[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - dataspel - recension - Fable


Fable
(X-Box)

Äntligen! Ett utrop som inte bara är befogat när Nobelpriset i litteratur delas ut. Äntligen har "Fable" kommit till X-boxen efter mången försening och många löften om spelets storhet.
Så för oss som har väntat länge, lever spelet upp till förväntningarna? Nej. Är det ett riktigt bra spel? Ja.

Screenshot "Fable"Spelet som till en början kallades för "Project Ego" och sen helt enkelt bara för "Fable" är utvecklat av den smått legendariske Peter Molyneux, mannen bakom till exempel "Black & White". Han har gjort sig känd för storslagna idéer som drar ut väldigt på tiden och kanske inte riktigt lever upp till förväntningarna i slutändan.
Något som kan sägas gälla även för "Fable".

Spelet är ett actionorienterat rollspel, och rollspel är vi ju trots allt inte bortskämda med på X-boxen. I spelet spelar du en hjälte i landet Albion, eller rättare sagt du blir en hjälte. I spelets inledning är du bara en liten pojke och man följer sedan sin huvudperson genom livet. Hur det livet blir är till stor del upp till dig som spelare.

Grafik:
Grafiken har sina sidor. Upplösningen är egentligen inte så överdrivet bra och ibland hackar spelet tyvärr till en aning. Dessutom förstår jag inte varför de aldrig kan få till ett vettigt system för att undvika att en arm försvinner in i en vägg om man står för nära och så vidare.
Däremot är det en fantastisk detaljrikedom i spelet. Grässtrån och blommor vajar i vinden, röda löv faller från träden och fjärilar flyger omkring på ängarna.
Dessutom är sikten oftast riktigt lång. Eller ja, du har sällan möjlighet att se särskilt långt men man slipper för det mesta ett landskap som ritas upp allt eftersom, tio meter framför fötterna.
Designen kan man inte heller klaga på. Omgivningarna är hyggligt varierade och mycket välgjorda.

Ljud:
Inte mycket att säga egentligen. Ljudet är mycket bra.
Musiken är ofta lysande, en av kompositörerna är Danny Elfman, som skrivit mycket filmmusik i sina dagar. Ljudeffekterna är på det stora hela mycket bra och spelet ska ha ett stort plus i kanten för sina röster.
Delvis är varenda mening i spelet talad och inte skriven på skärmen (huvudpersonen håller sig dock tyst). Dessutom har alla en härlig brittisk dialekt. Ett rollspel i medeltid/fantasy-miljö ska inte ha bräkigt amerikanska röster, så det så!

Gameplay:
Det märks att det är ett actionrollspel.
Kontrollerna är ganska lätta, en knapp för att slå med ditt svärd (eller vad man nu slåss med), en knapp för att blockera och en knapp för specialattack, och så vidare. Detta kan låta simpelt men ger fler möjligheter än man kanske tror.
Eftersom höger trigger gör att knapparna istället representerar olika magier blir det hela lite mer varierat och kontrollen känns faktiskt ganska skön och intuitiv i all sin enkelhet. Trots att det är enkelt kan man åstadkomma ganska så snygga kombinationer av slag, magier och undanmanövrar.

I spelet har du ett Heroes Guild som central punkt. Här har du i din barndom och ungdom tränats upp till den hjälte du är, eller i alla fall kommer att bli.
I början skrattar folk på stan åt en och kallar en för "the chicken chaser".
Som tur är kan man av särskilda handlare köpa sig en ny titel som de sprider ut till massorna. Ganska tidigt skaffade jag mig den lite tyngre titeln "Avatar".
När jag hade blivit riktigt stor och hyllad över hela landet tyckte jag att det var roligare med den, faktiskt riktigt billiga, titeln "Arseface".
Jag vet, jag är lite tragisk.

På guildet kommer det in olika quests - människor runt om i landet som hör av sig och vill ha hjälp av en riktig hjälte i kampen mot banditer, monster eller liknande. Dessutom finns de quests som för spelets huvudstory framåt, och det är här du kan träna upp dina färdigheter. Erfarenhetspoäng får du i styrka, färdighet (pilbåge) och vilja (magi). Också detta kan låta lite simpelt, men det finns relativt många underavdelningar att specialisera sig på och du får erfarenhetspoäng i den kategori du använder när du dödar dina fiender. Den relativa enkelheten gör att alla borde ha ganska lätt att komma in i spelet, samtidigt som de som förväntat sig ett avancerat rollspel blir lite besvikna.
Hur som helst har spelglädjen satts i fokus och det fungerar.

Hållbarhet:
Både lång och kort. Tyvärr är spelet kort.
Det är ändå inte extremt kort. Eftersom man kan fördjupa sig i en del sidquests och jaga runt efter speciella vapen och hitta hemligheter så håller spelet ändå ett hyggligt bra tag. Men man ska inte förvänta sig något "Morrowind".
"Fable" är mycket, mycket mindre än så. Och tyvärr inte alls lika öppet. Ska du ta dig genom ett skogsparti så finns det en upptrampad stig att följa, något annat kommer inte på tal, och det är väldigt synd.

Spelet har trots allt ett relativt stort omspelarvärde.
Som alltid med rollspel kan det vara roligt att prova igen och göra din karaktär helt annorlunda genom att satsa på magi istället för svärdskonster eller liknande. Dessutom har du här, ungefär som i "Black & White" möjligheten att göra onda eller goda gärningar. Något som förändrar hur ens huvudperson ser ut. Ett koncept som säkert kändes fantastiskt nytt och fräscht när "Fable" började utvecklas men så hann ju till exempel det utmärkta "Star Wars: Knights of the old republic" emellan och snuvade "Fable" på konfekten litegrann.

Om man vill kan man dessutom springa runt i några timmar och leka med olika frisyrer och tatueringar att pryda sin kropp med. Sen kan man ge sig ut och flörta med invånarna i landet och kanske gifta sig om man har tur.
Dessutom kan man köpa hus och affärer och hyra ut dem eller bo i dem själv.
Om man vill kan det alltså bli lite som ett "Sims light" i actionrollspelsförpackning.

Slutsats:
Trots spelets tillkortakommanden, framför allt vad gäller dess längd och att man är väldigt begränsad till upptrampade stigar, så är det väldigt bra.
Det bjuder på tillräckligt många nya grepp och erfarenheter för att stå ut ordentligt från mängden. Till exempel så är det inte i varje spel man kan lösa uppdrag genom att fisa på folk (gissa om man blir god eller ond av det).

Dessutom är det väldigt välgjort. I spelet hamnar berättelsen lite utanför fokus och istället är det huvudpersonen allt centreras kring.
Eftersom man (något uppstyckat) får följa vår hjälte från barnsben så känns det lite extra när något går bra eller dåligt. För alla som tycker om actionrollspel kan jag verkligen rekommendera det här spelet. För er som har väntat länge med höga förhoppningar så kan jag bara beklaga och sen uppmana er att köpa spelet.
Tyvärr så är det inte revolutionerande och det är inte det bästa rollspelet som gjorts men det är ändå förbannat bra.

Innehållsförteckning:
Svärdsvingande
Magikastande
Snabbt åldrande
Brittisk engelska
Sparka kyckling
Ond eller god?

Spelfakta:
Rollspel för X-Box
Utvecklare: Big Blue Box
Distributör: Microsoft

Release: 2004-08-13



Axel Roos : 04-10-13


 
> maila crew@bulldozer.nu