[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]
>> spelat - krönika - nätverksspel


Rapport från en f.d oskuld

Agnes hade gjort det, debuten var tidig.
Tor också, massor av gånger.
Och många andra med för den delen. Men inte jag.
Trots att jag i sammanhanget uppnått en aktningsvärd ålder.
När de, mina kollegor, insåg att jag faktiskt var helt oerfaren på området såg de det som sin plikt att hjälpa mig ur ledan.
Det skulle snart visa sig att det inte var odelat för min skull som de med entusiasm tog sig an projektet….

Tid och plats bestämdes, jag var fast besluten om att visa att även blygsamma erfarenheter var nyttiga sådana. Så kom Dagen D.
Tiden var inne, tärningen var kastad, kamelen hade pissat i hörnet.
Kort sagt - jag skulle invigas i datorspelens mytomspunna värld!

Vi var 5 personer som fullastade med chips, Coca-Cola och datorer sammanstrålade på trettondagskvällen.
Som förstagångare behövde jag inte ta med egen dator, Lars hade en gästdator. Självklart. Dessutom sa de att det skulle ta alldeles för lång tid att "mojsa till" min så den blev användbar. Det var inte precis de orden som yttrades, men det var nog innebörden. Typ.

5 spelare - 5 burkar. Kablar högt och lågt, installering, ip -adresser, alla sladdar in i buffen. Eller snuffen. Hubben hette det! Tor och Fredrik i köket, Agnes, Lars och jag i vardagsrummet.

Min första bekantskap skulle bli "Unreal".
Passade min sinnesstämning ganska bra.
Agnes gav korta instruktioner: spring över till fiendeborgen, ta flaggan, spring tillbaka och sätt den i hålet. Framåt med
E, bakåt med D, byt vapen med R och W, titta och styr med musen och högerklicka för att skjuta. Piece of cake!
Datorn är mitt arbetsredskap, jag har relativt mycket bakom pannbenet, så hur jäkla svårt kan det vara? Är väl för sjutton Fil Kand.
Ett vrål från köket om att allt är klart, på med hörlurarna och in i den interaktiva världen.

Ur dataspelet "Counterstrike"

Jo tjena. Vad är upp och ned? Jag rör ju musen stilla och fint!
Framåt…dubbelve dubbelve dubbelve...här går det inte fort.
Jaha, fel knapp!…Sådär ja…

PANG!
Hjälp, jag är sårad! Fetfel. Jag är stendöd.
Var kom han ifrån? Hur kom han hit? Hmm
...var sänker man volymen?
Få se nu, hur kommer jag upp…

SPLASH!
Min förlängda arms inälvor ligger återigen spridda över det interaktiva golvet.
SCHWOOOSCH - "The enemy has taken the flag, recover it!"
Vilken flagga? Och var finns den?
AHA - man kan komma ur den här labyrinten.

"You suck" ekar datorrösten i mina öron.
Dito, burkhelsike…
PANG!
- Men vad faaan Agnes, kan jag inte få resa mig innan du dödar mig?
- Lilla gumman du måste byta vapen om du skall ha en chans.
Vaddå byta vapen? Ja just det…dubbelve var det.
"Torman has the flag"
Jaha. Kul för honom. Själv försöker jag komma ur borgen. Nu skall vi se…
"TA-TA-DAAA! "Blue team has won"

Vaddå vunnit? Jag menar, skall man inte typ få en massa poäng och så?
Jodå. Lilla listan på hur många man dödat och hur många gånger man dödats ploppar upp på skärmen.
Segerrop från köket. Belåtna flin från mina medspelare i vardagsrummet.
De tittar längst ned på listan.
Garv! Inte nog med att jag, självklart, dödats flest gånger. Jag har lyckats med bedriften att få minuspoäng i raden för antalet dödade. WARUM?
- Det blir så när man skjuter med megageväret allan rakt in i muren, säger Agnes. Självmord alltså. Hmpf.

Ny omgång följs av ännu en.
Jag kom ut ur borgen. Tog mig till och med över till den andra. Sakta men säkert navigerade jag med E och D, sköt och dog och föll över kanten.
Skam den som ger sig, man är ju en surviver.
Lika bra att förtränga den medfödda avskyn för nederlag, de här människorna är proffs. Gör de inget annat än sitter de framför datorn all sin lediga tid?
Get a life…

Nästa spel är "Star Craft".
Efter en blick på skärmen inser jag omedelbart det lönlösa i att ens försöka. Hjälp tillkallas och jag väljer åskådarplatsen.
Små maskar som man muterar och bygger ihop till större läbbiga grejor.
Mutera, bygga, mutera och bygga, flytta, mutera, bygga… Och?
Somnar nästan, tur man sitter på en pinnstol. Till slut är det han som "gömt sig i ett hörn och byggt som fasen för att sedan förstöra för alla andra" som effektivt demolerar Tor, Agnes och Lars livsverk.
Ingé kul längre - chips- och drickapaus. Tack för det, televerket.

Får stifta bekantskap med ytterligare ett döda eller dödas spel, "Counter Strike", och lyckas faktiskt kamma hem några stackats poäng.
Dricker mängder med Coca-Cola, käkar chips, dricker kaffe och vips är klockan halv fyra.
Axlarna ömmar och ögonen svider, begrepp jag knappt kan uttala studsar likt squashbollar i skallen.
Mina kollegor har inte missat något tillfälle att indirekt kommentera min uppenbara brist på framgång.
Ok, ett och annat uppmuntrande ord har också hörts.
Jag har blivit dödad fler gånger än jag trodde var tekniskt möjligt, den totala förnedringen är ett faktum. Har spenderat åtta timmar med ett gäng datafreak som konspirerat, använt hemliga kortkommandon, genvägar, mångårig erfarenhet och ren elakhet.
Det finns bara en sak kvar att säga.
När spelar vi nästa gång?


Modesty : 01-05-18


 
> maila crew@bulldozer.nu