[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>>spelat - datorspel - recension - Warcraft III


Warcraft III - Reign of Chaos
(PC)

En generation har gått sedan orcherna senast strömmade ut genom den mörka portalen för att skövla Azeroths fält och skogar.
Sedan en allians av människor, alver och dvärgar slagit dem tillbaka och en gång för alla gjort slut på hotet mot freden har lugn rått på Azeroth. Men under ytan bubblar det av oro.

Thrall, en ung orchshaman uppvuxen hos människorna, vill leda sitt folk mot friheten.
Prins Arthas, son till Lorderons kung Teranas, törstar efter makt och ära. De odödas herre har tröttnat på att vara en marionett i demoners händer och de isolerade nattalverna börjar märka hur en urgammal fiende åter närmar sig.
Det är åter igen dags, för krig.

Screenshot "WCIIII"
En mur av spikbeklädda små hyddor, typiskt orchisk arkitektur.

Blizzards starka sida har alltid varit ett drivet historieberättande, och deras mellanscener och har kommit att mer och mer likna fullvuxna filmklipp. "Warcraft III" är knappast något undantag och releasen förebådades av nedladdningsbara trailers med datorrenderade scener som inte alls hade skämts för sig i filmiska sammanhang.
Lite tråkigt att filmen "Final Fantasy" gick så dåligt att det knappast kommer en ny datoranimerad film baserad på ett datorspel.
Annars hade någon av Blizzards licenser varit ett hett tips på en given kassasuccé.

Även denna gång har man knåpat ihop en lysande story, fyra kampanjer med fyra olika folkslag. Människor, odöda, orcher och nattalver, vävs samman i en episk berättelse om demonernas återtåg till Azeroth.
Svek, missförstånd, maktbegär och urgammalt hat är byggstenarna i denna apokalyps som skall sätta stenarna i rullning inför kommande masspelarrollspelet "World of Warcraft".
Det första som slår mig är att spelet är utvecklat och släppt precis samtidigt för Mac och PC. En glädjande nyhet för alla Appleägare helt klart.
Fantastiskt nog har man dessutom lyckats klämma in hela spelet i bägge versioner på en enda hybrid-CD. Detta trots bortåt tjugo till trettio minuter film och ett gediget spel med många möjligheter.
Näst sak jag möts av, efter installation, är hur snyggt det är.
Jag hade nog oroat mig en smula att övergången till polygonbaserad 3D-grafik skulle ta bort en del av "Warcrafts" seriteidningslika charm och utseende, men jag måste säga att man har lyckats riktigt bra på den fronten.
Texturer, modeller och animationer är alla riktigt snygga. Möjligen skulle man kunna önskat lite mer läppsynk på karaktärsporträtten när de talar.

Screenshot "Rim:Battleplanet"
En grupp trollschamaner samlas runt den helande källan.

Givetvis är det realtidsstrategi det handlar om när det heter "Warcraft".
Spelet är rätt så likt sina föregångare, man känner igen enheter och spelstil rätt så väl. Skillnaden är hjältarna, spelets huvudpersoner, som är närvarande på varje bana. Under varje kampanjs lopp får du lära känna två till tre olika hjältekaraktärer och följa deras utveckling från ganska så veka små töntar till nästan helt ostoppbara stridsmaskiner som kan tillintetgöra en hel trupp fiender helt på egen hand.
Du kan också hitta skatter som din hjälte bär med sig från uppdrag till uppdrag, föremål som ger mer hälsa, gör att hjältens attacker ger mer skada eller gör bäraren osynlig.
Om din hjälte skulle råka stupa i strid är det en bra idé att ha ett altare där han eller hon kan återuppväckas.
Det faktum att spelet har ett tydligare fokus med närvarande hjältar gör att det blir mer storydrivet, där "Warcraft II" ibland blev mest en excersis i "bygg en egen bas och mosa sedan motståndarens" får vi i trean mer klara och definierade uppdrag som måste utföras. Vanligtvis är den enklaste lösningen dock fortfarande att bygga en egen bas och sedan mosa motståndarens.

Kampen utspelar sig till att börja mellan de eviga fienderna - människor och orcher. Efter hand visar det sig dock att betydligt mer står på spel, de odöda vägrar ligga still och deras demoniska herrar verkar önska komma för att återta den värld de kördes bort ifrån för tiotusen år sedan.
Som spelare får man prova på att kämpa mot de andra fyra raserna samt mot demonerna och deras brinnande hantlangare.

Spelets fyra raser är välbalanserade men skiljer sig åt på många sätt.
Från nattalvernas arbetare som kan skörda timmer utan att hugga ner träden, och sår sig själva för att bygga sina trädhus till de odödas frostsprutande skelettdrakar. Alla enheter och byggnader har en motsvarighet hos de andra raserna, men är också högst unika.
Till exempel kan människorna bygga obeväpnade spaningstorn som kan uppgraderas till båg- eller kanonbestyckade vakttorn.
Orcherna som alltid varit krigiska av sig, slänger i ett par bågskyttar i varje torn från start och nattalverna odlar upp ett jättelikt människoliknande träd som kastar klippblock på förbipasserande.

