[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]



Hur gör folk:
> RFSU

Läs mer:
> Tillbaka till filmarkivet

 

>> sett - film - recension - Alla andra tjejer


Alla andra tjejer
(Les autres filles)

Hur var det egentligen första gången?
Härligt? Kasst? Skönt att få det gjort?
Det är något som filmens huvudperson Solange inte kan svara på, för hon har nämligen inte gjort det än. Men hon vill bra gärna få det gjort.
Alla andra tjejer i hennes klass har ju redan hunnit med det.

Ur filmen "Alla andra tjejer"
Solange (längst upp t v) med klass kopplar av i gröngräset.
© TS Productions
De tuffa tjejerna på frisörlinjen där Solange går, säger i alla fall att de har det. Så Solange säger att hon också har det. Hon vill ju passa in.
Hon är kär också. I en kille på skolan, men hon vill veta lite vad det hela handlar om, innan hon ger sig i lag med någon hon tycker om.
Så hon går in för att bli av med sin oskuld, snarast möjligt.

Jag är lite kluven till den här filmen, och avsikten att avdramtiserara sexualiteten eller som Caroline Vignal själv säger om temat i sin långfilmsdebut: "Det är varken hemskt eller fantastiskt, men kanske inte heller så allvarligt."

Å ena sidan tycker jag att hon lyckas förmedla detta, men å andra sidan undrar jag varför femtonåringen i sitt sökande efter sin sexdebut, i första hand vänder sig till mycket äldre män? Och en annan sak: varför skildras de "äldre" kvinnorna i filmen, dvs de kring fyrtio, som bittra och skrikiga hysterikor och Gary, spelad av Benoîte Sapim, Solanges afrikansk-franska väninna som "dåligt sällskap" och promiskuös? För att det är enklast så? Kanske.

Det finns mycket i filmen att le igenkännande åt och tänka: "Ja, just det, precis så där är det.", men det enda riktigt intressanta är Solange själv.
De andra rollerna finns där bara som bakgrund. Och är som jag just sade, enkelt beskrivna. Och en annan sak: Sexualiteten är dramatisk.
Något som är kopplat till så många tabun, så många tragedier, kan inte gärna låta bli att vara allvarligt. Och fantastiskt.

Det som räddar den här filmen är att den är rätt kul och att man kan känna igen sig i Solange och hennes upplevelser, man vill verkligen veta hur det ska gå.
Det är lite som en långfilmsvariant av ''Bullens" brevfilmer, men mycket roligare.

En särskild favoritscen måste bli den där Solange ringer till ett radioprogram för att fråga hur man kan se på en tjej att hon har haft sex med någon, mest för att hon verkligen tycker att det måste ju synas, på något sätt!

Och snälla, glöm inte bort: "Det är inte tjejen i filmen, som har skrivit brevet."

Innehållsförteckning:
Sexualitet
H årklippningsscenen
Ungdomar
Tanter
Grupptryck
Misshandel i hemmet (med påföljande försoning)
Längtan
Krånglig vänskap

Svensk premiär: 28 juni 2002

Wilhelm Hedin : 02-06-28


 
> maila crew@bulldozer.nu