgen Krüsell : 05-04-08


 
> maila crew@bulldozer.nu