[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Kärlekens raseri

Kärlekens raseri
(Enduring Love)

Nu är det dags för en ny engelsk film om kärlek.
Roger Michell, som regisserade "Notting Hill", står bakom även denna film. Men en varning är på sin plats; det här är nästan så långt ifrån en brittisk feel good-film man kan komma.


Ur filmen "Kärlekens raseri"
Utflykt som urartar.
© Folkets Bio

Engelsk landsbygd.
Sommarsolen lyser upp ängarna och de skogsbevuxna kullarna.
Två människor slår sig ner i mitten av ett fält.
Joe (Daniel Craig) och Claire (Samantha Morton) ska ha en romantisk picknick, men innan de hinner öppna den medhavda champagneflaskan dyker en luftballong upp och slår i marken.
En äldre man faller ur men kvar i korgen blir en ung pojke och ballongen är på väg att lyfta igen. Joe och några människor i närheten rusar fram för att hålla luftballongen nere, men när luftballongen börjar stiga tvingas de släppa taget. En av dem gör det alldeles för sent.

Inledningsscenerna är fantastiska. Stämningen, fotot, musiken.
De skapar en helhet som går utöver det vanliga. Efter olyckan går det mesta snabbt utför för Joe och Claire och vi leds in i en berättelse om skuldkänslor, besatthet och kärlekens avigsidor. Till en början verkar däremot allt vara väl.
Joe och Claire verkar ha kommit över händelsen, men så kontaktas Joe av Jed (Rhys Ifans), en man som var med vid olyckan. Jed tycker att han och Joe måste prata om det som hände och har svårt att acceptera att Joe inte vill.
Han börjar springa ihop med Joe på de mest oväntade platser och snart sitter han utanför parets fönster.

Rhys Ifans spelar, som vanligt, en ganska underlig karaktär, och det gör han bra - överlag är skådespeleriet, som man kan förvänta sig av en brittisk film, av yppersta klass. Inte bara de tre huvudpersonerna är välspelade utan även ut till minsta biroll.
Tyvärr är skådespeleriet, tillsammans med inledningsscenerna, det bästa med filmen. Det är hela tiden välgjort men det blir tyvärr lite splittrat och därför engagerar det aldrig så mycket som det borde göra, även om det bränner till i vissa scener.
Joe börjar grubbla. På dagarna undervisar han på universitetet om att kärleken bara är en illusion människan skapar för att rättfärdiga driften att reproducera sig och den känslan tar han med sig hem till Claire på kvällen.
På sin lediga tid grubblar han över vad som hade hänt om alla hade hållit kvar i luftballongen, och vad vill egentligen Jed?

Filmens olika teman; kärleken, Joe och Claires försämrade förhållande, vad som hände vid olyckan och vad Jed egentligen vill, utforskas tyvärr aldrig till fullo och de knyts aldrig riktigt ihop på ett tillfredsställande sätt.
Därför blir det som sagt var lite splittrat och platt ibland.
Därmed inte sagt att det är en dålig film. Långt därifrån. Mycket i filmen, framförallt skådespeleriet, är väldigt bra, men man kan tyvärr inte undvika att känna att filmen hade kunnat bli ännu bättre.

Innehållsförteckning:
Luftballong
Närbilder
"It's Jed, not Jez"
Keramik
Love hurts…


Svensk premiär: 25 februari 2005

Axel Roos : 05-03-24


 
> maila crew@bulldozer.nu