[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

Louisiana-surfa:
> Museéts hemsida

>> semestertips - Louisiana


Louisiana - museét för modern konst

Det lilla samhället Humlebäck, som ligger på längs kusten på Själland bara en dryg halvtimmes färd från Köpenhamn är pittoreskt men knappast mer utmärkande än något av de andra små ställena som ligger efter Kustvejen om det inte vore för Louisiana.
En mans idé om hur ett konstmuseum ska vara och en omedelbar förälskelse för de flesta konstbesökarna.

Entrén är genom en vacker gammal tvåvåningsvilla som har en mer modern utbyggnad på ena sidan. Grönska döljer de bakomliggande huskropparna och vid mitt första besök så tänkte jag att det är nog inte så stort.
Jag misstog mig grovt.
I vindlande formationer, lätt u-format om man skulle se det från luften (min slutsats) utgår det både till höger och vänster diverse ihopbyggda hus. De hålls samman bland annat korridorer av glas och är anpassade till naturen. Det finns rum både ovan och under jord och ibland känns det nästan som man gått vilse samtidigt som det är lockande att upptäcka vad som kommer härnäst. Att vandra runt på Louisiana kan säkert beskrivas på många sätt men tråkigt hör definitivt inte dit.

Mannen bakom visionen, Knud W Jensen, hade mer eller mindre motvilligt gått i pappas fotspår och blivit osthandlare. Hans intresse för kultur gjorde att han vid 38 års ålder började ägna sig åt förläggarverksamhet istället.

Huset Louisiana låg på hans promenadrutt med hunden Trofast och den halvt förfallna kåken lockade Knud W Jensen att utveckla sin idé om ett konstmuseum. I hård konkurrens med Humlebäcks kommun, som ville anlägga ett vattenverk på platsen, köpte han Louisiana. (Huset är döpt efter den tidigare ägarens tre fruar som alla hette Louise…) Året var 1952 och det danska folket som hörde talas om detta skakade på huvudet, vem skulle vilja åka så långt från Köpenhamn för att titta på konst? Som alla visionärer (galningar i andras ögon) såg Jensen hur det skulle kunna bli och som den driftige man han var såg han till att genomföra det. Under åren fram till 1958 renoverades huset och byggnader tillkom. Vid invigningen donerades museet till den danska staten.

Knud W Jensen ville inte bara att människorna skulle komma och titta på de utställda målningarna och föremålen, han ville skapa ett aktivt museum där förutom en permanent utställning som numera måste tillhöra ett av de större/bättre i Europa så skulle det varvas med utställningar av både okända och kända konstnärer. Det finns konsertsal och möjligthet till filmvisning, en fantastisk museibutik enligt Jensens intentioner: "I den eufori som ett museibesök väcker hör det till att människor vill ta med sig något hem. Därför satsar vi mer än tidigare på design av hög kvalitet" kommenterade Knud W Jensen i en intervju i slutet på 1990-talet.

Mitt första besök dröjde till sommaren 2001. Av någon underlig anledning hade jag trott att det skulle vara krångligt att ta sig dit utan bil och det verkade så långt bort och tja, det fanns tusen ursäkter och förklaringar och jag avskydde dem alla när jag väl kom till Louisiana. Efter att ha kommit in i museilokalerna och sett ut på den grönskande gården och den fantastiska utsikten mot havet så var jag knockad, euforisk. Jag har aldrig tillbringat så många timmar på ett museum tidigare i hela mitt liv och tiden bara försvann. Vi började med en fika för att styrka oss inför konstvandringen och satt ute i solen och njöt av värmen, därefter vandrade vi runt. Tittade på den permanenta konsten och på den tillfällige utställaren, tysken Sigmar Polke som jag aldrig tidigare hade hört talas om. Man kan gå ut och in lite var som helst i lokalerna (måste vara en mardröm att kolla alla lås stängningstid) och i trädgården hittar man skulpturer av Henry Moore och andra namn som jag förträngt. En del går det bara att titta på, andra är klängvänliga för rastlösa barn. Vi lyckades irra oss in på barnavdelningen och blev lite avundsjuka på aktiviteterna som pågick. Trösten blev att vandra lite i sänkan nedanför och klättra upp i en fantastisk blåskimrande skapelse som såg ut som en kungakrona ur fantasin. Efter en första titt i museibutiken var det dags för lunch och sen så lockade gräsmattan och värmen. Människor vandrade hela tiden omkring, satt/låg i gräset eller på någon bänk. Fikade eller lekte med sina barn. Det blev dock aldrig trångt och överfullt och museets bedrägliga litenhet sväljer mer människor än man kan tro.

I april i år vad det dags för nästa besök på Louisiana och då lockade utställningen med Georgia O’Keefe. Vi kom dit en lördag förmiddag och blev lite lätt bekymrade när vi konstaterade bristen på parkeringsplatser. Kön in till museet ringlade på i rask takt och gjorde att man inte hann tröttna. Mängden människor var säkert dubbelt upp mot mitt tidigare besök men trots det så var det endast i caféet som det märktes väldigt tydligt. Det tog oss en dryg halvtimme i kö för att få en kopp kaffe och killen bakom disken utbrister till oss när vi nått fram att den här mängden människor har han aldrig tidigare varit med om. Han och hans kollegor gnor på och jag återupplivar minnet av den ekologiska knapriga kaka med solrosfrön jag åt förra året.

Det som jag möjligen saknar på Louisiana var chansen att som enskild besökare få en guidad visning, det hade de endast på måndagar. I O´Keefes fall löste det sig smidigt eftersom de visade en timslång dokumentär med henne som spelades in ett par år före hennes död och gav tydligare än vad en guide kunnat göra en beskrivning av henne. En tuff liten tant som aldrig kompromissat med sin konst, möjligen med sitt boende. Hon bodde i New York med sin man, Stiglietz, fram till hans död, då flyttade hon till New Mexico och levde där återstoden av sitt liv. Utställningen med hennes verk innehöll de tavlor som hon hade behållit själv och det var en fantastisk upplevelse att möta hennes konst i original och i verklig storlek.

Hur man tar sig till Humlebäck:
Med bil åker du lämpligtvis till Helsingborg. Ska du bara stanna över dagen så erbjuder Scandlines färjebiljett + inträde till Louisiana. När du åkt av färjan i Helsingör följer du Kustvejen tills du kommer fram till Humlebäck och skyltarna till Louisiana. Det går inte att missa.

Utan bil finns det lite olika varianter men mellan Helsingör och Köpenhamn går ett utmärkt tåg som stannar till på de flesta små orter, inklusive Humlebäck och när du klivit av stationen så följer du skyltarna och går ca 5-10 minuter.

 

Carin Thärnström : 02-08-06


 
> maila crew@bulldozer.nu