[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

i fokus

Läs mer:
> Rymdkapplöningen
> Rymdhundarna
> If you can't make it - fake it

 

>> rymden - djur i rymden


Djuriskt i rymden

Om hundarna var ryssarnas bästa vänner så var aporna amerikanarnas favoritdjur.
Under de allra första rymdexperimenten använde man sig av fruktflugor, möss och råttor. Ganska snart började man använda livsformer mer lika oss för att kunna gå vidare mot det stora målet - att kunna skicka upp en människa i rymden. Men vägen dit var inte direkt spikrak.

"Monkey to the moon":
Från att ha skickat upp luftballonger så högt man kunde för att kolla vad som hände med fruktflugorna vid 170 km höjd bestämde man sig alltså för att testa andra djurs uthållighet för tunn atmosfär, strålning, höga G-krafter och mikrogravitation. I de första försöken höll man sig inom jordens atmosfär, sk höghöjdsflygning, vilket innebär att man inte går högre än ca: 165 km upp där rymden så att säga "börjar".

Den första apan i ett sånt försök hette Albert och var en rheusuapa. Han sköts upp i juni 1948 med en V2-raket från White Sands i New Mexico. Hans tripp blev inte direkt någon succé eftersom syretillförseln till noskapsel på raketen inte funkade och han dog.
Ytterligare två apor, en rhesus och en makak, dog under dessa tidiga rymdexperiment. Det handlade främst om tekniska missöden med kapslarna vid landning och inte om att de inte klarade påfrestningarna.

Gordo
Gordo - före sin tripp.

1951 lyckades en apa faktiskt överleva en uppskjutning, och en landning. Detta tillsammans med 11 möss. 1952 överlevde två apor och två möss både en raketfärd till 65 kilometers höjd och 2 minuter i viktlöshet samt att bli filmade under denna manöver. De var alltså de första djur som USA lyckades återbörda till jorden efter en raketresa - utan att de dog.

1958 fick apan Gordo göra en riktig rymdtripp ombord på "Bioflight 1" som sköts upp av en Jupiter-raket till 480 kilometers höjd. Han var alltså USAs första äkta rymdapa och den första som lämnade atmosfären. Hans hjärtslag, kroppstemperatur och övriga värden såg finfina ut hemma på kontrollstationerna på jorden. Det enda problemet var egentligen att kapselns flytförmåga inte var så bra. Gordo klarade rymden, men vid nedslaget i havet sjönk kapseln. Och Gordo. Han blev den första apan i rymden, men fick aldrig nån credit för det eftersom alla uppmärksamhet hade fokuserats på att han inte överlevde. Ingen bra PR för USA alltså.

Abel och Baker
Abel och Baker efter landning..

Nästa apor ut i astronautkavalkaden var Abel och Baker, som sköts upp 28 maj 1959 ombord på "Bioflight 2". De är lite av USAs svar på Laika, bortsett från att de kom levande hem igen. Det var tillräckligt för att amerikanarna skulle bli helt till sig över framgången. Sanningen var att de inte direkt hade fått någon lång träning innan sitt krävande uppdrag och gjorde därför bort sig helt. De apor som ursprungligen tänkts och tränats för uppdraget visade sig vara indiska tempelapor, vilket till och med de hädiska amerikanarna insåg var heliga djur som man inte kunde handskas med hur vårdslöst som helst. För att inte dra på sig missnöje och otur så letade man upp nya apor, bland annat Abel och Baker, som dock rymde på väg till träningslägret. När de väl kom till rätta var det inte många dagar kvar till övning innan uppskjutning. Abels uppgift var att, när en röd lampa lyste, trycka på en knapp. Tyvärr verkar det som om Abel blev lite chockad över tvångsrekryteringen till rymdapa så han ägnade istället flygturen åt att leka och tryckte inte en endaste gång på en enda liten knapp. Kompisen Baker somnade faktiskt till och med. Grovt fiasko! Dessutom var Abel så förvirrad efteråt att han till sist måste avlivas. Inget vackert öde för en rymdpionjär!

Baker
Baker - sjusovaren.

I december 1959 fick rhesusapan Sam (döpt efter School of Aviation Medicine) åka på en liten tur ombord på raketen Little Joe. Detta projekt var en del av Mercury-programmet som skulle testa utrustning till framtida bemannade flygningar. Han åkte 55 mil upp i rymden och landade välbehållen med sin kapsel två timmar senare i Atlanten. Väl tillbaks på basen åteförenades han med sin "fru" - Miss Sam.
Hon åkte på en egen tur 21 januari 1960 med den andra djurbemannade Little Joe-raketen för att testa räddningssystemet och Mercurys räddningskapsel. 58 minuter senare landade hon i Atlanten och plockades upp av en marinhelikopter.


Rymdapan Ham
Rymdapan Ham i hårdträning.

