[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Knypplings-surfa:
> Föreningen svenska spetsar

Bulldozers rymdtema:
> Påtryck: tema rymden

 

 

>> vad hände med...knypplingen


Mysteriet med knypplingen

Bulldozer vill inte bara roa dig, utan också berätta för dig hur det verkligen fungerar…
I vår presentation har vi spännvidd "från knyppling till rymden" och rymden har vi ju avverkat så då borde det rimligtvis vara dags för knypplingen.

På senaste redaktionsmötet så diskuterade vi faktiskt formuleringen och vem som gett upphov till att just knyppling ska vara del av Bulldozers granskande.
Ingen ville kännas vid det och faktum är att inte ens alla redaktionsmedlemmar visste vad knyppling var, jag går inte in på vilka här.

Förutom att jag är tjej och därmed automatiskt bör få den informationen via bröstmjölken (när det gäller söners amning så har mamman ett filter som rensar bort allt sånt ovidkommande för att inte överhetta en liten pojkhjärna) så har jag faktiskt provat på att knyppla.

På högstadiet så var vi några tjejer som på syslöjdstimmen upptäckte några stora konstiga formationer uppe på en hylla. Vår lärare berättade att det var knyppeldynor och förklarade funktionen.
Eftersom detta var på åttiotalet och spets var vanligt på kläderna såg vi oss själva knyppla fräcka och unika spetsar att dekorera kläderna med. Åttiotal som sagt. Man kan ju inte alltid ta ansvar för alla sina val och handlingar, framför allt inte under en förvirrande tonårsperiod.

Vi valde ut några mönster att knyppla efter och Nettan valde givetvis det som var bredast och hade udd dessutom.
Jag som redan då insåg mina begränsningar valde en hyfsat smal och diskret historia.
Kan väl säga som så att knyppla inte är så lätt och att hålla reda på alla små pinnar, spolar och i vilken ordning man ska vrida dem definitivt inte är lätt. Dessutom är en knyppeldyna både tung och otymplig att bära på (vi var tvungna att ta hem dem för att överhuvudtaget komma nån vart med spetshistorierna).

Hur slutade det då?
Givetvis knypplade Nettan klart en remsa som räckte att sättas på nån blus eller tröja, själv har jag en liten spetsremsa på ett par centimeters bredd och cirka femton centimeter lång någonstans i mina gömmor.
Under flera års tid fick den hänga i en nål på anslagstavlan men den försvann längre in i gömmorna i samband med en flytt.
Dessutom så var faktiskt träslöjden roligare!

Hur gör man då när man knypplar:

Tja, enkelt uttryckt så är knyppling är en slags flätning med trådar som är upplindade på pinnar. Det bygger på två rörelser, korsning & vridning.

För att kunna knyppla så behöver man en speciell dyna, knyppelpinnar, knappnålar och inte minst någon som lär en hur man gör.

Knypplingen som görs i västeuropa är vanligtvis vit spets, ibland förekommer metalltråd eller silke. I bland annat östeuropa förekommer även färger i spetsen.
I både Italien och Belgien finns en lång och utvecklad tradition av knyppling, och brysselspets är nog ett namn som troligtvis många kvinnor har hört.

I Sverige har det förekommit och förekommer knyppling i delar av Dalarna, Blekinge, Skåne och Halland men framförallt i området runt Vadstena. Vadstenaknypplingen är egen division inom knypplingen och har varit att betrakta som saluslöjd och därför också följt modets växlingar.
Den övriga knypplingen som varit i landet har i första hand varit för det egna behovet av spets, till folkdräkter exempelvis.

När jag söker på ordet knyppling på Internet så får jag ett flertal träffar och hittar bland annat Föreningen Svenska Spetsar med över tusen medlemmar.
Besök deras hemsida för utförlig information om knypplandets konst.


 

Carin Thärnström : 02-09-25


> maila crew@bulldozer.nu