[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Motörhead-surfa:
> IMotorhead.com




>> hört - musik - recension - konsert - Motörhead


Motörhead & DAD

Hovet, Stockholm 2007-12-09

Förbandet DAD:s spelning väcker smak för mer, och hade hållit väl som huvudakt. Lemmy är segstartad, men bjuder sen tillsammans med de andra i Motörhead på både gammalt och nytt i välkänt format.

MotörheadNär jag gjorde lumpen i början på nittiotalet så lyssnade jag mycket på DAD, men som då hette Disneyland after dark innan Disney sa stopp och belägg. Märkligt nog så är de förband till Motörhead inne på Hovet denna dag.
DAD är tillräckligt bra för att göra show på helt egen hand, men det är bara att tacka och ta emot. Föga förvånande för mig så blir det ju den bästa förbandsspelning jag fått uppleva.
Danskarna är samspelta och kompetenta musiker, det låter jävligt bra helt enkelt. Finstämmiga gitarrslingor som för tankarna till vilda västern som samsas med mera hårdare gung gör detta till det extra som DAD alltid varit för mig.
När så "No fuel left for the pilgrims" väcker lumparminnen och kanonen "Sleeping my day away" med publik som sköter första versen själva mår jag bra. Det hela avrundas med att eld sprutar ur huvudet på en bandmedlem under "Bad business" korta 45 min senare.
Gör en egen fullängdskonsert och jag är där!

Lite senare så blir det Motörhead för hela slanten, så det gäller att ladda om. Inledningsvis är det svårt att höra vad Lemmy sjunger och det kan det i och för sig ofta vara, men det fixar sig allt efter som volymen blir allt högre. De är ju kända för att spela högt och hörselpropparna får allt åka in mot hjärnbarken nånstans innan jag känner mig nöjd.

Lite trevande start, men med "Killers" börjar öset komma igång. Med "Metropolis" kommer elden och slocknar nästan med gamla "I got mine". Hörde jag "bomber", mina öron vet inte…
Från utsökta nyaste skivan "Kiss of death" bjuds "One night stand" och "Sword of glory". Mycket bra!
"In the name of tragedy" innehåller trumsolo modell aslångt och fint ljusspel förhöjer upplevelsen.
"Killed by death" är alltid bäst och en körtjej är med och sjunger, men hörs knappt i allt oväsen. Som förra året så får "Whorehouse blues" inleda extranumren, en lugn ballad som kontrast till efterföljande "Ace of Spades" och "Overkill" där öronen bryts ner till atomer för att kanske aldrig återfå sin fasta form igen.

En trevlig afton på det hela taget även om den påminde väl mycket om konserten jag såg på samma plats för två år sedan.

Innehållsförteckning:
Kaffemuggar på slak lina
Är ni på konsert eller på puben publiken?

 

 

Jörgen Krüsell: 07-12-15


 
> maila crew@bulldozer.nu