Screenshot "WCIII"
På Northronds snötäckta vidder ger sig en grupp människor och dvärgar in i kamp med jättelika ulvar.

Grafik:
Grafiken är enastående.
Kanske inte lika snygg och detaljerad som 3d-grafiken i "Dungeonsiege", men klart tillräcklig.
Den är väldetaljerad och väldigt serietidningsmässig, med rena linjer och klara färger. Där modellerna ibland ser lite kantiga ut på grund av polygonuppbyggnaden så kompenserar de vackra ljuseffekterna mer än väl.
Till exempel är strålen av månljus som faller ner på en nattalvsbyggnad under konstruktion väldigt tjusig.
Även de auror och de specialeffekter som följer med vissa av hjältarnas färdigheter är en fröjd för ögat.
Spelets kamera kan varieras från en fågelvy till ett läge närmre marken, dock använder man nog bara markkameran vid de tillfällen man vill ta en snygg skärmdump.
Ursprungstanken i spelet var att ha en fritt rörlig kamera, som i "Dungeonsiege", men efter hand beslutades att en fixerad kamera var mer funktionellt.
Dock kan man fortfarande göra små panoreringar med tangenttryckningar.
Håll inne "delete"-tangenten och kameran svänger åt höger och stannar i det läget till du släpper knappen, håll inne "insert"-tangenten och kameran gör en tur åt vänster.

Ljud:
Ljudet är, precis som man kommit att vänja sig vid i Blizzardprodukter, helt underbart.
Alla enheter har en eller två olika repliker som talar om att de är valda och att de har uppfattat din order, sedan kan man på de flesta klicka upprepade gånger för att få ta del av olika humoristiska budskap.
Från gevärsdvärgens "Guns don't kill people, I do!" till minotaurhövdingens "Only two things come from Texas and I've got Horns."
Det går att sitta och bara klicka på enheterna i spelet för att få höra deras repliker och glömma bort allt annat.
Även musiken och ljudeffekterna i strid är av mycket hög klass.

Screenshot "WCIII"
Djupt inne i skogen, där nattalverna bor, kan till och med träden ses knalla omkring.

Flerspelarläge:
Vad vore Blizzard utan Battlenet?
Givetvis kan man spela sitt "Warcraft III" gratis över Internet.
Nyheter är ett rankingsystem som aktivt skall sålla bort spelare som befinner sig långt över din nivå. (Även om jag mest får tvärdäng vem jag än möter)
Du kan välja olika spelstilar, från "en mot en" till gigantiska åttaspelarsslag med antingen "alla möter alla" eller två lag om fyra som kämpar mot varandra.
Givetvis fungerar det nästan helt smärtfritt och är betydligt mycket enklare än de flerspelar-alternativ som vanligtvis erbjuds i genren.
Även i flerspelarläget följer hjältarna med, med ny grafik för flera av dem och med nya repliker för samtliga. Det enda jag tycker är lite tråkigt är att man måste börja med en ny hjälte på nivå ett varje gång man spelar.
Det hade varit kul att kunna välja att ta med sig sin favorit i kamp mot kompisarna.

Allt som allt:
Jag har väntat på "Warcraft III" ett bra tag och tycker att det levde upp till de flesta förväntningarna.
Visst är det på sina håll kanske lite väl likt sina bägge föregångare, men jag tycker nog ändå att det står sig tillräckligt bra på egna ben för att vara värt pengarna. Flerspelarläget ger, precis som vanligt i den här typen av spel, en ganska så lång livslängd dessutom så är upplägget som gjort för en uppföljande expansion som rykten gör gällande kommer om cirka ett år till fjorton månader.
Filmsekvenserna mellan de olika kampanjerna är vansinnigt snygga, och bara de värda att spela igenom spelet för.
De kortare drivande filmsekvenser som skapats i spelmotorn för att föra handlingen framåt är även de rätt så tjusiga.
Det finns gott om saker att upptäcka, på nästan varje bana finns extra bonusuppdrag gömda och diverse monster som äventyrliga spelare kan mäta sina krafter mot för att vinna erfarenhetspoäng och skatter till sina hjältar.
Bra ljud, bra grafik, bra story och balanserat spel.
Kan man önska sig så mycket mer?
Tror knappast det.

Spelat på:
AMD Athlon 1,2 Ghz, 384 MB Ram, GeForce 2 Grafikkort, Windows XP

Systemkrav:
PC: Pentium II 400 Mhz, 128 MB Ram, 8 MB 3D-grafikkort med Direct X 8.1-stöd, 4x CD-rom
MAC: G3 400 Mhz, 128 MB Ram, 16 MB 3D-grafikkort, 4x CD-rom

Innehållsförteckning:
Orcher, människor,nattalver och odöda
Svärd
Magi
Drakar
Humor
Dramatik
Allt ett fantasystrategispel bör innehålla

Svensk distributör: Panvision.

Harald Åberg : 02-07-22


 
> maila crew@bulldozer.nu