[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Tvillingsystrar

Tvillingsystrar

Ben Sombogaarts film "De Tweeling" (Tvillingarna) bygger på Tessa De Loos roman med samma namn.
Det är en film om hur två livsöden utvecklar sig och om sorg, saknad och smärta. Dessvärre klarar filmen inte riktigt av, även om den är mycket bra, att förmedla själva essensen av berättelsen.

Ur filmen "Tvillingsystrar"
De båda systrarna är inte så lite lika till det yttre, och egentligen inte heller till det inre.
© Atlantic film

Två tvillingsystrar som skiljs åt vid pappans begravning får radikalt olika liv. Tuberkulossjuka Lotte uppfostras av ett liberalt holländskt par medan Anna hålls som obetald arbetskraft hos deras farbror i Tyskland.
Av olika skäl hålls de separerade, Lottes adoptivföräldrar är rädda att förlora henne till de tyska "barbarerna", medan Annas familj mest tycks agera av illvillja.
De båda systrarna växer upp, i varsin värld. Medan Lotte uppvaktas av den charmige unge juden David dras Anna med i tidens tyska strömningar och intresset för den unge bysmeden övergår i intresse för Führern.

Här ligger dock en av berättelsens brister, Annas intresse för det nya Tyskland lämnas till stor del outforskat. Hon får varken tillfälle att utveckla eller avveckla det och filmen tappar sitt tillfälle att visa hur den rådande tidsandan påverkade tyskarna. Det är synd, för en tydligare ställning i nazifrågan kunde ha givit extra tyngd eller tragik till vad som till stor del är filmens ryggrad, de inklippta scenerna när de båda systrarna möts i nutid, gamla och grånade.
På ett luxuöst spa någonstans försöker Anna desperat få Lotte att kommunicera. Något har kommit dem emellan, och filmen nystar i detta.
Det är inte så svårt att förstå att det är kriget och nazismen som skiljer systrarna åt på detta vis, men som sagt känns det ändå lite outforskat.
Och Annas fråga "är min smärta mindre än din?" tappar lite i sin potentiella skärpa när ämnet inte fått den genomgång det förtjänar.

"Tvillingsystrar" är inte för den skull någon dålig film, tvärtom nominerades den till en Oscar för bästa utländska film 2003.
Skådespelarna är duktiga, framför allt tycker jag om Ellen Vogel och Gudrun Okras som spelar Lotte respektive Anna som gamla. Men även Thekla Reuten och Nadja Uhl som spelar de unga kvinnorna Lotte och Anna är duktiga. I vissa scener är de också så lika att man skulle kunna tro att de är systrar på riktigt, vilket måste räknas som en fjäder i hatten för castingpersonalen.

Ändå känner jag att historien kunde varit bra mycket mer gripande och bra mycket mer intensiv om man bara vågat ta ut svängarna lite mer.
Att våga ge karaktärerna mer kött på benen.
Att våga ställa obekväma frågor om godhet och ondska och kanske våga sudda ut kontrasterna mer.

Innehållsförteckning:
Tragiska öden
Kärlek
Krig
Nazister
Oförsonlighet

Svensk premiär: 22 april 2005

Harald Åberg : 05-04-21


 
> maila crew@bulldozer.nu