[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - Star Trek Bridge Commander


Star Trek: Bridge Commander

(PC)

Jag säger det med en gång så är det sagt, jag är en trekker.
Helgens givna höjdpunkt är självklart "Star Trek Voyager" och ett av mina största irritationsmoment är att jag inte har råd att slanga upp cirka sju lax för "Star Trek: Next Generation" DVD-boxarna.
Även om jag inte talar klingon eller klär upp mig i stjärnflottistuniform så är jag en sån kille som blir till mig av glädje när jag får chansen att flyga ett skepp som Enterprise.
Därav följer att jag borde älska det här spelet.
Varför i hela fridens namn blir jag så arg på det då?

Det börjar bra. En maffig inledningssekvens med en stor rymdkatastrof, kaptenen på ditt skepp blir till subrymdsmos och vips "instant promotion" - du är kapten.
För att vänja dig med systemet så får du en genomgång av funktionerna med ingen annan än kapten Jean Luc Picard som instruktör.
Totally Games har dessutom kostat på sig att anlita Patrick Stewart för att göra rösten, autentiskt så det räcker med andra ord.

Screenshot "Star Trek bridge commander"
Inte konstigt att hon ser sur ut, hennes händer är ju fyrkantiga klumpar.

Efter ett par enkla manövrar och en inte allt för svår strid glider vi vidare på nya äventyr. Picard lämnar skeppet och jag tar över på riktigt.
Ok, beama över förnödenheter på en planet, åka till nästa och beama saker dit, rädda ett skepp från att åka in i en asteroid.
Det är just här vid asteroiden som jag får tokfnatt.
Första gången hinner jag knappt reagera förrän skeppet blästrat fullt in i asteroiden och exploderat.
- Lås en dragstråle på skeppet, vrålar jag minst lika myndigt som kapten James T Kirk någonsin gjort.
- Skeppet är utom räckhåll, svarar min lame vapenofficer och vi ser gemensamt på när rymden lyses upp i ett praktfullt fyrverkeri.
- Jag måste tyvärr informera stjärnflottan om din oförmåga att rädda det här skeppet, säger min beskäftiga försteofficer, en kvinna som uppenbarligen är syster med kapten Kathryn Janeway.
Två så självgoda personer kan inte uppstå ur olika släktträd.

Screenshot "Star Trek Bridge commander"Så, jag får sparken och spelomgången är lika över som min karriär inom stjärnflottan.
Den enda fortsättningen härifrån vore en plasmarörsskrubbningssimulator.
Nåja, det här är ett spel och jag kan fortsätta ifrån min senast sparade omgång.
Här kommer nästa irritationsmoment, det visar sig att de enda tillfällen spelet sparas är på vissa fasta punkter.
Den här sparningen ligger straxt efter Picard lämnat skeppet, men praktiskt nog straxt innan den ruskigt långa filmsekvensen med min förhatliga försteofficers dagboksanteckningar. Efter det så måste jag åka till en planet och lämna av förnödenheter, sedan en annan...
Vänta nu, var låg den planeten?
Jag går igenom alla mina navigationsmenyer men hittar inte ett skvatt, jag frågar min försteofficer:
- Vi måste skynda oss att lämna förnödenheter till kolonin.
Jag vet det, några förslag?
- Vi måste skynda oss att lämna förnödenheter till kolonin.
Kirk får Spock, Picard får Riker, Janeway får Chakotay och vad får jag? Rainmans syster, en vrålautistisk papegoja som inte bidrar till skeppet på något vis!

Efter femtiotolv försök hittar jag rätt, jag hade bara läst menyerna fel.
Inte konstigt att rymdkrigsakademin är en så lång och gedigen utbildning när skeppens operativsystem uppenbarligen är MSDOS (funktionellt, stabilt och höljt i dunkel).

När jag väl dumpat av förnödenheter på den andra kolonin får jag återigen en nödsignal. Deja Vu! Efter att ha brottats med konfigurationen på navigeringen, antingen är jag extremt dum eller så är det enklare att installera Linux, bär det av till fel plats.
Ladda om, se på film, åka till planet, åka till ny planet, åka rätt.
Ok, skepp i nöd.
Dragstrålen fungerade uppenbarligen inte, förslag någon?
Jag måste ha sett fel när jag sett på Star Trek, mig tycks det som om bryggan jämt är full med intelligent liv som sprudlar med kreativa lösningar på omedelbara och livshotande problem.
Den som sitter vid sensorerna hinner knappt säga "Det är en subrymdsbaserad livsform som anfaller oss för att den tror att vi är mat", förrän någon har remodulerat sköldharmoniken för att sända ut inverterade tachyonpartiklar i fas med livsformens biogeniska fält (fråga inte ens vad det betyder, bara le, nicka och se nöjd ut).
Men inte på mitt skepp, jag har förutom Frau Rainman begåvats med tre officerare med den sammanlagda initiativförmågan hos en terrellisk ultrasnigel.
Pang, bom, skepp i asteroid, beskäftigt skällande från försteofficer, ny karriär som mattläggare på Deep Space 9 och nytt laddande.

