[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The Texas Chainsaw Massacre

The Texas Chainsaw Massacre

Att göra en remake på Tobe Hoopers klassiska skräckfilm "Motorsågsmassakern" från 1974 låter förstås som helgerån.
En stilbildande genrefilm, och kanske en av de mest debatterade filmer någonsin, som gav videovåldet ett ansikte. Och jag såg verkligen fram emot att få såga, för att vara lite äkta götebosskt skämtsam.

Ur filmen "Texas Chansaw Massacre"
Men seså, spring då. Köttslamsor som hänger i taket är naturens sätt att säga åt dig att springa.
© Warner Brothers

Det är rätt mycket som bådar illa inför "Texas Chainsaw Massacre" á la 2003. Regissör Marcus Nispel har gjort musikvideos åt Spice Girls, Simply Red, Puff Daddy, Bush, Janet Jackson, Billy Joel och Cher. That's it på regifronten.
Producent Michael Bay då?
Jo, han har regisserat "Bad Boys 1 & 2", "Pearl Harbor", "The Rock" och "Armageddon". Alla producerade av Jerry Bruckheimer. Co-producent Mike Fleiss har gjort TV-produktioner som "The Bachelor" och "The Bachelorette".

Herregud, och då har vi inte ens kommit till den minst sagt mediokra rollistan. Dock finns det ljusglimtar i teamet; Daniel Pearl som stod för foto i originalfilmen står även för foto här. Just fotot bidrog mycket till originalfilmens otäcka stämning.

När jag läste pressinformationen kring filmen höll jag på att skratta ihjäl mig.
"The Texas Chainsaw Massacre är inspirerad av Motorsågsmassakern", står det. Inspirerad? Nog för att ambitionen att "mixa de bästa delarna av originalfilmen och injicera nya fräscha idéer i materialet" funnits enligt producenten, men kom igen, det här är en remake och ingenting annat.

- När jag hörde att man skulle göra en nyinspelning av filmen, blev jag en smula skrämd av idén att överhuvudtaget försöka skriva om en klassiker, kommenterar manusförfattaren Scott Kosar. Men sedan jag träffat filmskaparna, förstod jag att de inte tänkte exploatera materialet. De var fast beslutna att göra en mycket skrämmande version baserat på originalet. De ville koncentrera sig på spänning och psykologisk skräck, istället för äckel.

Jaså minsann, det ville man. En av de otäckaste, mest brutala scener ur originalfilmen är utan tvekan den där Leatherface släpar en flickstackare in i slaktrummet, för att där helt sonika hänga upp henne med en köttkrok i ryggen. Inget explicit äckel, inget blod, inga närgångna detaljer. Man bara vet att han gör det, och det är fruktansvärt obehagligt. Just denna scen har i remaken inspirerat till en av de mest vämjeliga sekvenser jag någonsin skådat på film.
Det är inte ofta jag tycker att det blir för mycket, men det här tog priset.
Jag mådde illa.

Huvudrollsinnehaverskan, den alltjämt på överkroppen blöta Jessica Biel, säger i i pressmaterialet:
- Jag älskar "Motorsågsmassakern" och manuset till den nya filmen var så realistiskt. Jag ville verkligen spela Erin. Hon tappar inte fattningen när hon och hennes vänner råkar illa ut.
Där ser man. Det hindrar henne inte från att begå slasherfilmens alla värsta schabloner vad filmen lider. Iklädd linne, som påpassligt nog blir genomblött med jämna mellanrum, rusar hon på sedvanligt vis kring skrikandes och tycker ständigt att det är smartare att gömma sig i olika små skrymslen än att fly.
Eller söka skydd i ett slakteri. Vid ett tillfälle bringas Leatherface ur fattningen och tappar sin motorsåg, varpå Biel pucklar på honom med sina näpna nävar istället för att ta tillvara på tillfället och greppa sågen. Vidare måste hon vid tillfälle begå barmhärtighetsmord på en av sina plågade vänner, och sticker så rådigt en förskärare i buken på densamme.

Vidare påpekas det stolt att skådespelarna "vägrat ha stuntmän" under inspelningen, vilken bland annat ledde till att Eric Balfour som gestaltar en av ungdomarna, bröt handleden redan under den första inspelningsveckan.
Tja, det kan vara sådana saker som gör att man vanligtvis har stuntmän. Å andra sidan är det säkert billigare att låta c-skådisar bryta lemmarna av sig.

Det finns alltså en hel del här att göra sig lustig över, och på pappret låter det onekligen som tidernas kalkon. Men trots allt så tycker jag ändå att man ror hem det hela. Om man jämför med 90-talets slasherrevival med "Scream"-filerna i spetsen, så är detta mycket bättre.
Jag hoppade ur stolen ett flertal gånger, och mådde som sagt illa av det väl tilltagna frosseriet. Absolut inget för känsliga med andra ord. Gillar man skräckfilmer så förstår man varför det är något positivt, absurt nog.
Ändringarna i manus fungerar bra, även om det i grunden är samma film, och här får tittaren lite mer bakgrund och utfyllnad till ohyggligheterna.
Att koncentrera sig på spänning och psykologisk skräck, istället för äckel, har man absolut inte lyckats med. Istället är det tvärtom.
Man har verkligen exploaterat våldet, och Leatherface har gått från sinnesrubbat inavelsmiffo till power-Jason. Men spänningen går för den skull inte förlorad. Foto och klipp fungerar väldigt bra, liksom i originalfilmen. Med mina lågt ställda förväntningar blev jag faktiskt en smula positivt överraskad för att summera.

För mig, och antagligen för många andra, har det alltid varit ett mysterium att originalfilmen kom att bli så omdebatterad. Otäck, visst, men ändå väldigt fri från blod och explicit våld.
Hade det varit remaken som var omdebatterad hade jag förstått det precis.

Innehållsförteckning:
Ok remake
Ett flertal hoppa-ur-stolen-övningar
Överjävligt explicit våld
Huvudrollsinnehaverska med exploaterad barm
Leatherface goes Jason

Svensk premiär: 16 januari 2004

Olle Lindkvist : 04-01-15


 
> maila crew@bulldozer.nu