[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - dataspel - recension - Jurassic Park


Jurassic Park - Operation Genesis
(PC CD-ROM)

Tänk dig att äga din aldeles egna dinosauriepark, att föda upp skojiga och vänliga växtätare som leker sida vid sida med varandra.
Att bygga utsiktstorn och ballongturer där rika turister från hela världen kan beskåda dina urtidsdjur för att sedan betala 40 dollar för en hamburgare och en plastfossil.
Låter det skoj? Inte?
Men om jag lovar att du får möjligheten att släppa loss gigantiska köttätare som går bärsärkagång bland betarna? Eller att du kan bygga högsäkerhetsinhägnader där du matar vildsinta Velociraptors med kor och getter medan blodtörstiga tyskar och texasbor jublande ser på.
Nu börjar du bli lite intresserad va? Pervo där.

Magnifika gräsätare betar bara någon meter ifrån dig i utsiktsdomen.

"Jurassic Park - Operation Genesis" är som namnet antyder baserat på Steven Spielbergs succéfilm, eventuellt Michael Crightons bestseller.
Det har gjorts Jurassic-spel tidigare med blandad framgång men den här gången har man på ett bra sätt fångat det som är coolt med "Jurassic Park"-idén.
Givetvis består storheten i "Jurassic Park" i att det är coolt med dinosarier, inte att det är coolt att fly hals över huvud undan dinosaurier, eller att jaga dinosaurier med eldkastare och rakbladskatapult.
Flykt undan dinosaurier är bara coolt när andra tvingas genomlida den, varför jag promt rev tyrranosaurusstängslet när parken väl fått lite besökare.

Ja, jag är förmodligen rätt så sjuk och ja, jag är en sådan kille som har en "gimp" i en låda utan dörrar under trappen i mitt "The Sims"-hus. Det finns säkert ett latinskt ord för mitt tillstånd och någon form av medicin man kan ta.
Jag föredrar datorspel.

Efter att ha lekt av mig det värsta, samt upptäckt att parkens anti-dinosaure-kulsprutor inte gick att använda på besökarna, gav jag mig in i den egentliga delen av dinosauriparksbyggandet.
Tanken är att du skall, med hjälp av ett par uppsättningar dino-DNA och ett avancerat forskningslabb, bygga den mest fantastiska dinosaurieparken någonsin. Du skall ha lekfulla växtätare som tilltalar barnfamiljerna och de som vill ha det sött. Du skall ha vildsinta köttätare som kan underhålla de där dårarna som vill ha det blodigt. Sen behöver du ha en avdelning som är paleontologiskt korrekt ifall någonsin Ross Geller, från TV-serien "Vänner", dyker upp.

Eftersom människor och vilda djur aldrig varit någon bra blandning, särskilt inte när de vilda djuren väger som en blåval och har tänder stora som Zeb Macahans bowiekniv, så börjar den kloke parkbyggaren med att slänga upp rejäla elstängsel. Sedan behövs en kläckningskammare där du kan trycka ut dinosar av olika sorter.

Spinosaurusen ryter till när han känner doften av en konkurrent.

Den ekonomiskt sinnade administratören ser till att inte ha köttätare och växtätare i samma inhägnad. Åtminstonde inte till en början.
Varför utfodra dina Acrocanthosaurusar med Homalocephale för tusen dollar styck när du kan mata dem med kor för bara 20 dollar? Ja förutom att det är roligt då, och att både blodtörstdårarna och dinofreaksen älskar det.
Men sådant får du vänta med till dess du drar in lite stålar till parken.
Du har nämligen en synnerligen sur koncernledning och en humorlös revisor, som jag förmodar har ett förflutet inom antingen SS eller CSN, efter dig.
Om du inte går plus så riskerar du att skickas med en enkel biljett till Carcharadontosaurusutfodringen eller degraderas till att mocka i Brachiosaurus-stallarna.

Så, vi har stängsel, vi har dinosaurier, vi har maskiner som kastar in hö till växtätarna och däggdjur till köttätarna, vi har en korvkiosk och framför allt vi har besökare. Vad kan man tänkas behöva mer?
Den som varit på Skansen eller i Kolmården någon gång kan nog tänkas veta vad. Alla som sett vargen på Skansen räcker upp en hand och går sedan och ställer sig i skamvrån emedan det är fult att ljuga.
Att bara gå och glutta igenom de gigantiska elstängslen är ingen upplevelse värd de hutlösa priser som du tänker ta ut av besökarna. Givetvis behövs platser där man kan få en mer personlig dinosaurieupplevelse.

Det är här "Jurassic Park - Operation Genesis" blir riktigt genialt.
Du kan nämligen bygga en rad olika utsiktsplatser, sedan kan du testa dem själv genom att se ut över dinosaurieinhägnaden från dem. Det är tufft ifrån utkikstornet men du kommer närmre från tittgluggen i stängslet. Allra mest ser du från den lilla maskerade utkiksdomen som går att placera alldeles inne där dinosarna betar.
Grafiken i spelet är tillräckligt hygglig, och dinosaurie-AI:n är så pass trovärdig, att du med lite fantasi kan känna dig som vore du ibland dinosaurier på riktigt. Jag, som annars kan anta en rätt så cynisk inställning till datorspel, har ägnat en hel del tid med att bara sitta hos dinosaurierna och fånflina.

