[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]


Beställnings-surfa:

> Officiell hemsida

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

>> sett - film - recension - Sista beställningen


Sista beställningen

(Last Orders)

En rätt så märklig historia om en mans sista önska att får sin aska spridd från piren i sydengelska Margate.
En sorts roadmovie med en urna i en av huvudrollerna.
Det är inte helt lätt att kategorisera "Sista beställningen" eller på ett tillfredställande sätt förklara varför man tyckte om den, det bara blev så.

Det börjar ganska småtrevligt, vännerna Ray (Bob Hoskins), Vic (Tom Courtenay) och Lenny (David Hemmings) traskar alla iväg från hem och arbeten för att mötas på stampuben "The Horse and Cart". Över en pint börjar man tala om skälet till varför man kommit. Idag skall man utföra Jacks (Michael Caine) sista begäran. Hans aska, iordningställd av begravningsentrepenören Vic, skall skjutsas till Margate och spridas från piren.

Ur "Sista Beställningen"

Vid piren i Margate. Från vänster: Ray, Vic, Lenny och Vince.
© Columbia Tristar Films

Jacks son Vince (Ray Winstone) kommer med en splitter ny mercedes från sin bilsalong for att att ombesörja transporten med stil och det bär av. I bilen är stämningen hög, man pratar, skämtar och minns den avlidne.

Genom återberättande får vi ta del av Jacks liv och personlighet. Hur han mötte sin älskade fru Amy (Helen Mirren), hur han försköt sin utvecklingsstörda och okontaktbara dotter June (Laura Morelli), hur han mötte sin livslånga vän Ray - kallad "Lucky" av vännerna - och de andra kompisarna.
Vi får också gradvis reda på mer och mer om de andra passagerarnas liv och drömmar. Varför Rays fru lämnat honom, varför Lenny har ett horn i sidan till Vince och hur Vic mötte sitt livs kärlek.
"Är du begravningsentrepenör, då är du väl van vid att hantera kroppar?"

Ur Sista Beställningen
Amy försöker utan framgång få ett igenkännande från dottern June.
© Sonyclassics.com

Det är en ganska småtrivsam film. Inte så mycket drama, inte någon särskild misär. Bara ett par gamla gubbar som åker bil, stannar på en pub och dricker öl och gnabbas inbördes.
Ändå sitter man kvar. Ändå känns filmen inte särskilt lång.
Mycket beror givetvis på de oerhört duktiga skådespelarna, framför allt glänser det om Bob Hoskins och Helen Mirren men även de andra huvudrollerna är skickligt gestaltade.

Regissören Fred Schepisi är kanske inte direkt välkänd men har en karriär som sträcker sig över filmer som komedierna "Roxanne" och "Otäcka Odjur" till draman som "Ett skrik i mörkret" och thrillers som "Ryska huset". Här lyckas han på ett sällsynt skickligt sätt väva ihop en intressant berättelse av de olika tillbakablickarna.

Mycket av filmens behållning är hur berättelsen nystas upp och hur saker efterhand blir klarare och klarare. Det gör det svårt att referera filmen utan att ta bort lite av det som gör den så sevärd. Nöj er med att veta att de flesta märkliga frågetecken rätas ut efterhand.

"Sista beställningen" är en film som på något märkligt sätt är "feelgood" utan att egentligen vara "feelgood". Det är bara att man känner sig rätt tillfreds efter att ha sett den. Rekommenderas som ett komplement till svår misärfilm eller hjärndöda avföringskomedier, allt efter vad du vanligen ser.

Innehållsförteckning:
Livet
Döden
Öl
Helen Mirren
Bob Hoskins

Svensk premiär: 6 september 2002

Harald Åberg : 02-09-05


 
> maila crew@bulldozer.nu