[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> hört - musik - recension - Tool


Tool - "Lateralus"

5 år har gått sen förra studioalbumet "Aenema", och förväntningarna på Lateralus är förstås farligt höga.
Rykten om Maynards död, rykten om splittringar, bråk med skivbolag och inte minst Maynards sidoprojekt A Perfect Circle har fått många att tvivla på nytt material från Tool. Sånt skapar förväntningar.

Skivomslag "Lateralus"Lateralus öppnar hårt och i sann Tool-anda med "The Grudge", för övrigt en av mina favoritlåtar på plattan tillsammans med "Parabola" och "Ticks & Leeches". Just hårt är en av ingredienserna hos Tool som jag uppskattar, hårt på ett subtilt sätt utan att det bara därför måste betyda metalmangel. Inledningsvis märks redan de omtalade rytmexperimenten som visar sig vara genomgående, men för albumet som helhet gör det varken till eller från måste jag säga.
Allt med Tool är hårt, även när dom softar ner.
Det är dock här förändringen skett i och med den nya plattan, och det är inte utan att man funderar på huruvida A Perfect Circle blott var ett sidoprojekt.
Det är med andra ord inte lika hårt som tidigare, och Lateralus (vad betyder det?) kan närmast beskrivas som en blandning av de båda banden, eller kanske ett softare Tool alternativt ett hårdare A Perfect Circle.
Det är jag besviken på. Jag är också en smula besviken på Maynard som mist lite av sin vansinnighet, ångest och desperation. Hans sång är mer jämn, lite tristare, som i A Perfect Circle.

En sak måste man ändå komma ihåg när det gäller Tool; Tool sysslar inte med lättsmälta saker, och vid första anblicken kan det verka som ännu ett trist, pretentiöst musikerband med komplexa låtidéer. Komplexa låtidéer och duktiga musiker i kombination brukar vara förödande, men med Tool handlar det snarare om musik som inte lismar och som inte låter sig greppas i första taget, och som växer ju mer man lyssnar. Detta gäller absolut även Lateralus.

Det är lätt att bli alldeles till sig i brallan bara av själva faktumet att Tool alstrat på nytt, men här gäller det att se upp; hur mästerlig "Aenema" än var, liksom "Undertow", kan jag inte riktigt erkänna Lateralus i samma liga.
Även om plattan är bra så saknas kraften, djupet och känslan. Jag väntar fortfarande på att den ska växa.


Olle Lindkvist : 01-05-20


 
> maila crew@bulldozer.nu