[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Den osynlige


Den Osynlige

Nicklas vaknar en morgon, går till skolan och inser att ingen ser honom.
Han har blivit osynlig.
Inte bildligt, utan bokstavligen.
Han finns inte.
Ingen ser honom och ingen hör honom.
Ändå inser han snart att han har något väldigt viktigt han måste framföra till någon innan det är för sent.

Ur filmen "Den osynlige"
Gustaf Skarsgård och Tuva Novotny som Nicklas och Anneli i "Den Osynlige"
© Sonet

Mer än så skulle jag egentligen inte vilja säga om handlingen, eftersom händelserna som leder fram till hans "osynlighet" och orsaken till den, mår bäst av att avslöjas i sitt rätta sammanhang.
Kanske kan man sträcka sig så långt som att säga att filmen handlar om universiella saker som tonårs-angst, frigörelse, drömmar, mod, feghet, vänskap, svek och inte minst att bli sedd för den man är.
Allt speglat genom en lätt övernaturlig historia där man ser genom ögonen på en människa i gränslandet mellan liv och död.
"Den osynlige" är löst baserad på Mats Wahls ungdomsroman med samma namn.

Jag måste säga att det här är en av de bästa svenska debutfilmer jag sett.
Och defintivt en av de bästa svenska rullar jag sett på länge.
Joel Bergvall och Simon Sandquist kan vara synnerligen nöjda med denna film som lyckas hålla tittaren engagerad och förbryllad genom hela filmen.
Mycket påminner om Daniel Alfredssons kalasbra film "Tic Tac".
Dels för att Tuva Novotny på ett sätt spelar nästan samma roll, fast tvärtom, i denna film.
Dels för att det finns en svärta här som inte är så vanlig i modern svensk film, ett mörkt och ödesdigert stråk.
Lyckligtvis vågar regissörerna och manusförfattaren stanna i det hela vägen ut och tar inte till svensk films ständiga käpphäst "tokroligheter" för att lätta upp det som hotar att bli för tungt. Men jag tycker att det är riktigt skönt att filmen tar sig själv och sina karaktärer på allvar.
Det är också ofrånkomligt att associera till Ulf Malmros "Rapport till himlen", men där Malmros skruvar allt tills det blir sjukt roligt och absurt stannar denna historia kvar i det allvarliga.

Naturligtvis finns det en viss risk med en sån här film, att den blir för pretentiös.
Orsaken till att filmen klarar sig från detta är att skådespelarna genomgående håller extremt hög kvalitet och att handligen är så tät.
Mest imponerad är jag av Gustaf Skarsgård i rollen som Nicklas.
Han är utan tvekan filmens klarast lysande stjärna. Tots att han har en väldigt komplicerad roll, som få skulle kunna spela med samma trovärdighet.
Lite mer problem är det med Tuva Novotnys karaktär, Anneli, som är en extremt våldsbenägen och aggressiv tjej som inte litar på någon och inte bryr sig om något.
Poängen är givetvis att hon, trots sin osympatiska personlighet, också är ett offer på sitt sätt.
Om man skall hitta någon svag punkt så är det Annelis karaktär, som trots många scener där bilden av en ond kickersbrud skall förändras och fördjupas, ändå blir en märkligt platt karaktär.
Jag är kanske överdrivet kritisk, men möjligen är det Tuvas ljuva uppenbarelse som gör att hon inte lyckas övertyga som jävlig ens när hon har ful mössa, otvättat hår och ber alla dra åt helvete.
Därför blir inte heller hennes förvandling så effektfull som den borde ha varit.

Kanske kan man också säga att rollen som Niclas kompis Peter (spelad av David Hagman) skulle ha behövt ett par extra varv i manuset för att hans tämligen obegripliga handlingssätt skulle få en mer trovärdig botten.
Men det här är bara små detaljer i det stora hela där filmen faktiskt gör ett djupt intryck på ett postivt sätt.

Svensk film har ofta problem med dialogen.
Kanske för att man på sitt modersmål hör mycket tydligare hur onaturliga och uppstyltade vissa repliker låter.
Jag tycker att denna film klarar sig nästan helt från kritik på det planet.
Också manuset, själva storyn, håller ovanligt bra. Det finns få svackor.
Och framför allt finns i princip ingen riktigt kass skådisinsats.
En insats som förtjänar att nämnas är den lakoniske polisen spelad av Thomas Hedengran och det är också han och hans kollegor som levererar några av filmens bästa repliker.
Men dem får du höra själv när du går och ser den här filmen.
För det vore ett misstag att hoppa över vad som redan nu ser ut att vara en av årets bästa svenska filmer.


Innehållsförteckning:
Osynlighet, verklig & inbillad
Grupptryck
Våld
Kroppslig & själslig trasighet
En överbeskyddande och dominant mamma
En våldsam kickersbrud och hennes skitstövel till kille
Ytterligare en Skarsgård som kommer att låta tala om sig
En cool polis

Svensk premiär: 8 februari 2002

 

 

Mia Gustavsson : 02-02-06

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu