[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - Grumpa

Grumpa
(PC)

Har du alltid velat vara en svärdsvingande jättenyckelpiga som fäktas mot råttpirater som skriker "det luktar skiträdd nyckelpiga"?
Är du gammal nog att veta värdet av att döda motståndare på löpande band, men för ung för att spela krigsspel med maskingevär och superduper-kanoner?

Eller är du kanske en 30-årig spelrecensent som fått detta spel på din lott eftersom dina datorspelkunskaper, din humor och din mentala nivå anses vara jämnbördiga med en lågstadieunges?
I så fall "kom igen ditt fladderfä" (en förolämpning det är dags att du vänjer dig vid om du skall slåss mot de verbalt inkontenta och fantasilösa råttorna)

Story
Spelet "Grumpa" handlar om den hjältemodiga nyckelpigan med samma namn, som måste slåss mot och besegra de onda råttpiraterna.
Deras elake ledare Råttskägg har haft ihjäl Grumpas pappa och skrämt alla andra nyckelpigor på nyckelpige-ön på flykten.
De kommer inte fram ur sina underjordiska gömställen förrän Grumpa hittat sin farfars magiska utrustning (som han måste utföra diverse uppdrag för att finna) och duellerat med piratråttan numero uno.
Detta uppdrag får Grumpa i spelets inledningssekvens där pappa Grumpa ligger på sin dödsbädd och innan sitt sista andetag lägligt nog hinner uppmanar sonen att hämnas hans död.
I släptåg har vår hjälte kompisen Scharlakanskraken, som är en ganska enerverande figur som kommer med förnumstiga och rätt värdelösa råd med pipig röst.

Skärmdump "Grumpa"
Grumpa i valfiskens buk, med skalet fullt av pryttlar som kanske eller kanske inte är användbara.


Genre

Är det nån spelgenre jag har hyfsad erfarenhet av så är det plattformsspel av sorten sagoboks-äventyr med ett stänk action.
Det här är ett typiskt sådant, möjligen med en lite barnsligare inramning än de jag spelat förut.
Men det köper jag.
Spelet har dock en lätt schizad attityd till målgruppen.
Man skall tycka att det är kul med en jättenyckelpiga som slåss med svärd och har flera tokroliga medhjälpare som mest pratar goja med töntiga röster.
Det verkar skräddarsytt för lågstadiebarn eller motsvarande.
Samtidigt känns spelet onödigt "våldsamt" för att vara riktat till dem.
Inte så att det är otäckt för nån över 3 år, men att få en guldpeng för varje råttpirat man mejar ner med sitt svärd och att mycket av det som är action går ut på att ha ihjäl allt ifrån skelett till jättespindlar, ger ju en tydlig signal.
Kanske kunde man ha varit lite mer fantasifull i sättet att oskadliggöra motståndarna...(nu är jag medveten om att 90% av de "vuxen"-datorspel mina Bulldozer-kollegor recenserar är precis så där fantasilösa...)?
Mindre barn bör nog spela spelet med en vuxen, vilket jag tror att båda kan få ut en del mervärde av.

Det som är bra med spelet är att det är pedagogiskt och att problemen man skall lösa faktiskt är på en gång både lätta och svåra.
Man får tydliga hintar om vad man behöver (det dyker upp tankebubblor där man får ledtrådar om vilka föremål som kan användas). Ofta går det också att använda flera alternativa förmål för att lösa problemet. Samtidigt som det inte är helt lätt att hitta alla saker och man får faktiskt anstränga sig lite.
Naturligtvis kan Grumpa inte bära med sig hur mycket som helst i sitt skal så det gäller att minnas var man kastar prylarna som man kanske behöver längre fram…

Skärmdump "Grumpa"
Grumpa och papegojan träffar schyssta kompisar på stranden.

Grafik
Spelet är faktiskt riktigt snyggt.
Det känns genomarbetat med många olika spännande miljöer. Djungeln, grottorna, vattenfallet, templet, sandöknen och den mörka skogen. För att inte tala om undervattensmiljöerna och piratskeppet. Omväxlande och kul!
Det är serietidnings-snyggt utan att vara riktigt 3D-flashigt.
Helt klart värt beröm. Funkar mycket bra som inramning till äventyret.
Jag stör mig dock extremt mycket på att man inte kan skippa introt på spelet.
Har man sett det en gång vill man inte se det igen.
Men å andra sidan kanske spelföretaget kallt räknar med att om man spelat "Grumpa" från början en gång vill man inte göra det igen…

Stämning
Jag tycker att spelet är lyckat på många sätt.
Det är lagom mycket problem att lösa och oftast inte så svårt.
Man får ledtrådar och har alltid nåt spår att komma vidare på.
Det är lätt att hitta till de olika platserna och samtidigt så dör man inte så ofta om man gör misstag. Det finns automater där man kan fylla på sin "livskraft" och läka upp sina skador eller ställen där man kommer över läkande drycker.
Dessutom kan man alltid springa ifrån råttpiraterna om man inte vill slåss (tro mig, det vill man inte när man fäktat ner tre dussin precis likadana gnällpipiga och ettriga små svärdsviftare och det finns en oändlig massa kvar att slåss mot i varje buske).

