[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Läs mer:
Så funkar...
> Ebola
> Galaxer
> Världens största scoutläger
> Jordens undergång
> Undergångssekter
> Förlovningar
> Katten
> Förkylningen
> Finlandsbåten
> Fläckar

>> så funkar...påsken


Påsken

Påsken är en av de största kristna och judiska högtiderna även om symbolik och betydelse varierar för de olika religionerna.
För judendomen firas påsken till minne av uttåget ur Egypten och för kristendomen är påsken en påminnelse om Jesu lidande, död och uppståndelse.

DEN JUDISKA PÅSKEN
Judisk påsk firas en vecka under vårmånaden Nisan (motsvarande slutet på mars, början på april).
Ordet påsk kommer av arameiskans "pascha" och hebreiskans "pesach" som betyder "påsklamm". Det går tillbaka på den uråldriga traditionen att under våren slakta ett lamm. Påskens betydelse och innebörd har ändrats genom tiden. Från början kan lammslaktandet ha varit ett slags nomadritual när stamfolken på våren gav sig ut för att söka nya betesmarker. Påsklammets blod skulle skydda boskapen mot demoner.
Sedan blev symboliken ändrad till att hänga samman med det judiska folkets flykt ur Egypten. Lammet offrades till åminnelse av att Gud skonade de judar som bestrukit sina dörrposter med blod när han lät sin vrede slå till över Egyptens folk.
I Palestina slog man sen ihop det traditionella firandet av den första spirande vårgrödan, "det osyrade brödets högtid", med påsken. Symboliken kom nu istället att handla om att den brådstörtande flykten ur Egypten inte givit tid att jäsa brödet. Under den traditionella påskmåltiden, seder, äter man förutom osyrat bröd också bittra örter som skall påminna om hur egyptierna förbittrade judarnas liv. Man läser också högt ur påskhaggadan som berättar om judarnas flykt ur Egypten och deras befrielse från slaveriet.

DEN KRISTNA PÅSKEN
Att den kristina påsken firas under samma period som den judiska beror helt enkelt på att Jesu död inträffade just under det judiska påskfirandet i Jerusalem.
Påskveckan kallas inom kristendomen för "stilla veckan" och inleds med Palmsöndagen som firas till minne av Jesu intåg i Jerusalem då folket strödde palmblad på hans väg.
Onsdagen i veckan kallas sedan medeltiden för dymmelonsdagen då det var brukligt att dämpa kyrkklockornas klang genom att byta metallkläppen mot en i trä (på fornsvenska kallad "dymbel"). En sed som försvann i och med reformationen. Inom den katolska kyrkan är kyrkklockorna helt tysta mellan skärtorsdagens kväll och påskdagen.
Skärtorsdagen har fått sitt namn efter det fornsvenska ordet "skära" i betydelsen "rena". Det syftar på nattvardens instiftande, att Jesus dagen innan korsfästelsen delade en sista måltid med lärjungarna och att han innan måltiden tvättade deras fötter.
Långfredagen handlar om Jesu lidande och död och har traditionellt varit en dag för stillhet. Fram till 1973 var det förbjudet att anordna offentliga nöjesarrangemang på långfredagen och i äldre tid klädde man sig ofta i svart denna dag.
I den senaste religionsvetenskapliga forskningen anger man att Jesus troligen föddes ungefär 3 år före "Jesu födelse" och att korsfästelsen mest troligt ägde rum fredagen den 7 april år 30.
Ursprungligen så firades påsken med en vaka påskaftons-natten och det var också årets största doptillfälle och en av förberedelserna inför dopet var den 40 dagar lång fasteperioden.
Påskdagen har mer tonen av en glädjefest eftersom detta är dagen för Kristi uppståndelse. Slutligen firas Annandag påsk som den dag då de första mötena med den uppståndne sker.

FÖR DÄR EMELLAN KOMMER FASTAN...
Fastetiden innan påsk är numera ett minne blott för de flesta.
Den traditionen försvann nästan helt här i Sverige i samband med reformationen.
Fastan inleddes på askonsdagen i fastlagsveckan och sträckte sig fram till påskafton. Dessa 40 dagar symboliserar Jesu 40 dagar i öknen eller det judiska folkets 40-åriga ökenvandring. Fastan innebar att man inte fick äta kött och att man skulle vara allmänt återhållsam med maten.

