[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - Syberia


Syberia

(PC)

Det här är ett äventyrsspel som är knäckande snyggt gjort, med överdådiga miljöer som man nästan dreglar över.
Tyvärr är det ofta mer "se än röra", och ibland nästan show-off mer än ett knivigt äventyrsspel.
Men, efter en lite seg inledning är man kompis med huvudpersonen Kate och minst lika nyfiken som hon på vem den mystiske Hans Voralberg är, varför han är besatt av mammutar och hur man skall få tåget att rulla ut från stationen för att ta upp jakten på honom.

Ur spelet "Syberia"
Kate Walker

Story
New York-advokaten Kate Walker kommer till den lilla alpstaden Valadiléne för att få ett köpekontrakt undertecknat för sin klients räkning. Ett multinationellt leksaksföretag vill köpa den berömda Voralberg-fabriken som tillverkar avancerade robotar, eller "automatons" som de kallas i spelet.
Rutinuppdraget visar sig bli mer komplicerat än Kate trott när hon anländer till staden precis som fabrikens ägare Anna Voralberg begravs. Snart upptäcker hon att affären inte kan avslutas förrän arvingen, Annas bror Hans, hittas. Han är också hjärnan bakom de avancerade Voralberg-konstruktionerna.
Kate får några spår och ledtrådar i Valadiléne, men tvingas följa dem österut i ett fiktivt Europa i jakten på Hans.

De tar henne till mystiska ställen som universitetsstaden Barrockstadt, den ryska kolgruvestaden Komkolzgrad och den nedgångna badorten Aralbad.
Under resans gång får hon veta allt mer om Anna, Hans och Voralberg-fabriken, samt om Hans mystiska fäbless för mammutar.
Dessutom ringer Kates mobiltelefon vid de mest olämpliga tillfällen.
Det kan vara hennes krävande chef, hennes långrandiga mamma, hennes gnällige pojkvän eller hennes bästa väninna. Under spelets gång får man via Kates kontakt med sitt vardagsliv ytterligare en historia sig till livs och anar hur hennes liv ser ut när hon inte äventyrligt kuskar runt och letar efter en försvunnen arvtagare.
Både sådana smådetaljer och grundhistorian ger tillsammans en kul och spännande storyline.

Ur spelet "Syberia"
Voralbergs familjegrav i Valadiléne

Genre
Detta är ett klassiskt tredjepersons äventyrsspel där man traskar runt och letar ledtrådar, pratar med folk, samlar på sig föremål som man kommer att behöva i ett senare skede.
Det är lätt att förstå hur man skall göra, vilka funktioner som finns och man kommer igång snabbt.
Ett klick för att få Kate att gå, två för att få henne att springa. Högerklick för att få upp Kates grejer och menyn. Muspekaren blir till en särskild symbol varje gång det går att utöva nåt slags interaktion.

Jag är möjligen lite förvånad över att uppgifterna oftast (med några undantag) är relativt enkla och att man sällan behöver fundera på hur man skall lösa problemen. Det är faktiskt betydligt svårare att veta var man skall hitta saker eftersom det finns mycket miljöer med lite interaktion. Det kan kännas lite slösigt att traska runt i snygga och detaljerade miljöer där man kanske skall göra en futtig liten sak.
Detta syndrom märks mest i början av spelet, men ju längre man kommer desto "mindre" blir spelets värld och det känns som om miljöerna utnyttjas mer effektivt.
En annan sak som blir lite enformig är den stora koncentrationen av uppdrag som går ut på att hitta nycklar och hålkort som skall få igång alla "automatons" som sedan har olika avgörande funktioner för att Kate skall kunna utföra sitt uppdrag.

Ur spelet "Syberia"
Entrén till Barockstads universitet


Grafik

Det här spelet är verkligen ursnyggt! Det märks att stor energi lagts ner på miljöer och detaljer.
Filmsekvenserna är maffiga och man häpnar över hur välgjort allt är.
Överdådigt och genomarbetat.
Här är det högsta betyg som gäller och det är också spelets verkliga trumfkort. Det blir egentligen aldrig tråkigt eftersom man hela tiden är nyfiken på hur nästa scenarie eller nästa filmsekvens skall se ut.

