[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - Wicker Park

Wicker Park

Så var det remake-dags igen. Denna gång är det den franska filmen "L'Appartement" från 1996 som fått sig en extreme makeover av skotske regissören Paul McGuigan och hans amerikanska filmteam. Vincent Cassel har ersatts av hollywoodsnyggingen Josh Hartnett och Diane Kruger (känd från "Troja") tar över Monica Belluccis tidigare roll som kvinnan med stort K.

Ur "Wicker Park"
Ibland säger det bara klick...
© Scanbox

Tyvärr har jag själv inte sett originalet, men det är inte utan att jag blir lite nyfiken. För "Wicker Park" är en film vars intrikata manus ständigt kastar åskådaren fram och tillbaka, både i tiden och mellan olika förmodade slutsatser. Det resulterar i att man till slut känner sig lätt förbryllad och i stort behov av en förklarande upplösning. Men även om det fungerar hyfsat under större delen av speltiden, så blir min gissning ändå att den ursprungliga versionen förmodligen är något vassare.

Historien börjar med att Matthew (Hartnett) sitter på en restaurang i Chicago tillsammans med sin fästmö, hennes bror och ett par kinesiska affärsbekanta.
De diskuterar någon typ av viktigt samarbete och planen är att Matthew ska flyga till Shanghai redan samma kväll för att utveckla det hela. Men ödet vill tydligen annorlunda. När Matthew går på toaletten tycker han sig höra en välbekant röst från telefonbåset strax intill...

Rösten verkar tillhöra hans gamla flickvän som för länge sedan oväntat lämnade honom och stack från stan utan att lämna några spår efter sig.
Matthew, som plötsligt ser sin chans att få en förklaring, försöker hinna ikapp henne men misslyckas. Känslorna har dock redan tagit över hans rationella tänkande så han bestämmer sig för att skippa Kina och i hemlighet dröja sig kvar i Chicago ett tag för att försöka leta reda på henne.

Till en början känns filmen en aning tafatt och övertydlig.
Josh Hartnetts agerande är som vanligt tämligen onyanserat och mycket snart har vi har lärt oss samtliga av hans tre ansiktsuttryck. Detsamma gäller Matthew Lillard (som kompisen Luke) och flera andra i rollistan. Dessutom är dialogen på sina ställen ganska onaturligt skriven och regissör McGuigan leker också lite för mycket med split-screen och andra filmtekniska effekter som då och då nästan tar uppmärksamheten från själva handlingen, vilket nog knappast var meningen.

Men själva intrigen (hur osannolik den än må vara) är ändå vad som gör "Wicker Park" till en ganska underhållande dramathriller. Med manusvändningar som ständigt håller hjärnan igång och ett högt, engagerande tempo blir det – bristerna till trots – svårt att inte rekommendera filmen till alla som uppskattar trixiga händelseförlopp och vill känna sig lite smarta i biofåtöljen.
Hollywoodromantiken får man på köpet.

Innehållsförteckning:
Snygga människor
Oräkneliga återblickar
Svårförutsägbara vändningar

Svensk premiär: 5 november 2004

Albin Valsinger : 04-11-04


 
> maila crew@bulldozer.nu