[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Mitt namn var Sabina Spielrein


Mitt namn var Sabina Spielrein
(Ich heiss Sabina Spielrein)

Sabina Spielrein var en ung rysk judinna som vårdades för hysteri på Burghölzli-kliniken i Zürich.
Den läkare som hade henne som den första patient han behandlade enligt Sigismund Freuds nya psykoanlytiska metod hette Carl Gustav Jung.
Där både Jung och Freud gått till historien som förgrundsgestalter inom psykoterapin är Sabina Spielrein orättvist reducerad till en fotnot i ett av Freuds verk.

"Jag var också en människa, mitt namn var Sabina Spielrein."
© Folkets Bio

Efter att ha blivit behandlad av Jung beslutade sig nämligen Spielrein att själv för att studera till läkare, med inriktning till psykoterapi.
Hon var en stor begåvning på området och publicerade ett antal artiklar och även ett par egna verk som i historiens ljus kom att visa sig ligga före sin samtid.

Hon brevväxlade med både Jung, som hon var djupt och olyckligt förälskad i, och Freud. I efterhand kan man se att hon haft en betydelsefull inverkan på dem båda. En fantastiskt spännande människa och ett oerhört levnadsöde som griper tag i betraktaren.

Synd bara att filmen är så, i brist på bättre ord, pretentiös.
Den här dramadokumentären går ibland vilse i sina egna formknep.
Dessvärre ägnas mer tid åt att beskriva Sabinas hysteri med hjälp av långa passager med konstiga repliker på tyska än åt att utforska de intressanta sidospår som filmen presenterar.

Det talas om att hon, då hon avvisats av den gifte men ändå intresserade Jung, hotade att ställa till med skandal, men av vilken art som skandalen skulle vara berättas aldrig. Kanske för att källmaterialet inte avslöjat det?
När Sabinas yngre bror, som är med i det ryska judiska socialistförbundet, deltar i massdemonstrationerna under den "blodiga söndagen" så meddelas att tsarens trupper slog ner upproret på brutalt vis. Men inte ett ord om vad som hände den stackars brodern, eller om detta på något vis rörde Sabina i ryggen.
Man får en känsla att avsnittet är med bara för att filmmakarna hittade en rulle arkivmaterial med bilder på tsarryska soldater.
Sabinas förhållande till fadern, som ju trots allt var orsaken till att hon skrevs in på Burghölzli, blir heller aldrig utforskat på tillfredställande vis.
Detta trots att det i hennes sjukjournal, som uppenbarligen ingått i källmaterialet, borde finnas kilometer skrivet om saken.

Istället får vi se bilder på Sabina som ligger iförd linnesärk i ett badkar och muttrar osammanhängande saker på tyska. Snyggt, ibland liknar fotot en oljemålning ända tills man ser att någon liten detalj rör sig, men inte så informativt.

Jag blir jättefrustrerad, då det här handlar om en kvinna som uppenbarligen har blivit orättvist förfördelad av historien och som borde få en upprättelse snarast.

Efterhand blir dock tempot i dokumentären lite högre och berättandet mer informativt, vilket gör att man lämnar biosalongen med en önskan att få veta mer om Sabina Spielrein.

Innehållsförteckning:
Snyggt foto
Konstiga repliker
Ett fantastiskt levnadsöde
Europa i brand
Onda nazister

Svensk premiär: 28 mars 2003


Harald Åberg : 03-03-27


 
> maila crew@bulldozer.nu