Ur spelet "Syberia"
Barockstadts universitet

Stämning
Alla platser Kate kommer till är ödsliga. Det är grått, spöklikt och övergivet.
Skrot, ruiner, dimma och mörker förstärker känslan av ruffighet.
Allt ifrån den nedstängda fabriken i Valadiléne och den avfolkade universitets-staden Barockstadt till den nedlagda gruvan i Komkolzgrad och de få gästerna på kurorten Aralbads en gång så berömda hotell, vittnar om att glansåldern är över för dessa platser.
Med andra ord, man har lyckats skapa en illusion av en gammaldags och nästan apokalyptisk värld som står i bjärt kontrast till den stressade stortstadsadvokaten Kate och hennes affärsuppdrag.
De mekaniska figurerna och manickerna, som ser ut som stora uppskruvningsbara leksaker, bidrar till den "gammaldags" stämningen. Effektfullt.
Musiken är ett bra komplement till detta. Ofta bjuds man sorgliga och längtande toner. Det bygger också upp mycket av den effektfulla stämningen.
Man har också jobbat en del med berättarröst i de sekvenser där Anna Voralbergs minnen förmedlas via en speldose-automaton.
Jakten på den undflyende Hans Voralberg och de minnen han lämnat på varje plats ger ytterligare en touch av sorg och övergivenhet.
Med andra ord, man har lyckats otroligt bra med att förmedla en stämning i spelet.

Ur spelet "Syberia"
Piren i Aralbad

Buggar och störningsmoment
Jag hittar faktiskt inga buggar alls, förutom att min klena dator inte riktigt klarar att göra filmsekvenserna rättvisa, men det kan knappast spelet lastas för.
Det finns inte mycket att klaga på här annars heller, men det som jag tycker är mest irriterande är allt meningslöst traskande. Speciellt i början på spelet kändes det som om det var "gå, gå, gå och aldrig komma till dörren". Särskilt störande är detta när man skall gå i trappor (det finns många) eller traska runt i fabriksparken. Det eviga traskandet ger inte så mycket (mer än att få se snygga husfasader, fina vyer och liknande). Show-off!
Sen är det förstås så att man ibland önskar sig mer varierande uppdrag än att hitta en nyckel eller ett hålkort, stoppa det i en maskin och sen dra i en spak.
I vissa delar av spelet är det för mycket sånt. Men turligt nog finns det mer intrikata problem att lösa, som att ge den ryska sångfågeln Helena tillbaks hennes sångröst eller att få den Hitler-like gränsvakten att upptäcka att det han tror är en spion i själva verket är nåt helt annat.

Ur spelet "Syberia"
Automatons i Voralberg-fabriken

Övrigt
Interaktionen med de som Kate träffar på känns ibland lite fyrkantig. Kate får upp ett block med färdiga ämnen som man kan diskutera med de personer man möter. Det fylls på allt eftersom hon får fler ledtrådar. Men ibland kan det kännas lite torftigt som samtalsgrund.
En del karaktärer har inte mycket att säga alls, andras samtalslust är mycket begränsad. Det är faktiskt bara några få som är riktigt intressanta, en av dem är Kates reskamrat från Valadiléne, automaton-lokföraren Oscar.
På det hela taget är detta ett välgjort, spännande och överdådigt snyggt äventyrsspel som är väl värt att införskaffa för alla med intresse för genren.

Innehållsförteckning:
Snygga miljöer
En tuff advokat
Automatons
Mammutlegenden om Syberia
En olycka
Ödslighet
Mystiska städer
Mekanik
Nycklar
En irriterande mobiltelefon
Ett uppskuvningsbart tåg

Spelat på:
AMD K6-2 300 Mhz, 52X CD-ROM, 192 MB Ram, TNT2, Win98

Minimikrav:
PII 350 Mhz, 64 MB Ram, 16X CD-ROM, 400 MB ledigt på HD, Win95

Spelfakta:
Äventyrsspel för PC
Utvecklare: Microids
Distributör: PAN Vision



Mia Gustavsson : 02-10-13


 
> maila crew@bulldozer.nu