Skärmdump "Grumpa"
En torr, torr dag i Grumpa-land

Det är fantasifulla miljöer och småroliga uppgifter att lösa.
Jag tycker att det kunde ha varit mindre trista råttpirater och mer knepiga problem. För råttpiraterna finns överallt i alla miljöer och försvinner aldrig hur många vändor man än går genom samma skog eller på samma stig.
De blir inte heller starkare eller nämnvärt svagare under spelets gång.
Framför allt har de tre olika repliker som de säger hela tiden.
Eftersom råttorna är så tröttsamma blir det tillslut ett riktigt nöje att få meja ner dem, tyvärr önskar man ibland att de lika tjatiga medhjälparna kunde få åtminstone en litet nyp så de inte upprepade sina trötta repliker för tvåhundrade gången. I det avseendet är spelet urtråkigt och enerverande.
Fantasilöst…

Skärmdump "Grumpa"
Grumpa och Scharlakanskraken möter elak haj

Störningsmoment & buggar
Grumpa och framför allt hans medhjälpare kan lätt "fastna" om de råkar komma in i fel vinkel. De står liksom låsta och trampar på samma ställe.
Eftersom medhjälparna följer Grumpa i hälarna händer det ofta att man måste gå tillbaka och liksom traska runt figuren för att "få loss" den.
Det är ibland segt till max och känns helt onödigt.
Om man slagit ihjäl ett par hundra råttpirater och det är ett råttpiratnäste som man egentligen bara vill springa ifrån så känns det träligt att stå där och försöka få med en rävflicka som med tre sekunders mellanrum säger "vi har ingen tid att ödsla" eller lufsbjörnen som säger "usch va tråkit" så fort man står still.
Gahhhhhh, är min vanligaste replik till det.
Allt för att smälta in…

Det är också enerverande med alla djungelmiljöer där Grumpa kan traska ut i terrängen hit och dit och försvinna bland bladverket fast det egentligen inte går att gå åt det hållet.
Jag ser inte riktigt syftet i ett spel på den här nivån att ha såna blindgångar.
Är man van att spela lite mer avancerade saker tror man förstås till en början att det finns hemliga passager eller annat spännande att hitta och traskar glatt bort från stigen för att kolla om det verkligen inte går att gå till höger ändå.
Samma sak med den icke skalbara förgrunden av bladverk. Det känns inte särskilt meningsfullt att stå och fäkta i blindo bakom ett buskage och är det en medveten "svårighetsfiness" är den kass och trist.

Skärmpdump "Grumpa"Sparfunktionen stör jag mig också lite på. Det finns sex rutor för att spara (som iofs går att spara över) , men man kan inte särskilja dem genom att döpa dem.
Om man inte går från A till Ö utan passerar en miljö flera gånger i olika delar av spelet så blir det svårt att skilja nya saves från gamla. Särskilt om man tar paus nån dag. Det borde finnas en tidsmarkör eller nåt annat sätt att skilja på sina sparade spel.

En kul sak är att andra gången jag spelar spelet från början så försvinner Scharlakanskraken direkt efter introt. Och jag ser honom inte mer.
Kanske är spelet synskt och inser att jag inte gillar min polare så värst?
Kanske har han fastnat i nåt dolt hörn och står och trampar luft?

Det allra sämsta med spelet är ändå den störande kassa styrningen.
Jag tycker att det känns rätt B att sitta och hålla inne musknappen precis hela tiden för att Grumpa skall röra sig i rätt riktning. Skall de stackars barnen få musarm innan de fått sitt första kontorsjobb? I de flesta andra spel klickar man på en punkt dit man vill gå och så traskar ens alter ego dit på egen hand.
Varför inte välja den lösningen som är så mycket smidigare?

Förutom de sista invändningarna måste jag säga att jag ändå fann spelet rätt kul och fastnade i det så pass att jag inte gav mig förrän Grumpa spöat ärkeråttan och befriat sina nyckelpige-polare.
Risken finns förvisso att jag är barnsligare än kidsen och att de för länge sen dumpat "Grumpa" för en actionvåldsrulle på TV1000 när jag springer runt i mörka skogen och viftar med mitt förtrollade svärd.


Innehållsförteckning:
Gnälliga Scharlakanskraken
En miljard enerverande klonade råttpirater
Apkungen och hans son
Bläckfiskar, spindlar, hajar, skorpioner och andra otäckheter
Magiska attiraljer
Häxor och trolldrycker
Sandmonster och hungriga valar
Klurigheter
Tjatiga repliker

Spelat på:
AMD K6-2 300 Mhz, 192 Ram, TNT2, Win98

Minimikrav:
PII 266 Mhz, 64 Mb Ram, Direct X-kompatibelt grafikkort med minst 4 MB grafikminne, win 98

Spelfakta:
Äventyrspel för barn från 8 år.
Distributör & utgivare PAN Vision, utvecklare Idol FX



Mia Gustavsson : 02-06-19


 
> maila crew@bulldozer.nu