Ännu roligare, jag antar att du måste gilla jättelika ödlor för att uppskatta det här fullt ut, blir det när du bygger en ballongtur och kan flyga över dina dinosaurier och fotografera dem. Riktigt bra bilder kan säljas till "Hej Paleontolog" eller liknande facktidningar för att få in pengar. Tycker du att det är för lite spänning och saknar den där riktiga Kålmårdsactionen så kan du istället bygga en safaribana där det går att köra bil och ta närbilder på dinosaurer som äter upp varandra. Tycker du det blir tråkigt kan du ju alltid ta tillfället i akt och krocktesta Velociraptorer.

Ett andra försök med Velociraptorer i Spinosaurusburen håller på att ta en ända med förskräckelse. (Velociraptorn är den lilla grå fläcken vid bjässens haka.)

Förutom att bygga nya roliga inhägnader och utkikstorn så kan du använda dina pengar till att köpa fossiler eller anställa fossiljägare och försöka utvinna ny DNA till nya spännande ödlor. Sen bygger du mer inhägnader och slänger in dem i, försöker hitta kombinationer av köttätare och växtätare som antingen är underhållande (köttätarna äter växtätarna, eller växtätarna trampar ihjäl köttätarna) eller kombinationer som är hållbara (växtätarna är för jobbiga att äta och köttätarna är för stora för att trampa ihjäl).
Då och då kommer en orkan och pajar hela din park.
Det är rätt så tråkigt eftersom det tar en enormt lång tid att hämta sig från förlusterna, å andra sidan får du då chansen att flyga runt med din helikopter och skjuta förrymda dinosaurier.

När du har tröttnat på dinosaureparks management, samt de olika tillfällen till pervers blodtörstighet som spelet erbjuder den som bara är lite påhittig på området, så är det inte slut. "Jurassic Park - Operation Genesis" har en bunt småspel inblandat i sig också. Uppdrag där du skall flyga helikopter och skjuta bärsärkagående köttätare, eller köra din bil och ta bilder på en rad olika dinosaurier i forskningssyfte, eller fösa en hjord med vilsna växtätare genom en labyrint av elstängsel och Tyrannosaurusar.

Det här är ett spel som inte är så fantastiskt som det skulle kunnat vara, det måste jag erkänna. Ibland gör dinosaurierna märkliga saker, som att gå rakt igenom varandra när de tror ingen ser på, och det finns lite väl få grejer att bygga i din park. Du har snart tuggat dig igenom allt och fått en femstjärnig park och då är det enda som återstår att kläcka fram fler dinosaurier.
Men ändå så tycker jag att det är roligt. Kanske för att det i min inre femårings ögon är fullt tillräckligt med fler dinosaurier, eller kanske för att man kan få sådana obetalbara ögonblick som när man med spänd förväntan släpper in sin första Velociraptor i köttätarburen.
Parkens svala och kvinnliga reklamröst läser upp en lång svada om hur farlig och otäck den lilla gynnaren är, medans huvudpersonen själv försiktigt struttar ut på den förhistoriska savannen för att prompt bli uppäten av en skitstor Spinosaurus som inte alls blev glad över att få en ny lekkamrat.
Den otäcka Velociraptorn, som ju skrämmer livet ur Sam Neill gång på gång i filmerna, levde i säkert hela fem sekunder.
"Häpp!" tänkte jag och skrattade så jag nästan grät.
Sedan släppte jag ut den rasande Spinosaurusen bland besökarna eftersom den uppenbarligen inte kunde ha blivit mätt på en sån liten tramsraptor.

Fotnot: Den här recensionen innehåller en massa långa och krångliga namn på dinosaurier. Om du inte förstår dem, var inte rädd för att fråga närmaste femåring, han eller hon vet garanterat. Annars kan du spela spelet, det har en inbyggd "dinopedia".

Innehållsförteckning:
25 sorters dinosaurier
Rätt så snygg grafik
Blod
Diverse underhållande sätt att fördriva tiden som spelmakarna inte tänkt på
Närvarokänsla

Spelat på:
AMD Athlon 1,2 Ghz, 384 MB Ram, 64 MB GeForce 2 Grafikkort, Windows XP
Minimikrav:
Pentium III 400 Mhz, 128 MB Ram, 16 MB 3d-grafikkort (TNT2 eller bättre), 700 MB ledig hårddisk

Spelfakta:
Svensk distributör: Vivendi
Plattform: PC CD-ROM
Finns även på: X-box, Playstation 2


Harald Åberg : 03-05-23


 
> maila crew@bulldozer.nu