[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - dataspel - recension - Syberia 2


Syberia 2
(PC)

Nu är uppföljaren till äventyrsspelet "Syberia" här.
Till min stora glädje måste sägas. Jag är en sucker för snygga äventyrsspel och "Syberia" som kom för några år sen imponerade stort på mig med sina rysligt snygga miljöer och sin spännande och finurliga story.
Inte heller del två i äventyret lämnar någon besviken.
Det tråkigaste är nästan att spelet till sist måste ta slut.

Story
Vi möter advokaten Kate Walker där vi sist lämnade henne, i den nedgångna badorten Aralbad, nånstans i ett fiktivt Östeuropa. Hon har hittat Hans Voralberg, den försvunne arvingen hon jagat genom diverse skumma miljöer i "Syberia".
Hennes uppdrag är egentligen över, men hon beslutar sig ändå för att fortsätta resan tillsammans med den åldrade och ganska förvirrade mannen. Han är besatt av att hitta de sista levande mammutarna som sägs finnas i Syberia, en mytisk plats som verkar lika ouppnåelig som Atlantis.
Äventyret kan börja.
Även denna gång har Kate hjälp av roboten/lokföraren Oscar. Trion färdas vidare i det fantastiska uppdragbara tåget österut i ett allt kargare och vintrigare landskap.
Resan är förstås inte utan umbäranden för Kate och den sjuklige Hans och det krävs en hel del driftighet från vår hjältinnas sida för att ta dem till resans mål.
Kate gör också några nya bekantskaper, både av trevlig och mindre trevlig art.
Det behövs inte någon förkunskap om handlingen i första spelet för att spela del två, även om det ger en schysst bonus i vissa skeden. Till exempel får man i ett slags drömsekvens återvända till Valadiléne, den stad där man först mötte Kate i inledningen på "Syberia". Det finns också små blinkningar till karaktärer som dök upp i första spelet.

Genre
Detär ett klassiskt tredjepersons äventyrsspel med problem som skall lösas genom att man pratar med olika karaktärer, inhämtar information och samlar föremål. Ibland är problemen och deras lösningar uppenbara och ibland är det mer knepigt. Vissa saker är oerhört långsökta, men samtidigt lite komiska.
Som hur man enklast flyr med en dödssjuk man från ett kloster uppe i bergen eller hur man tar sig ur en stuga där en argsint björn barrikaderat sig utanför.
Oftast får man de viktigaste ledtrådarna bara genom att samtala med karaktärer som dyker upp och hålla utkik efter allehanda föremål som kan komma till användning på olika sätt. Är man någorlunda rutinerad på såna här spel så plockar man upp allt från godisbitar till fiskben, och en hel del annat däremellan.
Det är ett ganska okomplicerat klicka-peka-spel utan särskilda finesser. Om än att menyerna också är snyggt gjorda.

Grafik & ljud

Precis som i första "Syberia"-spelet är grafiken grymt snygg och de små filmsekvenserna mellan avsnitten är otroligt välgjorda. Det är svårt att inte bli lite kär i alla genomarbetade miljöer och häpna över de överdådiga filmerna som lyfter spelet en hel del.
Nu är standarden högt satt sen första spelet, så kanske blir man inte riktigt lika hänförd denna gången. Men det är helt klart en värdig uppföljare, även när det gäller grafikbiten.
Ljudet finns det inte mycket att säga om. Det funkar, men är inte direkt spektakulärt.

Stämning
Den dystra och drömska stämningen från första spelet dröjer sig kvar i miljöer och karaktärer, men samtidigt så ryms det betydligt mer humor i denna del.
Även om skurkarna blir nästan lite väl parodiska så finns det en hel del sköna figurer, framför allt gillar jag det lilla "husdjur" som Kate får på halsen. Ett slags hund-isbjörn, en youkin, som troget följer henne i hälarna och är praktiskt behjälplig på olika sätt.
Det känns som om man medvetet jobbat på att lätta upp berättelsen sen förra gången, vilket mestadels funkar fint.
Samtidigt finns det en hel del dramatik och spänning, och det är inte ofta avslutningen på ett dataspel lockar fram tårar i ögonen. Högsta betyg alltså.
Det i handlingen som jag tycker tillför minst är bistoryn om att Kates arbetsgivare skickar ut en privatdetektiv för att snoka upp henne och återbörda henne till advokatkontoret i New York. Den plotten känns minst sagt krystad.
Det är inte som att Kate är nåt slags hemlig agent på vift.

Buggar och störningsmoment
Precis som i första spelet finns en del tråkiga "traska fram-och-tillbaka"-moment. Sånt är verkligen oinspirerande till max och får åtminstone mig att bli irriterad.
Det enda det lockar fram är musarmsbesvär. Dessutom tycker jag att det känns helt meningslöst att fastna i vissa delar av spelet för att man pratar med en person före en annan. Det är en sak att man behöver få vissa ledtrådar för att inse att man skall bete sig på ett visst sätt, men en helt annan att en viss uppgift inte går att lösa om man pratar med person X före person Y. Jag råkar ut för det precis i början på spelet och det förtar lite av spelglädjen. I längden blir det också lite träigt med långdragen och pladdrig dialog med olika bifigurer. Känns mest som om man klickar sig igenom vissa samtal och hoppas att man inte missar väsentlig information.

Övrigt
Det jag tycker mest illa om är att spelet tar slut alldeles för fort. Jag hade velat ha mer. Det tar inte så värst många timmar att spela igenom det och det känns lite snopet. Men det är ändå ett gott betyg, då det betyder att man knappast tröttnat på Syberia-världen.

Innehållsförteckning:
Ryska skurkar
Snygga filmsekvenser
Stygga pingviner
Gladlynt youkin
Döende uppfinnare
Envis privatdeckare
Trasigt tåg
Drömmars uppfyllande
Halvkluriga gåtor

Spelat på:
AMD Athlon XP 2400+, 256 MB Ram, Nvidia TNT2 32 MB, Win XP

Minimikrav:
PII 350 Mhz, 64 MB Ram, 16X CD-ROM, 16 MB 3D-kort, 400 MB ledigt på HD, Win 98/ME/2000/XP

Spelfakta:
Äventyrsspel för PC
Utvecklare: Microids
Distributör: Toptronics

Release: 2004-03-23



Mia Gustavsson : 04-08-23




 
> maila crew@bulldozer.nu