Screenshot "Star Trek Bridge Commander"
Mannen till höger har en märklig förkärlek till att skjuta på vänligt sinnade skepp.

Film (om någon hittat ett sätt att hoppa över de här scenerna maila mig, först öppnade rätta svaret vinner ett slumpvis valt PC-spel), planet, rymd, planet, nödrop. Jag börjar få in rutin på det här nu.
Efter omfattande sökande på internet hittar jag lösningen (bifogas på intilliggande sida) och kan äntligen få fortsätta.

Jag får utkämpa ett par vilda rymdstrider, byta till ett större och flottare skepp och börjar äntligen förlåta spelet. Filmsekvenserna och det oerhört oförlåtande sparningssystemet är fortfarande irritationsmoment, men nu börjar jag få lite häng på kontrollerna och spelet är faktiskt riktigt roligt.
Grafiken är snygg, bryggan och de stackare som hänger där är tyvärr lite stela och onaturliga, men rymdskeppen är tokflotta.
Ljuseffekterna är härliga och i sina bästa stunder ser det ut som stridsscener ur någon av de senare versionerna av TV-serien.
Ljudet är det inget fel på med klassisk Star Trek-musik och phasrarna blästrande för fullt.
För att ge en verklig Star Trek upplevelse har spelmakarna hyrt in inte bara Patric Stewart som Kapten Picard utan även fått med Bernt Spiner som androiden Data, även han känd från "Star Trek: the Next Generation". Det finns ett ganska hyggligt manus bakom spelet och singelspelarkampanjen är lite som att se ett avsnitt av TV-serien ur kaptenens ögon.

Men inlärningskurvan, den inlärningskurvan.
Alltså, antingen är jag dummare än en ferengi med sniff på enkla pengar eller så är det faktiskt skitsvårt att lära sig förstå hur man skall gå till väga.
Det är inställningar man knappt vet finns som skall toppas till max och det är fotontorpeder som skall stängas av eftersom ens idiot till vapenofficer annars glatt drar in en "maximum spread" in i närmsta vänligt sinnade rymdstation.
Inga poäng går till den som gissar vem som får skulden och avskedas när det händer.

En stor del av tiden tror jag faktiskt att det bara hänger på tur att jag faktiskt eventuellt lyckas ta mig någonstans över huvud taget, eller för den delen överleva en batalj.
Sen är det det här med gränssnittet.
All grafik utanför skeppet är toksnygg, man blir riktigt glad när man ser det.
Men på bryggan är det en annan visa.
Allt är kantigt och fult, särskilt försteofficer Beskäftig Bitch och eventuella kontrollpaneler men även de övriga besättningsmedlemmarna lider av någon form av kubistsjuka.
Du styr spelet genom att styra kaptenens blick, vilket är megacoolt, men att fösöka låsa blicken på din teknikchef och sedan klicka på honom för att få fram menyn kan vara lite påfrestande när skeppet kränger under romulanska disruptorsalvor.

En annan produktionsmiss är att du som kapten inte har några repliker.
Detta är förmodligen för att du lättare skall kunna känna att det verkligen är du och inte någon annan fomme som sitter på bryggan.
Men när man talar med kaptenen på ett klingonskt stridsskepp och ens nolla till försteofficer envisas med att föra ens talan samtidigt som den andre kaptenen tilltalar kapten och inte någon annan flagnar realismen något.
Dessutom kunde det ha varit väldigt trevligt med ett par dialogval som kunde påverkat spelets handling.

Med lite mekande, så skall man tydligen kunna röststyra spelet.
Det verkar förvisso oerhört coolt, men jag hittar inte min mick så den möjligheter får tyvärr förbli outforskad.

Jag skulle verkligen vilja rekommendera det här spelet även till folk som inte gillar Star Trek, men misstänker att bara trekkers har ork nog att sitta igenom den slöa inlärningsprocessen eller se om besättningsmedlemmarnas dagböcker tjugo gånger bara för att de inte kom ihåg att sätta sensorerna på 110%.

Innehållsförteckning:
Star Trek-stämning
Stora rymdskepp
Kosmiska gasmoln
Romulaner
Klingoner
Cardassier
Ferengier
Anomaliteter i rymdtidsväven
Ditt eget rymdskepp

Spelat på:
AMD Athlon 1,2 Ghz, 384Mb Ram, 64Mb GeForce 2 Grafikkort, Windows XP

Minimikrav:
PII 450 Mhz, 64Mb ram, 16Mb Direct X 8.0 kompatibelt grafikkort

Svensk distributör:
PAN-vision


Harald Åberg : 02-07-07


 
> maila crew@bulldozer.nu