Läs mer:
Så funkar...
> Ebola
> Galaxer
> Världens största scoutläger
> Jordens undergång
> Undergångssekter
> Förlovningar

Katter och erfarenheter

Satt en dag och funderade över varför min katt låter som den gör.
Läste samma dag att en katt anpassar sina läten efter den individ den har att göra med.
Detta var tydligen någonting som den inte kunde styra över själv utan det hade med evolutionen att göra, infödda beteendemönster och sånt.

Ganska intressant, tänkte jag, eftersom min katt inte låter som någon annan katt jag har haft att göra med.
Emellanåt slipper det ut ett riktigt jam (av äkta mjao-modell) men oftast är det knorrmjormande och mjaaorn eller gnaognao som gäller.
Nan-njao är det allra vanligaste.
Det fungerar som universalmjao när den vill kolla läget.
Det senare förekommer även i kombination med sig själv. Nan-nan-njao. Rekordet tror jag har varit fyra i rad, det förekommer sällan och man undrar varje gång vad det beror på.

Samma artikel berättade att olika kattägare kunde lyssna till en katts läten och avgöra vad den ville.
Ungefär som att titta på hur en hund beter sig och utifrån det avgöra vad vovven tycker om situationen.
Skulle vilja använda dessa uppenbarligen erfarna tolkar tillsammans med min katt för att se ifall de kan få något vettigt ur den. Troligen inte mer än vad jag får.

Mina personliga erfarenheter av kattläten är att katter helt klart experimenterar med sina läten för att se vad som fungerar. De lär sig av erfarenhet så att säga.
I brist på annat sitter han (min katt) gärna vid ytterdörren och provar sina olika jam i en mängd olika tonarter.
Några av dem skär genom märg och ben, andra kommer alldeles säkert från någon annan dimension.
Jag misstänker att han har en portal till helvetet någonstans nere i magtrakten.

Det finns ytterligare bevis för att erfarenheter formger beteendet, precis som för annat levande med egen hjärna.
Någon gång lärde han sig att hoppa på dörrhandtaget så att dörren öppnades. Detta trick utövar han alltid då jag tar bort den mur av ölbackar som står alldeles under dörrhandtaget (de finns där för att förhindra hoppövningen).
Inte för att dörren öppnas längre, den är låst numera, utan för att den har öppnats - åtminstone en gång tidigare.
Erfarenheten försvinner här och övergår i ren envishet.
Han har (som tur är) inte kopplat ihop hoppandet med dörrhandtag när det gäller andra dörrar, så dörrhandtag/hopp kombinationen utförs endast mot ytterdörren. Något som kanske kan ses som ett bevis för att de inte är så smarta, inte mitt exemplar i alla fall.

Tapeter är ett annat favoritämne som aldrig tar slut (även om de numera är nedslitna till cementen i vissa hörn).
Jag har prövat alla tips jag fått men inget fungerar.
Jag tror att det är erfarenheten i kombination med envishet som spelar in här, ett bra bevis för att kombinationen leder långt.
Han vet att jag inte orkar köra med tipsen ifall jag ser att de inte ger resultat direkt.
Jag har prövat fy-spray vilket han totalt ignorerade.
Han tycker att den luktar illa och gömmer sig när man kommer med flaskan i högsta hugg, men han drar sig inte för att bada i de pölar man i förhoppning skapar på favoritställena under sängen.
Han vet också att "nej-befallningen" inte har någon betydelse så länge man inte står upp. Att ge befallningar från sängen är alltså helt meningslöst.
Vattenpistol var också i bruk ett tag, han bevisade att han var beredd att ta den fighten till extrema gränser när han helt enkelt låg helt stilla och tittade på mig när jag gjorde slut på ammunitionen i pistolen mot hans bakdel.
Genomblöt jamade han och återgick till klösandet när jag gick för att fylla på.

Något som däremot inte verkar ha nått honom är att det som hamnar i avloppet i duschen inte går att få upp igen, inte om man är en katt.
Sannolikheten att hans leksaker hamnar på toaletten där den ystra leken slutar i avloppsbrunnen är nära nog 100%.
Kanske är det snopenheten som gör att det inte registreras i hjärnan?
Jag har inte heller förstått varför han envisas med att få bita min flickvän i benet efter han har hälsat färdigt, i alla fall bara lite grann.
Detta beteende kan ge upphov till underhållande scener även om man givetvis tycker lite synd om flickan.
Jag väntar med spänning på en förklaring om det när någon som har en.

Att ha en katt ställer många krav, bland annat tålamod.
Mitt hem är utrustat med urtjusiga dörrar med räfflat glas i.
Räfflorna i glaset i kombination med kattklor låter mycket illa.
Själva skrapandet varvat med jamandet från helvetet skapar en symfoni med ljud som kan väcka döda, jag befarar på allvar att det åtminstone väcker grannarna. När denna morgonterror börjar på lördagar och söndagar samma tid som när jag normalt går upp till jobbet vill man mörda någon.
Det värsta i detta fallet vore att går upp och släppa in katten eftersom detta i sin tur skulle lära honom att det är så man gör för att öppna den dörren.

Kampen mellan tålamod och envishet går vidare.
Dessvärre visar erfarenhet att katter oftast vinner just den matchen.