[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

 


>> julen - jultraditioner - julbocken


Julbocken

Säger jag julbock så säger du säkert "det kan du vara själv!" eller möjligen "Gävle".
Denna halmstoppade, sidenbandsinlindade tingest för nu för tiden en tynande tillvaro som stelbent julprydnad, undanskuffad av frodiga tomtar, fluffiga änglar och glittriga julkulor.
Men det fanns en tid när julbocken hade en helt annan ställning.

Bocken var inte bara djuret som drog asaguden Tors vagn över himlen när han dundrade så det åskade, det var även bocken som från början kom med julklapparna till de svenska barnen.
Innan 1800-talet när vi importerade helgonet S:t Nikolaus, parade honom med Jenny Nyströms husnissar (bara bildligt förstås) och satte på honom en Coca Cola-röd dress, var det inte tomten som frågade om det fanns några snälla barn. Från början var bocken mest bara otäck och gick runt i gårdarna och skrämde barnen. Han gav sig bara iväg om han fick smaka julmat och annat gott. Som en tjurig gårdstomte som ställde till hyss om han inte fick gröt. Bocken var i det fallet en utklädd slyngel (eller slyngla) som i sällskap med andra ungdomar drog runt i grannskapet och tiggde gotter. Mer Halloween än jul-vibbar.

Hur klappandet egentligen gick till verkar lite oklart.
Flera gamla sedvänjor med halmbockar verkar ha funnits.
Antingen kastade man in en julbock hos grannen med nåt slags smädande liten vers på och sprang sen iväg, eller så kastade man in julbocken med en gåva med, eller så kastade man in julbocken med ett tiggeribrev och väntade på att grannarna skulle sätta ut bocken igen, t ex fylld med godis eller med annat smarrigt fäst vid.
Alla varianterna verkar dock ha gått ut på att bock-kastaren inte skulle bli påkommen eller ge sig till känna. I vissa varianter var det inte ens en bock utan ett vedträ som kastades in hos grannen.

Det är också oklart om julbocken själv fick dela ut klapparna, eller om han bara var tomtens hjälpreda. I vissa europeiska länder hade den snälle och barnkäre presenutdelande S:t Nikolaus nämligen en djävulslik hjälpreda som tog hand om de barn som inte var snälla.
Denna hornförsedda sidekick med bockfötter var knappast bussig och gav presenter varför den svenska seden med en julbock som enda leverantör av klapparna verkar lite absurd. Men vem är jag att döma? Hade jag gått i kolt på 1700-talet hade jag säkert tackat och tagit emot vem som än kom med presenterna.

SVERIGES STÖRSTA BOCK...
...finns i Gävle. Den är 13 meter hög, 7 meter lång och 3 ton tung.
Den reses varje år vid första advent och brukar innan en enda tomte hunnit säga "hö, hö" ha brunnit upp. Eller ned.
I år var det en jultomte och en pepparkaksgubbe som medelst eldpilar satte den gigantiska julprydnaden i brand bara efter sex dagar.

Sen 1966, när gävelborna för första gången kom upp med idén om att resa en gigantisk bock som symbol för sin stad (jag tror det var en man som kom på idén), har den fått stå orörd nio gånger.
Resterande år har den saboterats genom alltifrån att bli rammad av en raggarbil till att få benen sönderslagna. Trots kamerövervakning, vaktbolag, impregnering och andra återgärder är det mer en tradition än ett undantag att bocken förolyckas. Men likt en Särimner återuppstår den år efter år. 1990 brann julbocken redan i mars. Det berodde på att Colin Nutleys film "Black Jack" hade tagit fasta på en fin svensk jultradition och ville skildra den. En fejk-bock sattes i brand av en kalasfull Reine Brynolfson. Ett av svensk filmhistorias mest glimrande ögonblick.

 

Mia Gustavsson : 05-12-11


 
> maila crew@bulldozer.nu