[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> hört - musik - recension - konsert - Europe


Europe

Hovet, Stockholm 2006-11-09

Först splittrades Europe, följt av lite skattetjafs, och sen många års tystnad.
Efter det, en återföreningsspelning nere på Sweden Rock som skulle visa sig vara allt annat än en engångsgrej.
För två år sedan kom plattan"Start from the dark" följd av en turné.
Nu är det dags igen fast denna gång med nya skivan "Secret society" i släptåg.

Skivomslag "Secret society"Låten med samma namn inleder spelningen på ett näst intill fullsatta Hovet. Pigg inledning som följs upp av nya "Always the pretenders" som är riktigt bra och hitmässig.
"Superstitious" är helt okej och "Seven doors hotel" från första skivan leder till lite allsång.
Rå och tung kan man sammanfatta "Let the children play" och det slår mig att Europe låter mycket tyngre live än vad de gör på sina skivor. Elden sprutar under medelmåttiga "Flames", men "Sign of the times" är alltid solsken för öronen. Första delen av konserten börjar bra helt enkelt.

Sedan följer en märklig passage. Endast Joey Tempest och Mic Michaeli är kvar på scenen och river av akustiska kortversioner på några av sina bästa låtar. Så "Dreamer", "Hero" samt härliga "Open your heart" blir kortisar. Snopet, ville ha mer! Allsångsvänliga "Carrie" körs i alla fall i en lite längre version och sen kommer övriga bandet in igen.

Det hela rullar på, men det känns nästan som att det blir lite för mycket enmansshow med John Norum och alla dessa gitarrsolon.
Känns inget speciellt med gitarrgnisslet denna dag.
"The girl from Lebanon" gillar jag som vanligt men "Yesterdays news" är för utdragen och tråkig. På upploppet är tre av fyra låtar säkra kort som alltid går hem. "Rock the night" är partylåten som väcker oss till liv medan efterföljande "Faith" är snarksnark hur man än gör.
Fast avrundningen med "Cherokee" och "Final countdown" där konfettin flyger runt får fart på oss gamla nostalgiker och en och annan nyfrälst kanske?

Summa summarum, en Europespelning som betyder inget extra, inget speciellt, men ändå ingen bortkastad tid.
Spännande att se om bandets förnyelse på senaste skivan leder till mer minnesvärda saker i slutändan.
Tänker hänga med ett tag till och följa den utvecklingen.

Innehållsförteckning:
Rockklassiker-Ina var där
Undertecknad fick nästan backstagepass till VIP-festen
Fula turnétröjor

Jörgen Krüsell: 06-11-13


 
> maila crew@bulldozer.nu