Fastlagsbullen, semlan, är ett kvarlevande minne från tiden då fasta genomfördes.
Ett annat namn på stilla veckan är dymmelveckan och under dymmelveckan samt under fastetiden så ansågs det inte passande med stora fester eller bröllop och in på 1600-talet så undvek man att spela på kyrkorgeln under fastan.
Det var en tid för stillhet och eftertanke och kanske också för att man inte orkade så mycket på grund av bristande mathållning.
Långfredagen var en dag som skulle firas i total stillhet och våra föräldrar minns säkert hur de som barn upplevde den långa, långa fredagen som urtråkig.

Ofta sker också en viss sammanblandning mellan namnen på dagarna i påskveckan och namnen på dagarna i veckan efter fastlagssöndagen (som infaller i slutet av februari). Den så kallade fastlagen är de dagar man vanligtvis laddade upp inför den kommande fastan. Det var vanligt med stor fest och ren karneval ("carne val" betyder för övrigt "farväl till kött").
Måndagen i fastlagen kallades blå måndag eller svart måndag.
Detta efter en tysk sed då kyrkan kläddes i svart eller blått denna dag.
En annan, mer folklig, förklaring som givits är att svart måndag syftade på att man skulle sota sin skorsten denna dag. Dialektala namn på dagen är fläskmåndag, köttmåndag eller korvmåndag eftersom det var en dag att festa om ordentligt på mat och dryck innan fastan tog vid.
Tisdagen kallas vittisdag eller fettisdagen och firades på sina håll som en riktig högtid då man inte bara fick äta semlor utan också ha det festligt på alla möjliga sätt. Hur som helst syftar båda namnen på mathållningen. Att det var dagen att äta "vit mat", dvs smör- och mjölkmat, eller fet mat.
Askonsdagen syftade på att fastan inleddes och att prästen tecknade ett kors i kyrkobesökarnas panna med aska som en symbol för botgöring.

HÄXOR OCH KÄRRINGAR
Påsken var också den period då man menade att häxsabbaten på Blåkulla skedde och skyddsåtgärder mot häxorna och försöket att inskränka deras resande skedde oftast på dymmelonsdag och skärtorsdag genom att man målade kors eller pentagram på dörrarna och gömde undan "fordonen", kvastarna.
På påskaftonen sköt man smällare för att skrämma de hemvändande häxorna och det tändes även påskeldar här och var i landet, av samma anledning.
Numera klär små barn ut sig till påskkärringar och påskgubbar på skärtorsdagen eller påskafton, och går runt till grannar och bekanta med kvast och kaffepanna (gammal kopparpanna eller liknande) för att tigga godis och pengar.
I gengäld så får givaren ett påskbrev eller påskkort. Påskbreven kastades förr i smyg in till mottagaren men överlämnas numera med krav på ersättning.
I Bohuslän kläddes en flicka förr till påskbrud och leddes på påskdagen runt på en tiggarrunda liknande dagens variant på påskkärringar.

PÅSKHAREN
Påskharen kan väl närmast beskrivas som en variant av tomten, fast han kommer med godisägg istället för klappar. En vanlig tradition är att påskägg med godis göms och skall letas upp av barnen i familjen.
Påskharen är en tysk uppfinning och var en relativt okänd företeelse även i stora delar av Tyskland fram till omkring 1850 då godis- och leksakstillverkare började hårdlansera den som påsksymbol för barn.

PÅSKKORT
Seden att skicka påskkort, som allt mer tunnas ur, är inte mer än dryga hundra år gammal och troligen av kommersiellt ursprung.

PÅSKPYNT
Påskris eller fastlagsris är ett björkris med fjädrar och pynt som används som dekoration. Förr hade det ibland en annan funktion. Det var inte ovanligt att husbonden på långfredagen piskade husfolket med det för att påminna dem om Jesu lidande.

PÅSKMAT
Påskaftonen var inledningen av den mer festliga delen av påskveckan.
Nu var den långa tråkiga fredagen till ända och det var dags att fira.
Ägg har funnits länge på påskmenyn, främst för att det var förbjudet att äta ägg under fastan och för att det var vid den här tiden på året som hönorna började värpa igen.
Ägget är också en urgammal symbol på återfödelse och förnyelse, vilket passar bra ihop både med vårfirandet och den mer religiösa aspekten.
Att ha lamm på det kristna påskbordet blev vanligt först på 1900-talet, för oftast så var det ont om slaktfärdiga lamm till påskhelgen. Påskalamms-seden är annars central i det ursprungliga judiska påskfirandet.
Lutfisk som påskmat var vanligast i västra delen av Sverige och är troligtvis en påminnelse om dess funktion av fastemat.
Nu för tiden så blandas olika mattraditioner hejdlöst på påskbordet, men sill och ägg i olika former finns nog på de flestas påskbord. Lamm och lax är två andra vanliga påskmaträtter.

 


> maila crew@bulldozer.nu