[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Okay


Okay

Danskt familjetrassel har varit populärt på vita duken de senaste åren. Dessutom har aktrisen Paprika Steen medverkat i nästan samtliga av dessa produktioner. Den nu bioaktuella "Okay" är inget undantag.
Här spelar hon 35-åriga Nete vars liv krånglar till sig mer än lovligt inom loppet av några få veckor.

Ur filmen "Okay"
Far (Ole Ernst) och dotter (Paprika Steen) i danska "Okay"
© Folkets Bio

Nete jobbar som någon sorts bidragshandläggare och lever tillsammans med sin man Kristian och deras 14-åriga dotter Katrine.
När Netes pappa plötsligt blir allvarligt sjuk och får veta att han förmodligen bara har några få veckor kvar att leva, insisterar Nete på att han ska flytta hem till henne. Pappan, som är en butter och krävande typ, accepterar motvilligt och Nete tar tjänstledigt för att kunna ta hand om honom på bästa sätt.

Situationen i familjens lilla lägenhet blir snart ohållbar och dessutom visar sig pappan vara betydligt mer seglivad än beräknat. Nete försöker också återförena sin homosexuelle bror med fadern utan något vidare resultat samtidigt som tonårsdottern tjatar om att slippa sin tandställning. Och när Kristian går och är otrogen med en av sina litteraturstudenter blir det droppen som får bägaren att rinna över.

"Okay" hade kunnat bli väldigt mycket tyngre och dystrare än den faktiskt är, men samtidigt hade den också kunnat vara betydligt mer gripande.
Trots att problemen hopar sig är tonen alltjämt ganska lättsam och småtrevlig.
Det gör att engagemanget aldrig riktigt infinner sig och filmen tuffar förbi på en jämn nivå utan några egentliga toppar.

Paprika Steen är som vanligt bra och gör här sin första egentliga huvudroll efter otaliga birollskaraktärer. Övriga medverkande gör också habila skådespelarinsatser och på det hela taget är "Okay" en välgjord och genomarbetad film. Det trista är bara att den sällan höjer sig över genomsnittet i en allt mer sliten genre, och därför inte ger så många bestående intryck.
Det är på intet sätt dåligt, bara lite väl standardputtrigt för att tillfredsställa den som vet vad danskarna brukar kunna uträtta när de lägger manken till.

Men för all del – har man aldrig sett ett danskt familjedrama, eller kanske tvärtom är tokfrälst på den här typen av filmer, så är det klart att man ska masa sig iväg och se den.
Den är trots allt, precis som titeln antyder, helt okej.

Innehållsförteckning:
En sjukling till far
En bög till brorsa
En kåtbock till man
En tonåring till dotter

Svensk premiär: 4 april 2003


Albin Valsinger : 03-04-03


 
> maila crew@bulldozer.nu