[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - World War III - Black Gold

World War III - Black Gold
(PC)

Detta är, tillsammans med många andra spel, troligen ett som kommer att gå ganska obemärkt förbi.
Det är en beprövad genre (realtidsstrategi) och ett uttömt koncept.
Det rör sig om samma sak som i "Warcraft". Det är en genre som inte utvecklats speciellt på ganska många år.
Samla värdefull materia, bygg upp din bas, skapa en stor armé, utveckla den och döda till sist fienden - vars mål är samma som ditt.
Det faktum att Warcraft säljer bra torde dock innebära att det finns köpare.

Något som känns kul är att man använt sig av vapen och teknik som "existerar" i dag, alla är människor och det är inga plasmakanoner eller monster man slåss med och mot. Storyn är inte heller helt avsides. Låt mig säga följande: USA, Ryssland och Irak är inblandade tillsammans med rätt mycket kletig svart olja.

Skärmdump "World War III"
Populärt tidsfördriv i öknen, tretton bokstäver. Kokosnötsjakt?

Under introduktionen till spelet (där man lär sig hur man hanterar den rörliga kameran, flyttar sina enheter och bygger hus etc.) skräms jag av att man låtit någon som verkar som en vapenfixerad amerikansk tolvåring skriva de texter en vuxen karl skall läsa upp för dig.
Ett tag undrade jag om jag blivit väldigt gammal eller i fall detta koncept alltid varit likadant? Det kändes faktiskt pinsamt att sitta och behöva lyssna på det där, ett os av Chuck Norris över det hela liksom.

Utan att plöja ner mer krut i introduktionen kommer resten här.

Grafik:
Det är kanske trevligt att titta på till en början, men det håller inte långt vid närmare granskning. Dygnscykler existerar och påverkar hur mycket man ser, vilket känns bra. På natten tänder dina enheter och byggnader sina ljus vilket gör det lite mysigt. Tyvärr är modellerna ganska tråkiga om man tittar närmare.
Det finns även (i flerspelarläget) en möjligthet att slå på/stänga av vädret.
Jag provade detta och tyckte det var trevligt tills blixten började slå ned i mina tanks och förstöra dem. Och i fall de jobbat lite med ljus om natten, var är spårljusen? Texturerna är ganska medelmåttiga, och det hela känns ganska tråkigt ihopknåpat.

Skärmdump "World War III"
John Doe värmer sig mellan skolådorna, fast han har sin egen.

Ljud:
Ljudet är mediokert och gör inte mycket väsen av sig.
Jag tycker det är svårt att bedöma om ljud är bra eller inte, men om man tröttnar på att lyssna till spelmusiken (som varierar beroende på vilken fraktion du spelar för) och när de återanvänder samma samplingar till flera (helt olika) händelser känns det inte genomarbetat.

AI:
Den är ett kapitel för sig. Mången svordom har uttalats då mina supporthelikoptrar flyger närmaste vägen för att fylla på ammunition i mina tanks, även om vägen innebär att man måste flyga rakt över fiendens luftförsvarsrobotar.
Man kan inte heller säga till dem att bli där de är tills jag vill att de skall komma.
Mina skadade tanks på reträtt stannar också för att bli påfyllda av den dödsdömda helikoptern även om det innebär ett stopp mitt bland fiendens tanks.
Du har liten kontroll över hur dina trupper skall levereras.
By default åker de gärna, även helt på egen hand, och anfaller fiendens bas om man inte håller uppsikt över dem.
Det finns många anledningar att irritera sig över den här avdelningen.
Emellanåt känns det nästan som man styr en bunte knäppgökar i var sin tank rakt in i fiendeterritorie bara för att se vad som händer.

Övrigt:
Som jag nämnde ovan behöver man bland annat supporthelikoptrar för att mata ammunition till sina tanks ute på fältet. WWIII - BG är kryddat med lite sådana saker som kanske är till för att öka känslan.
Det finns bara ett sätt att få in fler enheter och det är att beställa dem och flyga in dem till basen. Blir ditt flygplan nedskjutet dyker enheten inte upp osv.
Har man däremot tre flygplatser kan man bara använda en i alla fall.
I korthet, en enhet i taget oavsett hur många ställen de kan levereras till. Centralisering med stora nackdelar.
Vanligtsvis är brist på pengar och långa köer synonymt med långa väntetider.
Det är det även här. Många uppdrag går även ut på att göra saker utan att skjuta, man skall använda sig av mer taktiska och smygande manövrar vilket blir ganska tråkigt.

Allt som allt, och det värsta av allt, är att man faktiskt blir sittandes.
Det är lite som att äta de äckliga godisarna i godispåsen, man gör det för att de finns där och klassas som godis. Jag har svårt att förstå varför.
Det är inte speciellt stimulerande egentligen, men jag vet att jag har många kampanjer kvar att spela, både som ryss och irakier och jag vill gärna se det.
Lär man sig bara att lida och stå ut med lite klumpiga saker är det ett ganska underhållande spel. Om inte annat så skiljer enhetena sig åt mellan de olika fraktionerna och man har lite specialfunktioner som man vill känna på.

Läs gärna "WarCraft III"-recensionen.
Gillar du inte alver och orcher och självlysande kristaller och sånt utan kanske ligger lite mer åt bomber- och granater-hållet bör du kanske spana in en demo på "World War III - Black Gold".
Tyckte du om "Sudden Strike" och "Ground Control" så hittar du nog din blandning här i fast i realtidsstrategi och lite fattigare tappning.

Innehållsförteckning:
Multiplayer (såklart)
Olja
Irakiska terrorister i USA
C-stridsmedel
Tanks och helikoptrar av många modeller

Spelat på:
P4 2 GHz, 256 MB RAM, Geforce 4 Ti4600 128Mb, Win Me

Minimikrav:
Pentium MMX 300 MHz, 32 MB RAM, Direct X-kompatibelt grafikkort, Windows

Spelfakta:
3D-renderat realtidsstrategispel, utvecklare Zuxxez entertainment, distributör JoWood.

Tor Hammar : 02-09-26


 
> maila crew@bulldozer.nu