[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Löftet


Löftet

(The Pledge)

På fimaffischen stod det följande:
DETECTIVE JERRY BLACK//HAS MADE A PROMISE HE CAN'T BREAK//TO CATCH A KILLER//HE CAN'T FIND.
Jag skulle vilja lägga till:
REGISSÖREN SEAN PENN//HAR GJORT EN FILM AV OKLAR ANLEDNING//FÖR ATT FÅNGA EN PUBLIK//SOM INTE BRYR SIG.

Ur filmen "The Pledge"
Jack och ett hemslöjdat kors.
© Warner Bros

Inte ens Jack Nicholson verkar i filmens inledningsscen riktigt begripa vad han har där att göra. Det är varmt, han är svettig och påtagligt berusad.
Han verkar också ha glömt sina repliker.
Kanske spelar han en roll, men det är oklart om så är fallet.
Eftersom Jack är Jack, så skådespelar han sig givetvis upp ur detta inledande träsk i andra delar av filmen, men slutscenen är lika flytande och vimsigt agerad som inledningen (av förklarliga skäl - det är samma scen igen, wow, vilket konstgrepp!).

Filmen handlar om en polis från Reno som går i pension, men överraskande nog så händer det något otäckt hans sista dag på jobbet.
En liten flicka har blivit extra grymt mördad och dör i en driva Nevada-snö. Polisen, Jerry Black (Nicholson) svär vid det söta träkors den lilla flickan gjort i slöjden och "vid sin själs frälsning", att han ska hitta mördaren.
Ett framtvingat erkännande från en utvecklingsstörd indian (Benicio Del Toro) är en av filmens främsta skådespelarprestationer, men duger inte som bevis vad Nicholson anbelangar.
Jerry Black är helt övertygad om att mördaren finns någon annan stans, och fortsätter sökandet efter flickans mördare.
Här är det oklart om Black verkligen är privatspanare på en nyinköpt bensinstation eller en envis gammal gubbe som vägrar gå i pension eller om någon alls bryr sig om vad eller vem han nu är.

Till de bättre rollprestationerna hör den misshandlad hustrun, spelad av Robin Wright Penn, (som Jack tar under sina beskyddande vingar), och dennas obehagligt lättlurade dotter (Pauline Roberts) - ta aldrig emot piggsvin från främmande karlar, barn!
Båda två är övertygande i sina roller.
Helen Mirren gör också ett utmärkt jobb och man önskar att alla tre fått mer tid att visa upp sig, eller ännu hellre - att de varit med i en annan film.

Det sägs att filmen är baserad på den Schweiziske författaren Friedrich Dürrenmatts pjäs "Der Besuch der alten Dame" (1956), men vad filmen har att göra med den boken är oklart (förutom att båda innehåller mord).
Friedrich Dürrenmatt har också sagt "Det som en gång tänktes kan aldrig tänkas bort". Det får vara hur det vill med den saken, jag gör i alla fall ett försök att tänka bort den här filmen.

Sean Penn har tidigare regisserat "The Indian Runner" och "The Crossing Guard" och är också en känd paparazzimisshandlare, Madonnapojkvän och skådespelare (bla i "The Game", "Hurlyburly" och "The Thin Red Line").
Fotot i filmen är ofta lysande och mer än så och man kan lätt tro att något så snyggt måste bli bra innan det tar slut i alla fall. Så är tyvärr inte fallet, men en eloge till Chris Menges för det och till Jay Cassidy för klippningen.

Innehållsförteckning:
Vilsen, drucken och förvirrad polis (eller dito skådespelare)
Mördarpedofil?
Kollegor som inte tror på den gamle gubbtjyven - fast han har rätt
Misshandlad Moder
Oförstående (dum?) psykolog - även hon kvinna
Religiös Moder
Inga tillsatser (i form av kvinnor som faktiskt fattar vad som är på gång eller gör något aktivt över huvudtaget)

 

Svensk premiär: 23 november 2001

 

Wilhelm Hedin : 01-11-23

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu