[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - No One Lives Forever 2


No One Lives Forever - A Spy in H.A.R.M's Way
(PC)

Återigen är det dags att axla rollen som Cate Archer, mästerspion för U.N.I.T.Y (och nej jag vet inte vad det står för).
Spelet heter såklart "No One Lives Forever 2" (NOLF2) och din huvudfiende är organisationen H.A.R.M.
Under resans gång hinner Cate med att besöka såväl snöbeklädda landskap som skumma gränder i Indien. Frågan är som vanligt, är spelet värt tiden och pengarna och som vanligt har jag offrat mig för edert bästa!

Screenshot "No one lives for ever"Allmänt:
Givetvis är det en konspiration som hotar världen, Projekt O.M.E.G.A heter den. Ärligt talat vet jag inte vad det innebär men antagligen innefattar det något stort hemskt supervapen. "NOLF2" parodierar friskt agentgenren och lyckas dessutom göra det med glimten i ögat. Spelet är nedlusat med prylar som Cate kan använda för att genomföra sina uppdrag. Min favorit är bananen, rätt placerad är den oöverträffad. Den får nämligen fienden att halka.

Det geniala med alla prylarna är att de flesta är inte nödvändiga för att klara av uppdragen, utan ger bara alternativa sätt att gå till väga.
En annan sak som känns nyskapande är att allt efter som Cate löser uppdrag, samlar på sig information och gör sitt agentjobb samlar hon också på sig erfarenhetspoäng. Dessa kan sedan användas till att köpa skicklighet i olika färdigheter. Beroende på din spelstil så kan du utforma Cates färdigheter efter tycke och smak.
Jag är inte så mycket för smygande så mina poäng gick i första hand till att öka dels skickligheten med vapen samt hur mycket stryk Cate tål. Överlag ett smart tillägg som dessutom ser till att du undersöker banorna ordentligt eftersom du så klart vill ha så många erfarenhetspoäng som möjligt!

Grafik:
"NOLF2" är otroligt snyggt! Om man skall gnälla på något så är det kanske att det ser överdrivet rent ut, men vem bryr sig?
Atmosfären och stämningen infinner sig alltid, vare sig du pulsar runt i snötäckta landskap eller smyger runt i ett övergivet hus.
Särskilt banan i det övergivna huset där luckorna slår och vinden viner runt knutarna. När du sedan kommer ut och ser tornadon i bakgrunden samt löven som virvlar runt, då känns det riktigt som om du är där.
Över huvud taget är det smådetaljerna som jag tycker om.
Damm som virvlar, solljus som strilar in genom fönster och fotspår i snön till exempel. Något jag reagerade särskilt på är hur väl man har lyckats med mimiken och rörelserna i mellanscenerna. Det känns mer som att titta på skådespelare än animerade pixelvarelser.
Det har lagts ner tid på grafiken och det märks.

Screenshot "No one lives for ever"AI:
Med utrop som "It hurts", "I have to many holes in me" och "I don't like this part of the job" är det inte svårt att bli engagerad i dina pixelerade motståndare. Om du tar det försiktigt när du smyger runt finns det många underbara konversationer att lyssna på och eftersom du är en spion är spelet också designat på det viset. AI:n är också utformad efter detta, man kan till exempel luras genom att kasta mynt i en annan riktning för att avleda uppmärksamheten. Skulle vakterna upptäcka något misstänkt, som exempelvis en död kropp, springer doe iväg och hämtar hjälp men inte alltid, i bland kollar dom upp vad som är fel på egen hand.

Vid strid duckar vissa vakter, andra rullar runt och tar skydd.
De står i vilket fall inte stilla. Jag tog för vana att släcka ljuset i de rum där jag kunde, så att det gick att smyga runt osedd.
Detta ända tills en vakt kom in och tände ljuset.
Efter denna händelse började jag med att skruva ur lamporna istället!
För att kort sammanfatta AI:n kan man säga att du lär inte bli irriterad på AI:n, du blir irriterad på de dumma vakterna, och det är ett gott betyg.

Flerspelarläge:
I stort sett samma sak som i enspelarläget bortsett från det faktum att du spelar tillsammans med andra för att lösa uppdraget. Ett smart drag som jag tyvärr inte haft möjlighet att testa. Om inte annat borde det vara givet att köra igenom kampanjen en gång till med en kompis.

Screenshot "No one lives for ever"Buggar:
Det finns en sak jag stör mig på otroligt mycket i "NOLF2" och det är laddningstiderna. De är otroligt långa. Det är positivt i vissa bemärkelser, jag hann med att gå ut och diska lite och koka kaffe under tiden som jag laddade in ett sparat spel. Skamlöst långa laddningstider helt enkelt.
I övrigt har spelet låst sig vid något enstaka tillfälle och det har bara hjälpt att starta om datorn, men det är inget att direkt klaga på.

Livslängd:
Spelet är rätt svårt och dessutom mycket stort.
Detta borgar för att det ligger kvar på hårddisken ett bra tag. Om du dessutom vägrar att använda en walkthrough för att ta dig genom det så lär det ta ännu längre tid. Dessutom finns som ovan nämnt möjligheten att spela igenom spelet i flerspelarläge vilket ytterligare ökar livslängden.

Litet tillägg:
Efter att ha skrivit ovanstående har jag nu spelat igenom hela spelet!
Jag har bara en sak att säga:
- Köp det spela igenom hela spelet och njut av den underbara plotten som får viken Bond-rulle som helst att bli grön av avund. Skratta åt de underbara konversationerna, häpnas över att spelet blir bättre och bättre ju närmare slutet man kommer.
Om Bulldozer hade haft något utmärkelse för årets spel skulle jag vilja smäcka fast den på "NOLF2".

Innehållsförteckning:
Komiska konversationer
Mycket bra stämning
Finurliga "gadgets"
Schyssta miljöer
Briljanta mellanscener

Systemkrav (minimum):
400 Mhz, 128 MB Ram, 32 MB Direct X 8,1-kompatibelt grafikkort, Windows 98Se eller senare.

Systemkrav (rekommenderat):
1 Ghz, 256 MB Ram, 64 MB Direct X 8,1-kompatibelt grafikkort, Windows 98Se eller senare.

Spelat på:
800 Mhz, 256 MB Ram, Geforce 4 Ti 4200 128mb, WinXP

Svensk distributör: Panvision.

Jan Svensson : 02-11-09


 
> maila crew@bulldozer.nu