[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]



Pistolero-surfa:
> Filmens hemsida

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

>> sett - film - recension - Once Upon a Time in Mexico

Once Upon a Time in Mexico

Robert Rodriguez har äntligen gjort något annat än "Spy Kids", och när han gör det så återvänder han med besked.
Tredje delen i sagan om den mexikanske revolvermannen/trubaduren "El Mariachi" är en actionfest som inte skäms för sig nämnvärt.

Ur filmen "Once Upon a Time in Mexico"
Antonio Banderas poserar hårt med sitt avsågade hagelgevär.
© Buena Vista International

Kanske är det dock lite skam över ursprunget som har gjort att "Once Upon a Time in Mexico" tappar bort sig lite i relativa oväsentligheter som handling och avancerad kronologi. Uppriktigt sagt så är en av föregångaren Desperados starkaste egenskaper att den är så kliniskt befriad från allt som inte smäller. Det var en serietidningsestetik som tilltalade mig väldigt mycket.
Denna gång har Rodriguez trasslat in sig i scener där de olika karaktärerna sätter upp diverse skumma förräderier till den grad att man på slutet undrar om någon har koll, ens regissören.

Storyn är som följer.
El Mariachi (Antonio Banderas) har, efter hans fru (Salma Hayek) och dotter mördades av den skumme general Marquez, slagit sig ner i en liten pueblo och ägnar dagarna åt att sandpappra gitarrer.
En dag kommer den hårdkokte Cucuy (Danny Trejo, som ni kanske minns som knivkastaren i "Desperado") och släpar med sig Mariachin under vapenhot för att träffa CIA-agenten Sands (Johnny Depp). Sands övertalar Mariachi att gräva upp stridsyxan mot general Marquez och packa gitarrlådan full med eldvapen igen.
Marquez har anlitats av knarkkungen Barillo (Willem Dafoe) för att mörda presidenten och göra en statskupp. Sands tycker det vore en bra idé om presidenten dog men en dålig idé om Marquez levde länge nog efter det att han hann bestämma något.
Barillo har dessutom lite andra skumma planer på gång, så Sands manipulerar den pensionerade FBI-agenten Jorge att hålla ett öga på Barillo och dennes inhyrda skummis Billy (Mickey Rourke).

Tyckte ni att det verkade kändistätt?
Då hade jag ändå utelämnat Cheech Marins (ja DEN Cheech) inhopp som tipsaren Belini och Enrique Iglesias skarpskjutande som mariachivapendragaren Lorenzo.

Tyckte ni att det verkade en smula råddigt att hänga med i?
Då har jag inte ens börjat tala om Salma Hayeks scener. Hon är ju död redan när filmen börjar så hon förekommer endast i flashbacks, ibland vet man dock inte om att scenen är en flashback förrän man ser Salma.

Sånt här meckande med storyn är väl okej om man heter Ingmar Bergman, men en en och en halv timmes pistolorgie om en gitarrspelande mexikan tappar lite när man måste börja tänka också.

Med detta inte sagt att jag tyckte filmen var dålig.
Tvärtom, det var en högst njutbar upplevelse om man, som jag, gillar avsågade hagelgevär, gitarrfodral med dödligt innehåll, pangbrudar som kastar kniv och dammiga mexikanska stadsgator. Men om Rodriguez lättat på kändistrycket och inte råddat till handlingen så förbannat så hade filmen varit ännu bättre.

Men de kändisar som är med gör sitt gig med bravur.
Antonio Banderas är lika svårmodigt latinosnygg som förra gången han drog på sig sporrarna och den skorpionmönstrade jackan.
Johnny Depp gör Sands som en Hunter S Thompson ("Fear and Loathing in Las Vegas" dårå) med skjutvapen iklädd den ena kreativa förklädnade efter den andra. Willem Dafoe gör den där "jag-är-en-död-padda"-minen som ser läskig ut när han gör den.
Danny Trejo är inte lika hård som han var i "Desperado", men han gör sitt mesta av det där ansiktet som ser ut att ha släpats genom varenda kaktusbestånd i Mexiko.
Det fantastiska med rollbesättningen är att alla inblandade parodierar sina karaktärer och sig själva på ett sätt som funkar utan att kännas pinsamt.
Filmen är en actionserie, en skröna, en pastish och det är det som är så skönt.

Har man minsta känsla för explosioner, skottlossning och handgemäng är detta veckans popcornrulle nummer ett.

Innehållsförteckning:
Gitarrer
Gevär
Granater
Grymmingar

Svensk premiär: 10 oktober 2003

Harald Åberg : 03-10-08


 
> maila crew@bulldozer.nu