[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Syndare i sommarsol


Syndare i sommarsol

Åtta vänner på en ö hela sommaren.
Där i solen ska de studera, erotisera och framförallt diskutera.
Det är 1925.
Och kanske pratade man så där dramatiskt och teatraliskt då, vad vet jag? Men det funkar inte för mig på en biograf 2001.

Ur filmen "Syndare i sommarsol"
Syndare i sommarsolen...
© Sandrew Metronome

Den nya tiden tillåter fria, intellektuella människor som dessa att bryta upp från förhållanden och inleda nya. Och just de här nymodigheterna ställer till det en aning redan från början.
Sigrid (Malin Larsson) har gjort slut med Fredrik (Ola Norell) och sällskapar nu med hans bäste vän Erik (Johan Ahlstedt).
Erna (Cecilia Frode) vandrar sakta mot hysteriets brant för att hennes Alf (Shanti Roney) bryr sig mer om sina patienter på sjukhuset än henne.
Johan (Harald Lönnbro) och Nanny (Rebecka Hemse) inleder sitt förhållande med att han analyserar henne efter den store Freuds principer.
Asta (Rebecka Englund) kommer ensam utan fästmannen diplomaten.
Och så dyker frigjorda Evelyn (Maria Bonnevie) upp på ön, direkt från Paris.

"Syndare i sommarsol" försöker ställa de stora frågorna.
Kvinnorna ser sig som jämlika männen, utbildade och röstberättigade som de är. Äktenskapet är inte längre det enda målet för en kvinna. Friheten betyder allt.
Men det är långt mellan ord och handling och när det väl kommer till kritan är kanske inte friheten värd det som försakas på vägen?
Innan filmen är slut har i alla fall ett stort antal krossade hjärtan och spruckna illusioner fladdrat förbi.

Men ändå, friheten diskuteras, ältas, vrids och vänds föreställningen igenom. För det är en föreställning. Handlingen bygger uteslutande på dialog och på en bioduk lyckas den inte nå ända fram. Till det finns det alltför många konstpauser och överdramatiska tonfall.
Jag störs också av att alla karaktärerna, utom Fredriks som dominerar, tillåts ta lika stor plats. Det blir för många problem, känslor och inbördes relationer som sammantaget gör historians helhet en aning ytlig.

Trots det teatrala draget finns här skådespelarprestationer som inte alls är dåliga. Ola Norell som senast sågs på bio i "Tillsammans", gör ett jättejobb som centralfiguren Fredrik. Och Rebecka Hemse är absolut klarast lysande bland kvinnorna i rollen som Nanny.
Annars vilar det alltså, tyvärr, väl mycket teaterscen över skådespeleriet.
Känslan förstärks också i replikerna som ständigt citerar Goethe och Schiller, vilka Fredriks avhandling handlar om, och Sigmund Freud.

Daniel Alfredsons senaste film "Straydogs" byggde lite på samma slags kammarspelsstil som "Syndare i sommarsol".
Men där "Straydogs" ställde filmbegreppen på ända på ett utmanande sätt blir berättargreppet i "syndarna", långa utdragna panoreringar över solglittrande hav och klippor, i repris, om och om igen, bara trött.

Innehållsförteckning:
Ett stort antal vyer över havet utanför Lysekil
En svensk Matt Damon (Johan Ahlstedt)
En osedvanligt bra svensk sexscen
Prat, prat, prat
Anders Ekborg i en vansinnigt osympatisk roll som skeppare

 

Svensk premiär: 30 november 2001

 

Sara Hellman : 01-11-29

 

 


 
> maila crew@bulldozer.nu