[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> hört - musik - recension - konsert - Bruce Springsteen


Bruce Springsteen

Hovet, Stockholm 2005-06-25

Jag har sett Bruce Springsteens sista konsert på "Devils and dust"-turnéen. Utan E-street band denna gång och helt solo befinner han sig på scen med orgel, munspel, gitarr, samt två pianon.
De är långt ifrån öset och de underbara stunder jag fått uppleva med honom och E-street band. Hur ska det gå utan dessa proffsmusiker? Står sig Springsteen tillräckligt stark på scenen ensam?
Både ja och nej. Helt och fullt lyckas han inte fylla upp hela utrymmet på Hovet, men gör ändå en stark show väl värd sina slantar.
Det blir i alla fall allt annat än förutsägbart.

Det är vanskligt med konserter och dagens informationsflöde. Tidningarna följer hela turnéerna och låtlistorna haglar.
Så sitter man där och hoppas, men när det väl är dags för mig att gå på spelningen som jag har biljett till, så har några av mina favoriter plockats bort. Så ingen "Incident on 57th street" och inte heller någon "I wish I was blind" på Hovet i Stockholm denna midsommardag.
Skit också.

Fast förvånande nog spelar Bruce Springsteen "Downbound train" med tramporgel som inledningslåt! Får flashback som tar mig till lågstadiet då fröken trampade orgel och jag fick sjunga sånger jag aldrig sjungit igen efter det.
Ärligt talat så låter "Downbound train" inget vidare här idag, men den har så fantastisk rytm och text att det går hem ändå hos mig.
En favorit är en favorit hur det än låter tydligen. Nästa sång under konserten tror jag är "Reason to believe", men är inte helt säker. Tungt munspel och skräning förvrängd sång som låter Prodigy gör att jag inte vet vad som spelas. Riktigt dåligt måste jag säga. Omtumlande inledning av min amerikanske favoritartist minst sagt.

"Empty sky" är rätt lugn låt från "The rising"-skivan som här fått en rejäl dos upptempo och låter väldigt bra. Föredrar den framför originalet faktiskt. Även "Lucky town" gör sig bättre så här än hur den lät från början.
På nåt sätt blir den tyngre och vildare trots att Springsteens röst nu bara har sällskap av en gitarr. Det mesta gör sig bra i de versioner som spelas.
De låtar som inte funkar för mig här på konserten gör det inte för mig utanför arenan heller, som till exempel "Reno" och "Jesus was an only son".

"Across the border" är tillsammans med "My hometown" kvällens höjdpunkter. Den förstnämnda har tre komponenter som innovativt kompletterar varandra i ett härligt samspel: Springsteens röst, gitarrspelet, samt underbart munspel med rejäla inslag av Mexico.
"My hometown" har en av de vackraste texter som finns och alla som har växt upp och har minnen av sin födelsestads säregna charm får ett litet stänk i ögat av denna sång. Vidare så görs "This hard land" med bra känsla och "The hitter" från nya skivan "Devils & dust" låter mycket bra.

26 låtar senare är allt över för den här gången och inte kan jag skriva om alla låtar fast jag vill.

Innehållsförteckning:
"Helan går" som allsång
Lååånga kissköer efter konserten
Obefintlig säkerhet (hade kunnat haft både bomb och vapen i ryggsäcken och kommit in)
Medveten falsettsång av Springsteen
Underhållande mellansnack

 

 

Jörgen Krüsell : 05-06-27


 
> maila crew@bulldozer.nu