[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

i fokus

Läs mer:
> Lokföraren Anders
> Biografmaskinisten Karin
> Karaokevärdinnan Anna

 

 

>> Att jobba som...- reseledare


Reseledaren David

Det värsta med att vara reseledare är att skära upp mango i igelkottbitar, till turister på en paradisstrand.
Klibbig mangosaft rinner nerför fingrarna, armarna, bröstet och t-shirten. Solen steker, du svettas, turisterna vill ha mer mango men du hinner inte skära upp i samma takt som de äter upp.
Du håller pa att koka över och vill bara bli av med den gula klibbiga saften. Du vill spola kallt vatten över dig och vara ensam, men det finns bara sand, svett, mangosaft och ett varmt salt karibiskt hav och du är omgiven av turister som vill ha mer mango.

Reseledaren går långa omvägar for att slippa se dig.
Endast reseledaren vet hur man kommer in via taket till hotellet i syfte att undvika huvudingången, där turisterna väntar som hungriga rovfåglar.
De vill fråga saker som reseledaren omöjligt kan veta och de vill ha hjälp med att köpa mango och rom fastän reseledaren tusen gånger har berättat och skrivit ner hur man skall göra, vart man skall gå, vad det heter på det främmande språket, vilket rommärke som är bäst samt hur man skall känna och lukta på mangon för att se vilken som är färskast och godast.

Reseledaren går aldrig på huvudgatan, utan smyger fram längs bakgator och gränder. Om man går till stranden finner man alltid reseledaren längst bort, gömd under en palm. Reseledaren besöker endast de restauranger han/hon rekommenderat i sällskap med turister eftersom det ar då som det vankas gratis mat. Reseledaren är alltid mycket främmande för att själv betala.
Överallt lockar hotell, restauranger och barer med erbjudanden. Smiliga bockande ägare lockar: "Tar du hit turister äter/dricker/bor NI GRATIS, min vän!"

När reseledaren är själv går han/hon dock till barerna som aldrig nämns. Eller sitter med en drink och en bok i ensamheten på sin hotellbalkong och tittar ut över Karibien, Stilla Havet, Atlanten, Indiska Oceanen, Amazonas, Nilen eller Titicacasjön.

Reseledaren är alltid glad, öppen och käck när du träffar honom/henne och har alltid ett vänligt ord, en förklaring och en klyscha till övers.
Leendet går aldrig ner och om det behövs pratar reseledaren i ett.
Är du ledsen eller magsjuk blir reseledaren förstående och omhändertagande, som vore det din mamma du pratade med.
När du är berusad anförtror du reseledaren sådant som du aldrig skulle yppa i biktstolen och när du är glad och på tropisk fest dansar du salsa, samba och marengue med reseledaren., fast du inte kan dansa.
Reseledaren är en kameleont, egentligen mycket ensam och privat men i din närvaro byter reseledaren färg och blir glad, kavaljer, mamma, präst och lexikon. Allt efter dina behov.

Det bästa med att vara reseledaren är att standigt vara i rörelse, på väg bort eller tillbaka, men på väg.
Världen flyger förbi, växlar och byter ständigt skepnad.
Bakom nästa krök finns en ny plats eller ny människa att träffa, för inget är för evigt. Turisterna kommer och går men reseledaren är kvar och byter samtidigt miljö. Ingen resa är den andra lik.
Det finns alltid en ny ruin, bar eller strand att besöka.
Reseledaren njuter mest när turisterna har åkt.
"Allt gick bra också denna gången, nu får jag chansen att göra precis det som jag själv vill - och det är inte att besöka paradisstranden, Machu Picchu, Pyramiderna, eller det koloniala turisttorget for hundraelfte gången."
NU slipper reseledaren att ljuga ihop svar på korkade frågor som: "Jag såg en man för en timme sedan, han bar på en machete, vad skulle han göra med den?" eller svara på frågor av typen: "Går solen ner där varje kväll?".
Nu kan reseledaren resa utanför turiststråken, ensam med sig själv, de fantastiska människorna på den dansande kontinenten, sin kunskap och sin nyfikenhet.
Det är när du åkt hem som äventyret börjar.

 

 


David Kollberg : 03-03-03


 
> maila crew@bulldozer.nu