Marilyn Manson - "The Golden Age of Grotesque"

En del av nöjet med att köpa en ny Marilyn Manson-cd har alltid varit att se viken skepnad han intagit inför sitt nya skivsläpp.
Inför förra skivan kommer jag ihåg den första bilden som släpptes till media: Manson med lång svart rock med ett maskingevär i handen och sminkad på ett sånt sätt att han såg ut som döden själv.
Och detta bara några månader efter det han blivit anklagad för att ha orsakat dödskjutningarna i Columbine. Större långfinger i ansiktet på hans motståndare är svårt att tänka sig. Hur överträffar man det?
Nya kläder, ny frisyr och en ny intressant bandmedlem är lite av det som hänt sedan sist.

1930-talets Berlin och dess konstscen har fått den stora äran (?) av att få exploateras av Manson den här gången. Vi snackar cabaré, absint, Marlene Dietrich och konstig konst. Marilyn Manson iförd Musse Pigg-öron och ståltänder, bara en sån sak. Jag konstaterar lätt att stilen passar både bandet och Manson, och lämnar det visuella därhän för var och en att tolka. Han gillar ju som bekant att provocera, den gode pastorn.

Den nye intressante bandmedlemmen heter Tim Sköld och kommer från Skövde. Tim har bl.a ett förflutet i glam-hårdrocksgruppen Shotgun Messiah och har varit medlem i crossover gruppen KMFDM(!).
Som den påläste säkert vet så var det ju förre basisten Twiggy Ramirez som komponerade merparten av musiken på alla tidigare av Mansons album. Efter Twiggys avhopp för en tid sedan togs Tim in som låtskivare och det funkade tydligen så bra att nu är han fast medlem i bandet. Eftersom Tim Skold (EU-anpassad stavning) står för produktionen låter det lite KMFDM ibland. Gitarristen John 5 har också fått mer utrymme och har skrivit delar av skivan.

Min första kontakt med "The Golden Age of Grotesque" kom genom videon till "mOBSCENE", jag blev inte imponerad. "mOBSCENE" är en ny "Rock is Dead" eller "Disposable Teens" dessa uttjatatde hitförsök som aldrig kommer i närheten av "Beautiful People" ändå. "mOBSCENE" är inte dålig, bara mindre bra än resten av skivan. En typisk Manson singel med andra ord.
På förra "Holy Wood", som jag anser vara Mansons bästa, är det de långsamma mer melodiösa låtarna jag gillar mest. "The Golden Age of Grotesque" har inga lugna låtar i den bemärkelsen, istället finns där explosiva, kantiga rocklåtar som slår hårt. Det finns några riktigt bra låtar som alla som gillar Manson sen tidigare kommer att älska, men det finns även tråkiga utfyllnader.
Ett misstag är att ha med den sönderspelade Softcell-covern "Tainted Love", det känns lite hafsigt och slänga med den som sista spår.
Nu är det ju emellertid så att jag gillar Marilyn Manson, så jag har svårt att motstå drivet i "Doll-dagga Buzz-buzz Ziggety Zag" och skrikandet i "This is the new shit".

"The Golden Age ..." är en riktigt bra skiva men jag blev inte knockad av den, bara groggy. Hade man sparat ett par låtar i mitten till singel B-sidor eller liknande så tror jag resultatet blivit ännu bättre. Live kommer det här låtmaterialet bli dödligt.

Innehållsförteckning:
Självironi
Ordlekar i överflöd
"Use your fist and not your mouth".
Underhållning.

MP : 03-05-16