[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - dataspel - recension - Gladius


Gladius
(X-Box)

Efter succén med filmen "Gladiator" verkar nu spelmakarna haka på trenden efter några år. "Gladius" är ett strategiskt rollspel fyllt av modiga krigare och ett och annat mytologiskt monster. Dessutom kommer folk som spelat golfspel att känna sig hemma.

Screenshot "Gladius"
Vissa mytologiska inslag livar upp. Givetvis älskar alla en minotaur.

Efter ett förödande krig mellan Nordagh och Imperia slår sig nationerna samman och besegrar den "Mörka Guden". Hans hjärta låses in i ett tempel och från och med nu är krig förbjudet; strider får endast utkämpas på gladiatorarenorna. Givetvis vill det sig inte bättre än att någon bryter sig in i templet och stjäl det onda hjärtat. Kan det vara så att ditt öde är att bekämpa denna pånyttfödda ondska?

Grafik:
Grafiken i spelet får nog anses vara väldigt blandad.
Designen är för det mesta väldigt bra. Alla arenor känns annorlunda och fräscha. Menyer och flera mellansekvenser utgörs av handmålade illustrationer. Snyggt.
I de övriga filmsekvenserna imponerar ögonen, men håret är en styggelse för ögat. Grafiken under striderna är även den blandad. Krigarna är väl animerade och relativt detaljrika men bakgrunderna lämnar en hel del att önska.
Publiken ser förskräcklig ut och man har till exempel inte ens försökt få träden att likna tredimensionella ting.
Dessutom har krigare en tendens att få halva kroppen insmugen i en sten eller liknande då de stupar på slagfältet.
Med detta sagt kan jag i och för sig konstatera att grafiken inte alls är det viktigaste i ett taktiskt spel som detta.

Ljud:
Även ljudet är något utav en blandad kompott. Egentligen är det bra.
De flesta röstskådespelarna sköter sitt jobb väl och musiken är för det mesta lagom pampig och bra. Problemet är att samma melodi spelas varje gång på alla arenor inom ett visst område. När man slåss för femtionde gången börjar musiken bli ganska tjatig.

Gameplay:
I "Gladius" kan man välja mellan två kampanjer. I en spelar du som Valens, son till en berömd gladiator i Imperia som efter det att fadern mördas bestämmer sig för att ta över gladiatorskolan. I den andra spelar du Ursula, dotter till kungen i Nordagh. Kampanjerna är lika till utformningen och karaktärerna möts senare i spelet men man börjar i olika regioner.

Målet är att vinna den största gladiatorturneringen i världen. För att komma dit måste man bli mästare i de fyra regionerna och för att klara det måste man bli mästare i regionens olika städer och för att bli det måste man harva runt i mindre turneringar i varje stad. Många strider blir det alltså men du är inte ensam.
Med på dina resor har du en ständig följeslagare och du kan rekrytera gladiatorer i olika städer. Det finns mängder av olika raser och klasser att välja på och alla är de bra på olika saker. Detta i kombination med en uppsjö av vapen och utrustning och att man får fördelar av höjdskillnader och att slå på motståndarna bakifrån gör den taktiska biten väldigt viktig i "Gladius".

Striderna har olika mål, ibland gäller det bara att slå ut alla motståndare, ibland ska man förstöra ett annat lags staty innan din egen bli förstörd, ibland är det "härren på täppan" etc. De går alla till på samma sätt dock. Striderna är turn-baserade. När det är din tur har du möjlighet att flytta till olika ställen på det rutnät som arenan är uppbyggd av eller attackera motståndare med olika attacker. Några attacker är vanliga hugg med ett svärd, andra är specialattacker eller magiska attacker som kostar olika "points" att genomföra.
Points får du genom att utföra vanliga attacker som dock oftast är betydligt svagare än specialarna. Istället för att spelet "slår tärning" om huruvida du träffar eller inte med en attack finns det en "power meter". Den fungerar i princip som sving-mätarna i ett golfspel. Det gäller att trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle.
Detta kan tyckas krångligt, men en bra tutorial inleder bägge kampanjerna.
Efter varje strid får dina gladiatorer pengar och erfarenhetspoäng som kan användas till att skaffa nya specialattacker och liknande.
Man dör aldrig när man strider i arenorna men om man stöter på rövare i vildmarken gäller det att hålla sig vid liv.

Det är inte ofta man får veta något om storyn i spelet. Istället blir de taktiska striderna och viljan att vinna ett mästerskap till det som driver en framåt, och det är faktiskt riktigt svårt att sluta trots en känsla av upprepning ibland.
En rolig detalj är att många namn i Nordagh är inspirerade av svenskan. Det är ganska kul att bli mästare i staden "Mördare" och att slå ihjäl en varg som heter Egon. Dessutom kan det vara extra roligt för mölndalsbor att affären i staden "Vargen" heter Bifrost.

Hållbarhet:
Jodå, här finns att göra ett bra tag. Fyra regioner med flera städer i varje.
Flera ligor i varje stad med flera matcher i varje. Om man inte är intresserad av att vinna varje strid och hitta många nya vapen och rustningar, utan bara ta sig igenom spelet så fort som möjligt tar det ändå omkring 30 timmar att klara en av de två kampanjerna. Dessutom kan man spela tillsammans i kampanjerna eller mot varandra med gladiatorskolor man skapat i kampanjerna.
Dock saknas stöd för X-box live.

Slutsats:
Om man tycker om taktiska spel i stil med "Final Fantasy Tactics" och inte tycker det gör så mycket att striderna kan bli lite lika varandra, att grafiken inte är den bästa och att rollspelselementen inte är så stora, så är det här ett givet köp. Kravet är dock att man har mycket tid över då man ganska ofta kommer på sig själv med att tänka "bara en strid till". I natt tänkte jag så ända fram till halv nio på morgonen. Det är väl ett tecken så gott som något på att detta spel är en riktigt trevlig bekantskap.

Innehållsförteckning:
Heroiska hjältar
Fula monster
Vapen vapen vapen
"Welcome to Mördare"
"Fore!" Nej, vänta…
"Bara en liten stund till…"

Spelfakta:
Svensk distribution: Activision
Plattform: X-box

Axel Roos : 04-01-01


 
> maila crew@bulldozer.nu