[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Sagan om konungens återkomst


Sagan om konungens återkomst

(Return of The King)

Kontrollen inför pressvisningen känns klurigare att komma igenom än att passera mörkrets portar in till Mordor.
Jag vet inte om Frodo (Elijah Wood) skulle hålla med om det när nu han och övriga i Midgård deltar i sista delen av ringen-trilogin – "Sagan om konungens återkomst".

I denna sista och slutliga del ska allting knytas ihop. Hur går det för ringen? Lyckas Frodo slänga ned ringen i elden den en gång skapades ur inne i domedagsklyftan? Det är nödvändigt om inte Sauron skall välta världen över ända. Hur blir det med Gondor? Kommer detta människorike utan kung att falla samman? Kommer Rohans ryttare till Gondors undsättning? Saurons armé av orcher, troll, elefantmonster, nazgüler och ringvålnader rör sig över Pelennors slätter mot staden Minas Tirith i Gondor. Lyckas människan hålla mörkrets arméer stången? Vad händer när allting är över?
Detta och en del annat låter regissören Peter Jackson oss få svar på.

Ur filmen "Sagan om konungens återkomst"
Frodo, Gollum och Sam på väg till Domedagsklyftan.
© New Line Cinema

Jag kan lugnt konstatera att fantasy-filmen nu känns död. För det första så kan ingen författare överträffa Tolkiens boksvit. För det andra så har jag svårt att se hur någon skall kunna göra något mer inom filmad fantasy utan att det skall kännas futtigt i jämförelse med denna filmsaga.
Vägs ände har nått sitt slut. En av filmhistoriens största och,vågar jag påstå, mest framgångsrika filmsviter någonsin är avslutad. Det känns konstigt att försöka recensera varje del i trilogin enskilt då de hänger så väl ihop med varandra, men jag skall göra ett försök.

"Sagan om konungens återkomst" är som sina två föregångare perfekt som hantverk sett. Specialeffekter och dataanimationer är lysande. Kameraarbetet är fenomenalt. Smink, kostym, och natur lämnar inget mer att önska.
Scenografin och naturen är så vacker att jag vill flytta till Nya Zeeland eller till det förråd där man sparat snickrade dekorer och bakgrunder. Filmsekvensen med vårdkasarna som en efter en tänds är bara "wow" helt enkelt. Skådespelarna gör bra ifrån sig och min ungdomsdrömkärlek Éowyn har i Miranda Ottos skepnad nått nya nivåer. Det mesta, ja i stort sett allt, du ser i en sådan här film har aldrig gjorts så bra tidigare.

Det känns som om jag inte bara kan hylla, för det plottriga har ökat mer och mer i trilogin. I Tolkiens berättelse finns så mycket stoff utbrett på många sidor, men att banta ner till tiotalet timmar film är inte lätt. Ibland känns det som man i "trean" måste rusa för att hinna med allting. Hela Tolkienäventyret tar tretton månader, men det känns som att allting ligger vägg i vägg i "Sagan om konungens återkomst". Frodo är framme vid domedagsklyftan och samtidigt är Gandalf (Ian McKellen) i Minas Tirith för att sedan hux flux stå med människoarmén till fots vid Mordors gräns medan Frodo inte hunnit många meter sedan sist…
Här i sista delen behövs det fler scener trots att man redan nu får över tre timmar film hur konstigt det än låter. Jag tycker det blir en del märkliga kast i filmen. Aragorn (Viggo Mortensen) går från utbygdsjägare till kung som i en handvändning och Éowyn slarvas bort från sin hjälteroll på slagfältet och ses nästan inte alls mer i filmen. Jag inbillar mig att det finns bortklippta scener som kan råda bot på plottret för att undvika känslan av att det går för fort fram. Karaktärernas utveckling hänger inte med i handlingen alltid så att säga.
Kanske fylls luckorna igen i någon av alla extraversioner som kommer att pumpas ut efterhand?

Nu var det kanske missvisande att avsluta med kritik för en sådan minnesvärd film, men mitt engagemang för Tolkienvärlden går utöver det vanliga.
Så får det inte bli. För mig har en filmatisering av böckerna varit en avlägsen dröm som nu blivit uppfylld med den äran. Jag avslutar med att konstatera att "Sagan om ringen"-filmerna kommer att få den klassikerstämpel som böckerna redan har och välförtjänt är det dessutom.
Inte perfekt, men bra bra nära.

Innehållsförteckning:
Spännande spindelscener
Annie Lennox sjunger under eftertexterna
Oväntat möte med gammal pluggkompis på bion.
Gollum – minnesvärdare än någonsin
Mr Smith är Elrond (Hugo Weaving)
Tyvärr ingen Sauruman och Ormstunga.

Svensk premiär: 17 december 2003

Jörgen Krusell : 03-12-12


 
> maila crew@bulldozer.nu