[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - About Schmidt


About Schmidt

Jack Nicholson är kanske den ende åldrande amerikanske storskådis från 60- och 70-talens heydays som faktiskt fortfarande gör roller - och filmer - och kommer undan med hedern i behåll.
Då DeNiro de senast 15 åren helt gått vilse och Pacino blivit sorgligt repetitiv, fortsätter mannen med hajleendet att utmana sig själv och sin publik. Trots senaste års likartade roller (som grinig och egen gubbe) har han lyckats variera sig.

Ur "About Schmidt"
Warren Schmidt (Jack Nicholson) i filmen "About Schmidt"
© New Line Productions

I klämkäcka snyftaren "Livet från den ljusa sidan" gjorde han en homofobisk, neurotisk författare, i finstämda "The Pledge" spelade han en besatt pensionerad polis. Och där kan man säga att han tar vid med "About Schmidt", i light-version.

Warren Schmidt, en stel försäkringstjänsteman med inrutat vardagsliv, går i pension och hamnar i det man på manusförfattarspråk brukar kalla "ett vägskäl i livet". Hustrun (June Squibb) bullar upp i den nyinköpta lyxiga camping-trailern och nu ska Warren äntligen få tid att göra allt det där han inte hann med under sin livslånga, trogna tjänst. Det är bara det att det inte finns så mycket som Warren hade velat göra. Åtminstone inget han tänkt på. Rastlösheten tar över.
Idoga försök till att aktivera sig går i stöpet - på jobbet är han ersatt av en effektivitetsrobot med leende upp till örsnibbarna, och hemma stör han sig på den gamla tanten som sover bredvid honom i sängen och som förefaller vara hans hustru. I brist på annat börjar Warren skriva detaljerade brev om sitt liv till Ndugu, en 6-årig afrikansk pojke som han blivit fadder åt efter att ha sett en reklamfilm på TV. Men så dör plötsligt hans fru knall och fall.

Warren Schmidts känslomässiga förfall dröjer inte. Snart lodar han runt i medelklassvillan som alltmer börjar likna en svinstia, grubblande över livet och med dåligt samvete över de fula tankarna om äktenskapets tomhet.
Till råga på allt meddelar hans enda dotter, ögonstenen Jeannie (Hope Davies), att hon ska gifta sig med sin tvättäkta white trash-loser till kille (Dermot Mulroney i kanske den fulaste frisyren på den här sidan om 80-talet).
En nolla, med en vansinnig, frispråkig och sexuellt frustrerad new age-morsa (Kathy Bates) dessutom. Warren måste ta sig samman. Och gör det på det enda vettiga sätt han kan komma på: han kör trailern mot Denver och dottern för att stoppa bröllopet.

Det må låta som ett ganska banalt upplägg.
Då glömmer man att det är mannen bakom de träffsäkra satrirerna "Citizen Ruth" och "Election" som står bakom denna bitvis riktigt roliga och fenomenala rulle, även om detta är mycket snällare.
Alexander Payne
är inte på långa vägar världens bästa regissör.
Men han lyckas bra med att skildra människor med alla deras brister och töntigheter. Man får ingen riktig sympati för Warren Schmidt, för han är en rätt osympatisk, jobbig typ. Men man kan känna igen honom utan svårighet, vilket gäller för de flesta karaktärerna i "About Schmidt".
Det är filmens absolut största styrka.

Och så är det ju Jack. Han äger bioduken.
Gammal, grå, fet, grymtande, patetisk och självgod.
Han förmedlar allt detta, helt utan fåfänga. Han gör det utan att någon gång gå över gränsen. Och det är subtiliteten i Nicholsons skådespeleri som gör att man bortom den jävligt jobbiga gubbe som är Warren Schmidt anar en ensam, kontaktsökande och desperat man som är rädd för livet, döden och sig själv. Scenen där ett annat kringresande trailerpar bjuder honom på middag (och som slutar i katastrof givetvis), är briljant.
För att inte tala om de hysteriskt roliga breven till Ndugu.
Och Nicholson, ja han tar ett steg närmare sin fjärde Oscarsstatyett.

Innehållsförteckning:
Jack Nicholson
Pensionärsångest
Familjekris
Trailer-fixering
Raffinerat karaktärsskådespeleri
Naken Kathy Bates i motljus

Svensk premiär: 31 januari 2003

Elin Larsson : 03-01-30


 
> maila crew@bulldozer.nu