[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - Legion


Legion

(PC)

"Legion" är ett ganska gulligt strategispel för de som inte kräver så mycket.
Just ordet "gulligt" skall man inte hänga upp sig på för mycket, det är mer själva utseendet jag syftar på än innehållet i sig.

Ofta när man tänker på strategispel tänker man sig något komplext och kanske rent av tråkigt som tar lång tid att lära sig.
"Legion" är inte så svårt att lära sig, det är inte heller speciellt blodigt eller speciellt upphetsande. Det är faktiskt ganska simpelt i grunden.
Vill man dra en parallell till andra spel skulle jag vilja säga att det är som en lillebror till "Shogun", eller dess efterföljare för den delen, "Medieval: Total War". Eller kusin till "Heroes of Might and Magic".

Screenshot "Legion"Syftet är att spelaren skall bygga upp sina städer, försvara dem, ta över andra städer och på det sättet stärka sin makt. "Legion" utspelar sig under det romerska rikets storhetstid och det finns några olika scenarion att köra. Man kan dessvärre inte, likt realtidsstrategispelen, spela på en slumpmässig karta eller liknande.
Man kan, om man vill, spela som en annan nation på samma scenario, men det innebär bara att man byter utseende inte att spelplanen blir annorlunda eller att man ens byter plats. Målet förblir detsamma, men vägen dit kanske bli längre eller kortare.
"Legion" är dessutom omgångsbaserat, vilket av vissa anses förlegat numera.

Varje nation har sina egna specialtrupper och byggnader som har fördelar och nackdelar gentemot de andra nationerna.
Någonting som jag uppfattade som lite störande är att man inte har något val att fortsätta när man väl uppnått spelets mål (att kontrollera mer än 40 % av kartan och att vara minst 25% större än efterföljande nation).
Jag kan alltså inte välja att bli den envåldshärskare jag önskar.

Att utkämpa strider är enkelt. Man sätter ihop en armé och letar upp en stad eller en av motsåndarens arméer som man vill ta över.
När själva striden börjar har man möjlighet att placera ut sina trupper på en mer detaljerad karta där slaget kommer att utspela sig.
När väl det är gjort kan man inte göra någonting.
Det är bara att luta sig tillbaka och se på när ens män sköter det de kan bäst.
Striderna utkämpas framför en fixerad kamera och man bör inte vänta sig någon större action.
Under stridens gång är det främst en kombination av moral, erfarenhet och vilka typer av förband man använder som avgör stridens utgång. Om många bågskyttar väntas i motståndet är det smart att försöka styra ditt kavalleri dit osv.
En kombination av moralstarka fotsoldater och mängder av bågskyttar brukar kunna ta hand om det mesta.

Screenshot "Legion"
Vi tycks ha hamnat i den fornromerska iscensättningen av "Klonerna anfaller", eller?

Städerna producerar mer eller mindre kvantiteter av trä, mat och järn.
Detta distribueras jämt över riket och styr hur mycket arméer och nya byggnader man kan producera. När man producerar mycket hamnar överskottet i lager. Dessa lager gå inte att utnyttja när man vill bygga nya anläggningar eller träna nya trupper. Detta skapar en högt underlig situation där jag har en massa trä i lager fast jag kan inte bygga nya anläggningar eftersom min produktion är låg.
Skulle jag däremot producera ett underskott tas mellanskillanden från lagren.

AI:
Mycket av spelet har man ingen makt över och behöver därför inte heller tänka på. Det gör att det är ett ganska okomplicerat spel och kommer inte att tillfredsställa den som letar efter riktiga strategispel.
Det kan däremot vara en väldigt bra väg in i strategispelens värld.
Jag hoppade direkt in i första scenariot utan att ha gjort några övningar eller genomgångar och tycker att jag ficka ganska bra grepp över hur det fungerade innan jag tittade i manualen.
Motståndet är i alla fall inte speciellt smart.
Diplomatin i spelet är onödig och det har liksom ingen betydelse egentligen huruvida man befinner sig i allians med andra nationer eller inte.
Jag har inte lagt märke till någon större skillnad än att motståndarna blir mer aggressiva och att det tvingar upp hastigheten på spelet lite när det blir svårare.

Grafik:
Grafiken är som sagt "gullig" - detaljrik och böljande men inte levande.
Om träden hade svajat lite i vinden och vattnet i floderna rört sig hade den blivit mycket vackrare. Dock skulle man kunna säga att grafiken är överskådlig och enkel. Gränssnittet är tillmötesgående och inte alltför krångligt.
"Legion" går enbart att köra i upplösningen 800x600.

Ljud:
Jag är den typen som vill höra stridslarm, klingande svärd, dödsskrik och allmän oreda när jag krigar. Lite lyckas "Legion" fånga upp, men långt ifrån allt tyvärr. Det hade kanske kunnat blir lite mer känsla i striderna ifall ljudet hade varit mer påträngande. Bravehearts anda infinner sig inte riktigt även om ett scenario utspelar sig i Skottland. Musiken är lagom och passar sitt syfte, den finns i bakgrunden men är inte störande.

På det hela taget känns det som det är anpassat för en lite yngre publik därmed inte sagt att det inte bjuder på motstånd.
Det är rekommenderat från 11 år vilket är en ganska bra gräns.
Spelet hade fungerat mycket bra på Amiga 500 när den var populär, eller fungerat bättre på mig när jag var i den åldern och hade en sådan dator.
"Legion" går dessutom att spela på nästan vilken uråldrig PC som helst.

Innehållsförteckning:
Gulligt gränssnitt med mysig grafik
Stora, nästan oblodiga, slag
Överskådligt

Spelat på:
P4 2 GHz, 256 MB RAM, Geforce 4 Ti4600 128 MB, Win Me

Systemkrav:
Pentium 233 Mhz, 64 MB RAM, 2 MB videokort (Direct X kompatibelt)

Svensk distributör: Panvision.

Tor Hammar : 02-11-23


 
> maila crew@bulldozer.nu