[ avtryck ] [ intryck ] [ uttryck ] [ påtryck ] [ om bulldozer ]

kropp&knopp

Länkar:
> Düsseldorf
> Erkrath
> Neanderland

 

>> hem&hobby - hobby - bo - krönika - Mitt liv som tysk, del 1

Mitt liv som tysk - del 1

Den tionde januari satte sig Carin i en fullpackad bil och åkte de hundra milen till Düsseldorf. Drygt tio timmar tog resan ett sönderblåst Sverige och Danmark och vidare ner genom Tyskland till Ruhrområdet.
De närmaste sex månaderna ska hon lära känna sina tyska kollegor, lära sig prata det tyska språket någorlunda obehindrat och ägna sig åt att hålla koll på transporter kors och tvärs i Europa.
Tillfälligt utlokaliserad av sitt svenska kontor och placerad i den lilla tyska staden Mettmann.
Då och då kommer det att dimpa ner betraktelser från Carin och här är den första.

Nu har jag snart levt en hel arbetsvecka i Tyskland, som utlänning, inte som turist. Det är en nyttig upplevelse att känna sig alienerad, utanför i en obegriplig omvärld. Jag har turen att jobba inom samma koncern som jag gör i Sverige med det gemensamma koncernspråket engelska.
Det innebär dock inte att mina nya kollegor är bra på eller ens intresserade av att kommunicera på något annat språk än det tyska. Att småprata samtidigt som man utför sina arbetsuppgifter har tillfälligt stoppat för mig men jag lyssnar på mina närmaste kollegor och försöker desperat begripa vad de pratar om, ibland lyckas jag.

När jag jämför hierarkin mellan det svenska företaget och det tyska så är den så mycket tydligare i Tyskland. Det är mycket mer formellt med Herr och Frau, och du är definitivt inte självklart Du med vem som helst. Man kan bli duad i informella sammanhang och dua tillbaka men utanför det sfären är det Herr och Fru som gäller. I min nya matvaruaffär har inte expediterna skyltar med Anna och Jessica utan även där är det Frau Schmidt och Frau Müller som expedierar.

På mitt svenska företag så är omkring tio procent av personalen rökare, i Tyskland är det nästan det omvända. Dryga sjuttio procent röker, lyckligtvis inte på kontoret men det beror nog snarare på att den högste chefen är en föredetta rökare som med den omvände syndarens hela lidelse sakta puffat iväg och gjort livet besvärligare för rökarna.
Ickerökare som jag är kan jag inte annat än vara tacksam.

Tyskarna äter inte heller lunch på samma sätt och utsträckning istället har de flesta med sig en smörgåslåda av plast med smörgåsar och ev frukt/grönsaker.
Hittade ett stort urval av dem i min lokala "supermarket" och överväger allvarligt att skaffa mig en och skippa den tråkiga fryspåsen.

Företaget jag arbetar hos ligger i Ruhrområdet och man får associationer av stora fabriksbyggnader och tung rök som gör den tyska befolkningen om inte lungsjuk så i alla fall ständigt hostande. Inget kunde vara mer fel i det här området.
Jag är bosatt i en mindre ort, Erkrath, utanför Düsseldorf och arbetar i en annan, Mettmann. De båda orterna tillsammans med ett helt gäng andra små sov- och industristäder runt om halvmiljonstaden Düsseldorf gör den till en miljonstad. Vägen mellan Erkrath och Mettmann är full av kullar, gröna ängar och raviner och man ser betydligt mer lantlig idyll än hus och fabriker.
De där gröna ängarna är snarare ett problem när man ska orientera sig för de ser likadana ut hela tiden och man vet inte riktigt var man befinner sig och de mycket diskreta vägskyltarna hjälper inte alltid till.
Tyskarna gör det inte heller lättare genom att avstå från gatlyktor så fort man kommer utanför bebyggelse. I januari är Tyskland svart vid 7.30-tiden på morgonen och likaså vid 17.00-tiden på eftermiddagen. Ungefär vid den tiden då jag tillsammans med väldigt många tyskar ska ta mig mellan bostad och arbete. Tyskarna är uppenbarligen så vana vid Autobahns fria hastigheter att småvägarnas hastighetsbegränsning endast betraktas som en rekommendation, inte värd att beakta i någon större utsträckning. För en halvfeg svensk som mest åkt kommunalt de senaste åren krävs en extra ansträngning för att inte ge upp och agera som en skrämd kanin.

Tyskland är ett land som liknar Sverige, eller är det tvärtom.
Det går att hjälpligt förstå en text om du på ett ungefär vet vad det handlar om.
Jag håller mig till ett simpelt barnspråk när jag försöker kommunicera med min omgivning. Jag har tidigare alltid hävdat vikten av att lära sig språket som talas i ens nya land och det är fortfarande en viktigt ståndpunkt. Jag skulle aldrig klara av att bo i ett land där jag inte kan förstå min omgivning eller göra mig förstådd.
Mina studier i tyska som påbörjades i Sverige kommer att sätta igång i Tyskland med det snaraste. Att inte kunna förstå skyltar, hänvisningar, småprata med omgivningen, inte kunna läsa tidningen gör att du känner dig utanför.
Som när man badat och fått vatten i öronen och därefter hör allting som man var innesluten i en bubbla. Du finns där fysiskt men du deltar inte för du kan inte göra dig förstådd eller förstå.

Kvällarna i den här första veckan har jag ägnat åt att handla på mig matvaror och diverse tillbehör som inte fanns i det möblerade hem jag hyr.
Skillnaderna mellan en tysk matvaruaffär och en svensk är för det första tillgången till alkohol och för det andra urvalet och då jämför jag med motsvarande ICA-Maxibutiker i Sverige. I de flesta fall är urvalet betyldigt större än i svenska butiker, undantaget jag kan komma på så här på rak arm är sortimentet av hårdostar. Tyskarna är mer för färdigskivat än att hyvla själva men jag hittade en maasdamer i bit och lyckligtvis en osthyvel i en av kökslådorna.




 
> maila crew@bulldozer.nu