[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Peter Pan-surfa:
> Disneys hemsida

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

 

>> sett - film - recension - Peter Pan


Peter Pan - Tillbaka till Landet Ingenstans
(Return to Neverland)

När jag var liten var historien om Peter Pan en av de allra bästa jag visste.
Krokodilen och Krok, Tingeling som flyger så fort hon bara kan, men hinner hon varna Peter?
Att kunna flyga och lura pirater och leka skattjakt, vem tusan vill inte göra allt sånt?

Ur filmen "Peter Pan"
En tecknad pojke i gröna trikåer.
© Buena Vista International

Nu synes mig alla historier där barn kan flyga på samma gång vara både härliga och obehagliga.
Vem vill egentligen ha en massa osnutna snorungar som hänger utanför ens fönster på sjunde våningen och spelar hartsfiol? Eller vansinnigt jobbiga bebisar på spårvagnen som inte bara skriker oavbrutet när man är trött, bakis och sur utan dessutom flyger omkring och precisionshulkar små flegmatiska sjunkbomber i håret på en?
Fast det vore så klart en festlig syn, med alla dessa småbarnspappor på stan, med sina små heliumtelningar släpandes efter dem, guppande i luften på ett snöre…

Ska jag komma till saken någon gång?
Ska jag någonsin ens nämna filmen vid namn, äh visst ja, det har jag ju redan.
Det är bara det att det inte är så mycket att orda om: en fasligt svagt genomförd film, skulle kunna vara hela omdömet.
Storyns bla bla bla är som följer:
Dottern till Peters tjej (Lena i förra filmen, som nu är vuxen, huga!) växer upp i andra världskrigets London, vilket gör henne till en avtrubbad cynisk tjej som inte tror på sagor. Men sagorna struntar i hennes cynism och en kväll kommer Kapten Krok och rövar bort henne till Landet Ingenstans i tron att hon är Lena, som han vill ha tag på för att kunna öva utpressning mot Peter Painriche himself.
Hur ska det gå?

Ja om inte det är vidrigt uppenbart redan i detta nu för alla och envar, så borde det vara det.
Jag betvivlar att ens en vuxen människa kan undgå att märka att magin falnat avsevärt på adress Andra Stjärnan Till Höger Och Rakt Fram Till Gryningen.

Det kunde ha varit en sådan bra uppföljare, men hej - vad är egentligen oddsen för bra uppföljare?
Rätt så låga, och den här gången blev det som brukligt är en spik i lopp fem.
En cynisk liten flicka ska i mitt tycke, på film, vara ordentligt jädra cynisk.
I den här filmen får vi istället se en flicka som redan från början av filmen på ett platt och tråkigt sätt redan vill bli övertalad.
Hon vill redan från början tro på sagofigurer och vändningen blir således vare sig skarp eller dramatisk utan helt enkelt inte alls av.

Några få försök till lustigheter lockar väl till skratt, till exempel när Peter uppmanar de vilda pojkarna "Låt de inte se er gråta!" och de vilda pojkarna (fastbundna) glider runt till andra sidan masten på skeppet de befinner sig på och bölar allt vad de orkar, fast… utom synhåll, såklart.
För "den första vilda flickan" blir det dock ett platt fall i bästa död-mört-stil.
Det här är en film som från ruta ett letar sig djupare och djupare ned i sitt eget sentimentala, färglösa floskelträsk.
Technicolourless.
Eller dynga, på ren svenska.
Vad sur jag blir.

Innehållsförteckning:
Sackarinsmetig Disneyskit i drivor

Svensk premiär: 15 mars 2002


Wilhelm Hedin : 02-03-18

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu