[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Sideways

Sideways

Efter succén med "About Schmidt" är Alexander Payne tillbaka med en ny komedi om män som har problem med att acceptera att de blir äldre. "Sideways" har fått ett ännu bättre mottagande i USA och är nominerad till fem Oscar, bland annat för årets bästa film.


Ur filmen "Sideways"
Vin, kvinnor och vänskap mellan medelålders män - konceptet i Oscarsnominerade "Sideways"
© 20th Century Fox

Det är nästan så man kan börja undra om Alexander Payne själv lider av lite åldersnoja. I "About Schmidt" ger sig Warren Schmidt (Jack Nicholson), en man som efter sin frus död inser att han börjar bli gammal, ut på en resa. Han ska stoppa sin dotters bröllop eftersom brudgummen inte riktigt är bra nog, men resan blir minst lika mycket ett sätt för honom att acceptera sig själv.

I "Sideways" står också bröllop i centrum. Tv- och reklamfilmsskådisen Jack (Oscarsnominerade Thomas Haden Church) ska snart gifta sig och ger sig tillsammans med sin vinälskande och skilsmässoältande vän Miles (Paul Giamatti) ut på en resa i Kaliforniens vindistrikt. Ganska snabbt visar det sig dock att den blivande brudgummen är ohälsosamt intresserad av att ha sex med andra kvinnor - något som sätter både vänskap och bröllopsplaner på prov.

Den som har sett "About Schmidt" känner ganska snabbt igen sig i filmens tempo och stämning. Det är, trots några hysteriskt roliga scener, ingen traditionell komedi, utan ett roligt och lite vemodigt drama om att försöka acceptera verkligheten som den är och att skapa sin egen lycka. Och så vinet förstås.
Det känns härligt att flera av filmens huvudpersoner är såna personer som man alltid undrar över hur de egentligen är när man går på systembolaget.
Ni vet de som skriver att vinet är "örtigt med en smak av viol, plommon och en ton av nygödslad åker".
I "Sideways" provas det viner till höger och vänster och ibland blir det tyvärr lite mycket av det goda. Särskilt när vinet ska vara en metafor för livet, som i en scen där servitrisen Maya (Virginia Madsen) pratar om att även fina årgångsviner når sin kulmen och sedan bara blir sämre och sämre och Miles får en tår i ögat av allt han har missat här i livet.

Tyvärr blir filmen också lite lång och enformig och den saknar "About Schmidts" givna höjdpunkt - att se Jack Nicholson spela en gubbe med keps istället för den vanliga kvinnotjusaren.
Detta är dock mindre klagomål, Miles och Jack är fantastiska karaktärer, skådespeleriet är väldigt bra filmen igenom och filmen har en väldigt varm ton. Den kommer antagligen inte få så många Oscars till slut och det ska den kanske inte heller ha, men det är en rolig och varm film som man blir glad av att se. Särskilt i kalla februari är det uppfriskande att få besöka det soliga Kalifornien, om än bara i två timmar.

Innehållsförteckning:
Saab cabriolet
Vin, vin och åter vin…
Strutsar
Duell på golfbanan
Pinot Noir, inte Merlot


Svensk premiär: 18 februari 2005

Axel Roos : 05-02-18


 
> maila crew@bulldozer.nu