[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]




 

>> julen - krönika - Skyltsöndag


Rör inte min skyltsöndag

Alla julsagor och julkrönikor måste börja med något i stil med "för länge länge sedan, i en krubba i Betlehem", "på kung Oscar den andres tid" eller "när jag var liten".
Personligen kör jag på den sistnämnda, vad som hände i den där krubban låter jag vara en sak mellan åsnan och herden och det finns nog med stofiler som står i kö för att få berätta om hur kul det var vid det förra sekelskiftet. Därför håller jag mig till det närmaste och säger, när jag var liten...

Illustration: Vendela HellstrandDå, när jag var liten, fanns det något som hette skyltsöndag. Till skillnad från de flesta söndagar så var denna inte förknippad med något särskilt religiöst, om man inte råkar tillbe marknaden, mammon och den krassa kommersen, även om den råkade sammanfalla med första advent.

Skyltsöndag var nämligen dagen då julhandeln kom igång. Butikerna gjorde julfint i sina skyltfönster och i den lilla bottenfrusna järnverksstaden högst uppe i bottenviken, där jag växte upp, hade butikerna för en gångs skull öppet på söndagen. För detta utspelar sig för så länge sedan, då butikerna fortfarande helgade vilodagen och bara suspekt kryptokommunistiska butiker tillhörande kooperationen hade öppet en timme eller så på söndagarna så arbetarna skulle ha någon tid att införskaffa veckans bröd.

Åter till skyltsöndagen. Stadens gågata fylldes med bodar som sålde knäck och IOGT delade ut varm alkoholfri glögg. Det var tomtar och bockar och pepparkakor för hela slanten. Nu firade man att julen snart stod för dörren, att julhandeln kommit igång och att adventskalendern snart gick igång på TV och i radio.

Personligen är jag ingen jättevän av julen, en högtid som alltid givit mig en obestämd ångest redan i september, men på något vis har den ändå varit trevligt avgränsad. Du har fyra veckor av julhysteri, sen är skiten över och du har ätit alldeles för mycket marsipan. Men nu börjar denna periods tydliga gränser naggas i kanten. Julen sväller över alla breddar och tomtarna åker upp i butikerna allt tidigare.

MEN VAD FAN?

Vän av ordning som man är måste man väl ändå reagera när månglarna börjar försöka sälja plastgranar redan i mitten av november? Vad kommer härnäst? Börjar bjällerklangen spelas i radion allt tidigare? Kanske ska vi sätta igång julköpruschen i juli? För det är kommersen det handlar om, någon knivslug jävla nasare har kommit på att om vi kör igång julhetsandet lite tidigare så kommer folk att bränna ännu mer pengar på att köpa värdelöst plasttingeltangel till varandra. Halleluja!

Tidigare har man ju i alla fall kunnat värja sig med att det är ofint att sätta igång med julshoppandet innan skyltsöndagen, kommersen har haft en konservativ barrrikad att forcera och bara lite ofint folkliga butiker har sprejat konstsnö i hörnen i förtid. Men nu har högborglighetens butik nummer ett, Nordiska Kompaniet, sällat sig till otyget och dragit igång sin skyltsöndag helgen före första advent! What's up with that? Som våra vänner på andra sidan Atlanten brukar säga.

Att ingen har reclaimat ett par skyltfönster över detta är bara ett tecken på hur flata och indoktrinerade vi är. Inte ens balaklavavänstern orkar göra motstånd mot kommersens kalla isnäve när den griper hårt om våra plånböcker.

Därför, om inte för någon annan orsak, så välkomnar jag Halloween. Vilken lysande idé att placera en kommersiell högtid i vägen för utvidgad jul.
Hur jävla mycket nasarna än vill kan de inte sälja plasttomtar före den den första november. För då ska vi ha pumpor och häxor. Faktum är att jag är beredd att klämma in en till högtid mellan helloween och jul bara för att bromsa det här jämra grankrängandet.

 

Text: Harald Åberg
Illustration: Vendela Hellstrand
: 05-11-27


 
> maila crew@bulldozer.nu