[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - The Village

The Village

M. Night Shyamalan hade "oturen" att inleda sin filmkarriär med en av 1990-talets bästa filmer, "Sjätte sinnet". Därefter har han haft svårt att leva upp till sitt mästerliga förstlingsverk.
Tvärtom verkar hans formkurva ha pekat åt andra hållet, i alla fall i den otacksamma jämförelsen med debuten.
Varken med superhjältefilmen "Unbreakable" eller alienskräckisen "Signs" lyckades han riktigt övertyga. Båda lämnade en vag besvikelse efter sig. Så "The Village" är lite av en ödesfilm.

Ur filmen "The Village"
"Jag skall måla hela världen lilla mamma"
© BVI

Förutom Shyamalans uppenbara förtjusning i att skrämma skiten ur folk med skickligt iscensatta "det finns nåt ondskefullt där ute och det kommer efter dig"-filmer, så har han en nästan plågsam vilja att leverera en snillrik och oväntad twist i varje berättelse.
Därför har det oväntade nu blivit hans varumärke och därför tämligen väntat.
Det är synd.

"The Village" skiljer sig inte på någon av dessa punkter från hans tidigare filmer. Det byggs upp en riktigt kuslig stämning där det goda och rena hotas av något odefinierat och illvilligt utifrån.
Det ondskefulla antyds bara precis lagom mycket för att nagelbitandet skall sätta igång på allvar. Men redan i början av filmen anas ugglor i mossen, eller åtminstone o-djur i skogen. Det tar fokus från en berättelse som egentligen har många andra och mer intressanta kvaliteter.
Man önskar innerligt att denne regissör/manusförfattare nån gång skall låta saker förbli oförklarade eller våga lita på att spänningen kan hållas uppe även när man förstår den så väldigt hemliga hemligheten. Tyvärr litar han så lite på det att alla recensenter i samband med pressvisningen skiftligen uppmanas av filmbolaget att inte antyda eller ge ledtrådar om handligen som kan avslöja filmens "oväntade vändning".

"The Village" är en idyllisk 1800-talsby, belägen i en dal omgiven av en stor och ruggig skog. En inte allt för stor grupp människor framlever sina dagar i byn i ett slags amishliknande och helt isolerad tillvaro.
Det är förkläden, knäppkängor, väst och plommonstop. Kyrkbesök, byäldsterådet och gungstol på verandan.
Men över detta välmående och goda självförsörjande lilla samhälle vilar en tung skugga. I skogen runt byn bor "de man inte talar om", ett slags mystiska och blodtörstiga varelser som inte får provoceras. Den sköra samexistensen med dessa skogsmonster bygger på premisser som inte får brytas, för då kan byns säkerhet för alltid äventyras. Gränserna måste hållas och ingen kan beträda skogen. Då en av byns unga män, Lucius Hunt (Joaquin Phoenix), börjar grubbla över skogens hemligheter och den äldre generationens aversion mot "städerna", börjar förbudet om att beträda skogen ifrågasättas.
När en krissituation uppstår måste byäldsten ta ett avgörande beslut, skall någon skickas ut på det livsfarliga uppdraget att försöka ta sig igenom skogen för att hämta hjälp från världen utanför.

Filmens budskap är tämligen enkelt. Man kan inte skydda sig från ondska eller sorg hur hårt man än försöker. Men det finns också ett slags romantisk sensmoral om att "störst av allt är kärleken". Shyamalan säger själv att han inspirerats av stämningen i Brontë-klassikern "Svindlande höjder". Och det märks. Det är oskuldsfullt, behärskat, återhållet men med allehanda bubblande känslor under ytan.

Bländande vackert foto, skicklig bildkomposition och mycket bra skådespelarinsatser övertrumfar vida Shyamalans önskan av vara smartare än publiken. En önskning som tyvärr inte heller slår in, då vi lärt oss hans berättartekniska stil. Jag är mycket imponerad av rollprestationerna framför allt av Adrien Brody och nykomlingen Bryce Dallas Howard, en flicka jag hoppas se mycket mer av på vita duken framöver. Jag hoppas också att Shyamalan vågar lita mer på sin berättelses bärkraft och sina skådespelare i nästa film.

Innehållsförteckning:
Gulluvan och stora stygga vargen
Inte så svårutklurad twist
Blind kärlek
Den onda färgen
Ringande varningsklocka
Självvald isolering

Svensk premiär: 25 augusti 2004

Mia Gustavsson : 04-08-26


 
> maila crew@bulldozer.nu