21 januari 1961 skickade USA upp schimpansen Ham ombord på Mercury 2-kapseln. Ham var döpt efter "Holloman Aerospace Medical Center" i New Mexico där aporna tränades. Han var mer väldresserad än sina föregångare och lyckades trycka på rätt knappar och dra i rätt reglage precis som han tränats till.
Journalisterna som besökte träningslokalen imponerades av apornas intelligens:
"Ett av träningsmomenten var att dra i en spak exakt 50 gånger, om apan utförde det korrekt fick han en bit banangodis. Fler eller färre än 50 dragningar fick träningsmomentet att startas om utan belöning. Stanley C. White på MSC berättade för reportern att aporna drog i spaken "bangity-bangity-bang" ungefär 45 gånger och sen långsamt nummer 46, 47, 48 och 49 och till sist nummer 50 med en hand kupad under automaten för att få belöningen".
När Ham landade efter sin 16 minuter långa flygtur blev det dock inga banangodisar, istället fick han ett äpple och en halv apelsin som belöning. Hans insats och test av kapseln banade väg för amerikas första man i rymden, Alan Shepard, som åkte upp 5 maj samma år. Läs mer om det här

Rymdapan Enos
Rymdapan Enos i hårdträning.

29 november 1961 åkte schimpansen Enos (hebreiska för "man") upp i rymden med Mercury 5. Strax innan hade man skickat upp astronauten Gus Grissom med Mercury 4. Läs mer om det här.
Enos var betydligt mer förberedd än någon av de tidigare rymdaporna. 1250 timmars träning låg bakom hans uppdrag. Han skulle å andra sidan också utsättas för längre tid i viktlöshet och mer G-kraft eftersom han skulle bli det första djuret USA sköt upp i omloppsbana kring jorden.
Enos skulle ha flugit tre varv i men plockades ned efter det andra eftersom kapseln inte höll rätt kurs. Enligt besättningen som plockade upp kapseln vid landning var Enos överlycklig över att vara hemma på jorden igen och hoppade upp och ner av ren och skär lycka ombord på räddningsskeppet USS Stormes. Enos tur var generalrepetitionen för uppskjutandet av John Glenn, första mannen i omloppsbana, 20 februari 1962.


Katter:
Den första katten i rymden hette Felix. Kissen sköts upp i en fransk raket 18 oktober 1963 från en bas i Algeriet. Ett riktigt äventyr för en herrelös katt plockad från Paris gator. Mindre bekvämt kan man tro att det var att ha elektroder inopererade i hjärnan. Felix återhämtade sig dock fint efteråt.
Värre var det för hans efterföljare, vars namn är okänt, som gjorde samma tripp några dagar efteråt.
Kisse nummer två återhämtade sig inte efter denna spektakulära åktur utan dog.

Marsvin & kaniner:
Den ryska rymdhunden Chernuschka hade förutom sällskapet av en astronaut i trä dessutom en marsvinskompis med sig den 9 mars 1961 när hon rundade jorden ett varv med Sputnik 9.

Kaninen Marfusha gjorde en tripp med hundarna Otvazhnaya och Snezhinka i en rysk rymdkapsel 2 juli 1959.

Råttor & möss:
19 augusti 1960 när Belka och Strelka gjorde sin tur med Sputnik 5 fanns också två vita råttor, femton vita och femton svarta möss samt flera hundra insekter ombord.

För utom mössen från 1951-52 som fick testa höghöjdsflygning, så skickade USA upp möss i rymden 1958 och 1960. I det första uppdraget skickades tre olika mus-besättningar upp i noskonen på en Thor-Abel-raket för att kolla hur de funkade i mikrogravitation. I det andra uppdraget skickades tre stycken möss genom van Allen-bältet för att se om det var möjligt att överleva strålningen där. Det första försöket att skicka levande varelser i omloppsbana gjordes faktiskt också med möss. "Discover 3" skulle lyfta med fyra möss ombord strax efter Abel & Bakers expedition 1959, men allt misslyckades efter problem redan vid uppskjutningen.

Råttor och möss var dessutom väldigt flitigt använda i höghöjdsflygningar med ballonger på 50-talet när man ville ta reda på hur de reagerade på tunn atmosfär och strålning.

Rymdspindeln Arabella
Rymdspindeln Arabella i hårdspinning.

Övriga djur:
Mellan 1966 och 1969 hade USA ett program kallat Biosatellite där man skickade upp allehanda kryp som grodyngel, skalbaggar, flugor och även en makakapa vid namn Bonnie (som dock fick åka hem efter nio dagar då hon blev sjuk).

1971 ombord på sovjets första rymdstation "Saljut 1" hade man bland annat grodyngel & fruktflugor som permanenta husdjur. Medan USA hade med sig spindlarna Anita och Arabella ombord på sin rymdstation Skylab för att se hur de skulle klara av att väva sina nät i viktlöshet.

Mellan 1973 och 1996 skickade Sovjet, i samarbete med ett stort antal andra länder, upp ett flertal satelliter under projektnamnet Bion. Bland annat har svampar, amböbor, virus, fågelägg, ödlor, grodor, sköldpaddor, råttor, insekter, fiskar, gnagare och diverse insekter skickats upp. Efter 1983 har man också skickat upp apor.

Idag utförs de flesta experiment på råttor eller möss ombord på rymdstationerna och naturligtvis genom att direkt studera de astronauter som vistas och har vistats i rymden.


text Mia Gustavsson
foton NASA & Redstone Arsenal Historical Information


 
> maila crew@bulldozer.nu