[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> sett - film - recension - X-men 2


X-men 2

Bryan Singer är tillbaka och gör andra delen i X-men-sagan.
Kampen för mutanternas överlevnad i samhället fortgår och bara för att den bigotte Senator Kelly inte längre är ett hot så betyder det inte att vanliga människor godtar mutanter.
Den här gången måste X-men förena sig med sin ärkefiende Magneto för att bekämpa en man som hotar utplåna alla mutanter från jordens yta.

Ur "X-,men II"

Wolverine (Hugh Jackman) gillar inte att ha inkräktare i sitt revir.
© 20th Century Fox

Precis som förra gången är det väldigt välgjort och imponerande. Wolverine (Hugh Jackman) är stenhård och polisongprydd.
Ian McKellen är fantastisk som Magneto och Patric Stewart glänser som Charles Xavier på ett sätt som han då rakt inte gjorde i "Star Trek: Nemesis".
Det är mängder av specialeffekter och maffiga helkroppssminkningar då nya mutanter som Pyro, Colossus och Nightcrawler kommit med i bilden. Givetvis återser vi också Rebecca Romjin Stamos i sin blåa kroppsmålning som Mystique.

Handlingen är som följer:
En kort tid efter händelserna på Liberty Island i den förra filmen dyker en mystisk mutant (en hjärntvättad Nightcrawler) upp i vita huset och försöker mörda presidenten. Detta ger den fanatiske anti-mutanthetsaren William Stryker chansen att skicka en insatsgrupp till Xaviers skola för begåvade barn samt fånga Charles Xavier.

Genom en rätt så invecklad plan har nämligen Stryker beslutat sig för att använda Xaviers telepati för att döda alla mutanter.
Wolverine, Rouge, hennes pojvän Iceman och den unge hetsporren Pyro kommer undan attacken mot skolan och ansluter sig till Storm och Jean Grey för att rädda sina kamrater. Samtidigt har Mystique hjälpt Magneto att fly från det plastfängelse där han befinner sig, dessa två grupper tvingas tillfälligt begrava stridsyxan för att mutantsläktet skall ha någon framtid.
Det som följer är en mängd rafflande stridsscener och specialeffekter, samt ett och annat avslöjande om Wolverines ursprung.

"X-men 2" är en underhållande actionrulle och väl värd att ses om man gillade ettan. Dessvärre tycker jag att det känns lite som om Singer försökt klämma in lite väl många mutanter och deras superkrafter som alla skall få hålla en liten show. Det här tar bort fokus från huvudkaraktärerna och gör att vissa viktiga sidospår aldrig hinner utforskas på filmens dryga två timmar.
Till exempel får vi se antydas att Jean Grey håller på att förvandlas till Dark Phoenix, men om man inte läst "X-men"-serien skulle man aldrig ha en aning om det och vissa delar i filmen skulle te sig en smula obegripliga.
Dessutom blir tyvärr även de stora karaktärerna som Nightcrawler en smula tunna. Det är synd då jag är övertygad om att Bryan Singer kan så mycket mer. Dessutom är filmen ju ändå rätt bra. Till skillnad från "Spidermans" försök att klämma in hela den långa och oerhört komplicerade relationen mellan Spidde och en hel regnbåge av troll i olika nyanser på en enda film ger Magnetos återkomst och relativa samarbetsvillighet "X-men 2" en känsla av kontinuitet, dynamik och djup.

Dessutom får vi se hur jämra jobbig en fajt mellan två mutanter med adamantiumklor och läkekrafter kan vara när Lady Deathstrike ger sig den på att perforera Wolverine och det kan ju bara inte vara ocoolt.

Innehållsförteckning:
Wolverine, världens coolaste rockabillykille
Magneto, inte en vanlig filmskurk
Eld
Is
Explosioner
Ett tysktalande teleporterande troll

Svensk premiär: 2 maj 2003


Harald Åberg : 03-05-01


 
> maila crew@bulldozer.nu