[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Rollerball


Rollerball

I laglöst land borta i Asien; Kazakstan, Tadzjikistan, Mongoliet och andra exotiska länder vi inte förväntas kunna stava till, spelas cirkussporten rollerball.
En blandning mellan basket, speedway och hockey.
Lite som vattenpolo fast med motorcyklar helt enkelt.

Ur filmen "Rollerball"
Basket-speedway-vålds-hockey i framtiden.
© MGM

Sporten sänds över hela världen via kabel-TV och spelarna är hjältar, framför allt i de fattiga länder där sportens arenor befinner sig.
Mäktiga maffiaanstrukna mediemoguler gör fantasisummor på de fattigas vadslagning och hängivenhet och allt är illa och korrupt.

Så långt allt väl. Jag hade varit betydligt mycket välvilligare inställd till den här filmen om den inte hade byggt på en av mina personliga favoriter Norman Jewisons "Rollerball" från 1975, med bland andra James Caan och allas vår favoritnorrbottning Maud Adams i huvudrollerna.
Men där Jewison var fast besluten att presentera en kritik mot de korporativistiska idealen i en dystopisk framtid har tvåtusentalets regissör John McTiernan satsat hårdare på framtidssporten rollerballs blodiga sidor och lagt handlingen till en ungefärlig samtid.
Det här är bra och dåligt, Jewisons original var stundtals lite väl seg och en uppiffning med hårdrock och snabba klipp är ingen dålig idé.
Men att skriva om handlingen så brutalt och ändå behålla huvudpersonens namn är inte i linje med min åsikt om god smak.
Den här filmen gör för originalet vad "Bride of the Re-Animator" gör för H.P. Lovecraft.

Med detta ur vägen kan jag bara konstatera att det är fullt ös.
Hård hårock hela vägen och pajasarna Slipknot i en biroll som mongolska arenaunderhållare. McTiernans "Rollerball" liknar mer fribrottning än lagsport, där alla deltagare har mystiska masker eller ballerinakjolar.
Kanske fick Slipknot-gänget vara med och designa kostymerna?

Chris Klein med en meritlista från filmer som "American Pie 1 & 2" spelar sportens odiskutable superstjärna Jonathan Cross (Jonathan E i originalet) en både tuff och fin kille som dragits in i sporten av kompisen Marcus Ridley, spelad av LL Cool J.
Jean Reno är onde mediamogulen Petrovich som i sin egen blinda korruption inte drar sig för att arrangera olyckor för att höja tittarintresset.
Varför Petrovich, som tydligen kan styra och ställa som han vill med alla lagen i ligan, enbart ser till att alla olyckor händer hans eget lag på ett mistänkt klumpigt sätt, kan McTiernan inte på ett tillfredställande sätt förklara.
Jag förmodar att den onde gör som han gör för att han är ond och ryss, och det är ju i sig ett lysande motiv.

"Rollerball" balanserar ofta farligt nära på kanten mellan flopp och parodi, en plats där jag är helt säker på att filmmakarna inte avsåg hamna. Men till dess försvar måste sägas att den har sina starka sidor också.
Det var både en och två gånger jag satt och rös i biofotöljen på grund av en maffig scen.
Gillar du fetaction, brutal rock, klipp på saker som ser ut att göra jävligt ont och hjältesagor och inte har sett 1975 års upplaga av "Rollerball" så är det här nog en hit. Jag kunde inte riktigt med att tycka illa om den trots luckorna i manus och övergreppen mot förlagan.

Innehållsförteckning:
Tuffa killar och tjejer
Tuff musik
Motorcyklar
Bollar av stål
Slemma ryssar
Korruption
Vanvördighet mot originalet

Svensk premiär: 24 maj 2002

Harald Åberg : 02-05-23

 


 
> maila crew@bulldozer.nu